1 maj

Jaha, då var Maj här. Välkomnad med en riktig dunderfest igår med en massa gamla bekanta och många nya ansikten. Hade riktigt roligt och jag och min man tömde en skumppaflaska på en halv timme. *hick*
Det enda som jag kan utpeka som negativt var...tadaaa...Stina. Hon kom ganska sent så hon var inte med hela kvällen. Som tur! Det hon pratade om denna gång var barnvagnen med stort B, (MIN barnvagn) och hur dyr den är. Om att ALLA är gravida nu och att hon nog snart måste ta sjukledigt för att hon inte orkar jobba längre.
Jag hade sagt åt mina två vänner som vet om barnlösheten att hjälp mig om det blir för jobbigt och byt samtalsämne. Men där satt de precis som jag och bara nickade och sa precis som jag -jahaa, jasså, så är det, ja vad roligt....

Några dagar kvar tills mensen skall börja, eller inte börja. Jag börjar definitivt tro att den börjar. Tyvärr.

Skrivet senare samma dag.
För en halv timme sen kom första mellanblödningen. Vad jag gör? INGENTING. Jag reagerar inte på något sätt alls. Vi har gäster, jag går tillbaka ut till dom och fortsätter prata. De åker. Säger åt min man att jag är förbannad. Han frågar varför. Jag säger att min mens börjat, eller mellanblödningar rättar jag. Går upp, kopplar upp mig på facebook och på bloggen.

Egntligen är jag inte besviken, inte förbannad och inte sur. Jag är ingenting. Jag känner ingenting. INGENTING.