Fredag

Det enda bra med denna dag är att det är fredag och jag har en godispåse bredvid mig.

Hade fått ett mail av min barnlösa vän som nu väntar sitt andra barn. Hon hade frågat lite hur det går och berättade lite om sina studier och att det ser ut att vara en pojke som hon väntar. Har inte skrivit till henne på ett långt tag och fick skriva om ganska mycket som hänt de senaste månaderna. Kändes jobbigt att skriva, märkte att jag rev upp lite gamla saker som jag har försökt att inte tänka på.

1. Min barnlösa vän kommer att vara tvåbarnsmamma innan detta år är slut.
2. Min syster kommer att vara superhöggravid på julen eller kanske redan mamma.
3. Min bästa vän, som jag inte träffat nu på några veckor, hennes graviditet kommer att börja synas när som helst.
4. Snart är julen här.
5. Fattar ni, snart är julen här. IGEN!!!
6. All min positiva energi som jag har går åt på jobbet och sen surar jag bara här hemma för att allting är så skit.
7. Sanningen om att jag kanske ALDRIG blir mamma börjar så småningom gå upp för mig.
8. Och vad i all världens skall jag göra av mitt liv om jag aldrig blir mamma.
9. Det börjar vara jobbigt emellanåt att jobba med barn, varje dag år ut och år in. Jag vill också få en välbehövd paus i arbetslivet (läs: mammaledighet)
10. Jag fyller 30 om en månad. Och mitt liv är inte i närheten av vad jag hade hoppats på att det skulle vara. Hade planerat en stor fest för en massa av mina vänner och nu har jag sagt åt alla att skita i det. Att det inte blir någon fest. Vad skall jag liksom fira? Att jag fyller 30 år och chanserna till ett barn bara minskar dag för dag.

Det känns väldigt deprimerande just nu. Hur skall jag klara av alla dessa gravida i min närhet? Hur skall jag klara av detta då de bara går framåt och är lyckliga och jag sitter fast i detta bottenlösa träsk av avundsjuka och depp? Och nej, jag har inte skrivit något brev åt min syster. Och nej jag har inte ringt åt min bästa vän. Och nej jag tar fortfarande inte kontakt med någon. Nu är det fredag kväll, jag sitter ensam hemma med en godispåse och en bärbar dator. Min man jobbar hela helgen och om jag känner mig själv rätt så kommer jag att sitta här med datorn i famnen hela helgen, precis som jag brukar. Och tycka synd om mig själv. Om någon ringer så kommer jag att typ bli störd, hur kan de ringa mig precis när jag sitter och läser andras barnlöshetsbloggar och fråga hur jag mår. Bra, helt ok får de till svar fast sanningen är någonting helt annat.

Och vet ni, jag är störd, jag vet, men jag har redan nu börjat fundera över min systers och min bästa väns barn och deras dop. De är båda två sådana som jag redan sedan länge har tänkt att skall bli gudföräldrar till mitt barn. Och jag har alltid tagit för givet att även jag skall bli till deras barn. Jag hade ju bara aldrig trott att de skulle få barn före mig. Och nu är jag ju livrädd att de inte skall välja mig. Tänk om jag inte får bli någon gudmor för att jag är så sur och deppad hela tiden. Tänk om de inte vill ha mig för att vi har så dålig kontakt? Jag menar, skulle jag välja mig själv i denna situation? Är jag värd att bli gudmor åt någon? Tänk om min bästa vän föredrar vår andra vän som gudmor till sitt barn? Trots att vi har varit bästa vänner längre!