Dra undan mattan bara

Var på ultra idag för att se att allt är ok för att börja IVF. Jepp slemhinnan såg bra ut och inga cystor, livmodern bakåtlutad (som vanligt, det är bara en läkare som påpekar detta varje gång).

Men sen, spermieprovet! Jo det har kommit fram och det var superdåligt. Så nu har vi gått från normala spermier till alldeles usla med tre olika diagnoser istället för en. Vad har liksom hänt? Läkaren sa att det kan hända att det blir ICSI istället för IVF nu eftersom kvaliteten var så ändrad.
Så nu hör vi till den där tredjedelen var barnlösheten beror på båda. På ett sätt så känner jag mig nu inte längre som "boven" i detta drama, men detta gör ju att det blir ännu svårare med allting.

Och detta var inte allt. Jag fick vänta i en timme på att få komma in. Sen tog det jättelänge inne och sen skulle jag fort köra tillbaka till jobbet. Vilket gjorde att jag var 45 min över det jag skulle. På mitt jobb gör man tillbaka varenda minut man är borta, så ni kan ju bara tänka er hur förbannad och sur och ledsen jag var på jobbet resten av dagen. Nästa gång tar jag ledigt utan lön istället.

Just nu känns det som om detta aldrig kommer att lyckas!

Inlägg nummer 153

Våren börjar smått krypa på. Tack för det!



De senaste dagarna har varit rätt så ångestfyllda, inte pga barnlösheten utan pga sjukdomar i vår familj. Först min mamma, som fick en ny diagnos. Sen min mans mamma som fick diagnos cancer. Allt detta på samma dag som min kära morfar dog på.



Det hjälper inte att börja vältra sig i eländet utan man måste försöka se framåt. Små steg i taget. Mitt personliga nästa steg är vår lilla mini utlandsresa. Efter det blir det påsken som är veckan därpå och sedan så får jag sluta med ett hormon och börja skjuta in nästa. Och ni må tro att jag längtar efter detta! Hade tänkt mig att vi skall hämta medicinerna nästa vecka från apoteket. Det är också en milstolpe.



En av de saker som jag tycker är värst med hela detta är humörsvängningarna. Att gå från hopp till total "döda-mig-nu" känsla. Att känslorna under en dag kan vända totalt. Att i en stund vara superglad och några sekunder senare bryta ihop. Om detta inte skulle bero på barnlösheten så skulle jag söka hjälp och tro att jag blivit knäpp.



Som tur så är jag "bara" barnlös. Inte knäpp ;)

Lyckans ruvare därute

Nästan alla inlägg på min blogg lista ser ut ungrfär så här: Ruvardag 2, Ruvardag 10, Ruvardag det närmar sig.
Jag väntar på att få ruva själv. Och jag VET att det där ruvandet är jobbigt, att det tar länge och det är olidligt. Men jag har ännu mååånga dagar kvar till mitt ruvande. Om det blir något ruvande. det där kan man ju liksom inte riktigt veta på förhand.
Räknade ut igår att jag om ca 37 dagar får börja med sprutorna. Så nu, före detta så har jag försökt boka in en massa att göra på helgerna, för det är de som är värst.

1. En resa till grannlandet (snabbvisit)
2. Jobb på en lördag (några timmar)
3. Påsken firas tillsammans med vänner på annan ort.
4. Nästa helg har ännu inget planerat (heter det planera eller plannera???Det måste ju vara planera, hatar att skriva ord fel)

Sen efter detta så börjar det förhoppningsvis att hända saker. Jag längtar så efter att få joina ert ruvargäng! Och efter detta så vill jag att vi har ett gravidagäng som får köpa härliga gravidkläder för våra växande magar.

Nu tack!