IVF nr 2 och en stor del tårar

Igår träffade vi vår läkare och kollade att allt såg bra ut. Läkaren sa att jag troligtvis haft ägglossning den här månaden. Men jag har ju nog trott att jag har ägglossning oftare. Det kunde vara något annat också men hon trodde att det var ägglossning.

Vi bestämde att jag skall höra av mig när min mens börjar och jag hoppas verkligen att det är idag, bara att vänta. Äggplocket kommer att ske på samma ställe som senast och jag kommer att få någon förmedicin som tar bort smärtan eftersom det som de gav senast inte räckte någonstans. Så jag hoppas på att det går lättare den här gången.

Jag skall spruta lite mer än senast och läkaren hoppas på att det blir fler äggblåsor än senast så att vi får odla dem lite längre och kanske får nåt till frysen också.

Sen då jag kom hem hade jag fått ett brev av min barnlösa vän som nu har ett barn på typ 1 år. Hon hade lovat att skriva åt mig då efter senaste IVF:en. Det var fint skrivet och det känns så härligt att veta att någon förstår exakt hur man känner. Men,det finns ett stort men, hon är gravid igen, i vecka 10. Hon skrev att hon väntat och väntat på mitt resultat efter ivf:en och varit helt förstörd då det inte lyckades. Hon hade sagt åt hennes man att vårt plus borde varit Mikaela och hennes mans. Det är deras tur och dessutom har vi redan ett barn.

Jag grät från början till slutet då jag läste hennes brev. Både av lycka för att de skall få en till och av sorg för att vi inte lyckats och av glädje att någon därute förstår oss och klarar av ifall vi inte vill ses på typ två år, de finns kvar där även efter det. Min man kom hem lite senare än mig och hittade mig gråtande. Jag kunde inget annat än ge brevet åt honom för jag kunde inte ens säga något. Han läste det, steg upp och gick och snöt sig. Sen satt vi på soffan båda två en lång stund och sa ingenting. Först senare på kvällen förmådde jag mig att skicka ett grattis-sms och så berättade jag att vi börjar på vår andra ivf snart. Tack för det, att vi får börja vår andra, detta gör det hela mycket lättare. Jag klarar av tanken på att de skall få en till då jag kanske har en chans att får ett barn.

Vet inte när jag klarar av att träffa denna vän nästa gång. Jag tror nog att jag måste vara gravid själv. Men som tur så förstår hon mig. Hon blir inte sur eller arg utan förstår hur det känns.

Idag skall vi på en fest och det kommer att finnas en baby där och jag har ingen aning om hur jag skall klara av det. Måste köra med: jag är förkyld kan ej ta upp babyn-taktiken. Som tur skall vi på en annan fest (vuxenfest) efter det, så vi måste åka tidigare.

Snälla mens,börja nu genast!!