Varför skrev jag det där om min dröm?

Min syster meddelande just att det blev missfall. Fan också! Jag hade just hunnit acceptera tanken och bli glad för hennes skull och så händer det här. Hon hade också just hunnit acceptera att hon skall bli mamma och så tas det bort från henne. Livet är så orättvist. På alla möjliga sätt.

För min del så har jag nog inte känt av nånting. Samma som förr, lite värk i magen, lite sugen på godis, lite svampinfektion och lite "varför-i-h*l-går-inte-tiden-snabbare-frammåt?"

Tur att det är helg. Det är det enda positiva just nu!