13+1

Igår var jag på stn med min arbetskompis som är gravid och skall få en månad före mig. Eftersom vi nu kommit totalt ur skåpet med vår graviditet så kunde jag med gott samvete titta lite på både mammakläder och tafsa lite på babykläder. Så jag spenderade en heldag på stan i den nya världen, gravida och blivande mammavärlden.
Vi satt på lunch och babblade mammagrejer och jag fick nästan dåligt samvete. TÄNK om någon som satt i närheten är barnlös och var tvungen att höra på oss. Å andra sidan så pratade jag ju nog öppet om min barnlöshet men min vän, hoppas i så fall att denna person hörde även detta.

Min arbetskompis hade börjat använda mammakläder väldigt tidigt och är redan nu ganska stor. Själv då jag stod med ett par mammabyxor i handen, så kom jag på att det nog inte är tid för mig ännu. Jag knäpper jeansen utan problem fortfarande. På eftermiddagen så känns det kanske lite tajt, men det går. På eftermiddagarna och efter maten så syns det nog om man fattar att titta, men inte annars. Så jag tror att det kommer att ta ett tag ännu innan det blir aktuellt för mig.

Ja just det, på jobbet så har jag nu öppet berättat att vi gjort IVF och av 5 personer som satt vid samma bord så hade jag + en annan gjort ivf, min lyckats den andra aldrig lyckats. En försökt i 1,5 år med första barnet, en i 5 år med första barnet och den enas dotter försökt få sitt andra barn nu i 8 år. Så de förstår ju verkligen vad det är frågan om. Och alla var nog väldigt glada för min skull. Det kändes bra!