Jag -en äggmaskin

Nu är det över igen! Själva plocket gick ganska bra eftersom jag fick en förmedicin som motverkade kramper. Jag var så stolt över mig själv och mina man, sköterskan och läkaren berömde mig hela tiden och jag var så glad att jag klarade det på 10 minuter. Så stolt och tänkte att nu är det värsta över. Vad händer då? Jo då jag lägger ner mig på sängen börjar en obeskrivlig smärta i livmoderområdet. Jag ligger och kvider och läkaren, sköterskan och min man står bredvid och försöker få mig att öppna ögonen och lugna ner mig, men smärtan var helt obeskrivlig. Då de plockar så är det mer stick då och då men nu var det en ihärdigt grym smärta som inte försvann alls.

De gav mig medicin (dropp) och sa att snart börjar det verka, några minuter kvar. Men det tog jättelänge tills jag började kunna prata igen. Min man blev orolig då nästan hela droppåsen hade gått och jag bara låg och halvskrek. Sen kommer läkaren och meddelar att hon fått ut 17 st och de har två provrör ännu att kolla. Så hon sa att det inte är konstig att jag är sjuk. Efter en stund kom hon tillbaka och sa att de fick ut 27 hela ägg Fattar ni hur mycket det är i min lilla kropp? Senast fick jag ju ut 9st.

Insättningen blir troligtvis på torsdagen istället för onsdagen, de vill vänta längre för att få ut de bästa. Och nu kan man ju göra det då vi fick så många. Imorgon ringer de och berättar hur många som blivit befruktade. Spännande. Det måste ju bli åtminståne ett!!!
Vi bestämde oss för att stanna här i den här staden nu tills insättningen så det blir kanske lite shopping imorgon om jag orkar. Ligger på gränsen till hyperstimulation och måste dricka 3l vatten per dag och ta det lugnt. Fick mer sjukledigt än det först var tänkt.
Anyway, själva plocket gick bättre nu men smärtan efteråt var jag inte beredd på. Är stolt att jag klarade av det igen! I did it!!