ÄL

I dag på dag 17 (som vanligt) fick jag utslag på ÄL-stickan. Denna månad och även nästa går under "vi-föröker-själva" mentalietet och innehåller inga mediciner. Chanserna är små, så små att jag inte tror att det finns någon chans att det skulle lyckas. Lever i hoppet om att insemination sen i jan-feb skall göra susen.

Förövrigt har jag varit på ett mysigt bröllop. En av de närmaste människor som finns i mitt liv gifte sig och det var alldeles underbart. Härligt med lite upplyftande roliga saker nu i mörkret.

Sen så hade jag och min man ett storbråk. Vi bråkar ungefär 1 gång per 2 år så de brukar bli ordentliga sen då det smäller. Slutade med att min man stack iväg efter att ha skällt ner mig. Det värsta var att allt han sa var sant. Jag är så uppslukad i hela denna barnlöshetsprocess att jag nästan glömmer bort honom. Han är ju också en del av den, jag är inte ensam. + en massa andra saker...puh. Men vi fick väl det upprett rätt så bra så nu är det bara att vänta 2 år till på nästa då ;)

Två dagar före julafton beräknas mensen anlända. Hur kul är det då, just till julen? Vi har lite funderat på att ta en sista minuten resa kring jul. Tror att det skulle göra gott. Har så pass med semester att vi skulle kunna vara en vecka. Funderade dock på pengaläget och min man sa att vi nog inte kan åka om vi börjar med inseminationerna i februari. Men då sa jag att vi nog får ihop dessa pengar senare och att mitt psyke behöver få vila upp från allt detta öde. För mig betyder en söderresa mycket och det lever jag på länge. Så nu gäller det att hoppas att vi hittar någon passlig resa!