Dagen blir bara värre

Tack för ert stöd och att ni tror att det ännu kan finnas en chans.

Tårarna kom nog i alla fall. Satt på facebook och skrev med mina kära släktingar om den förbannade julen. Detta fick mig i tårar och jag skrev som det är: att jag mår så jävla dåligt just nu och tar åt mig av allt som folk säger och skriver. Att de inte skall bry sig om mina kommentarer och vi gör så de vill och thats it. Men att mina kusins barn är "det som är det viktigaste" så får mig att känna mig så jävla barnlös. Och det var ju egentligen därför jag blev så sur från början. Nu har jag åtminståne sagt varför jag blev sur. Inte orsaken, det vet bara några av de som är med i tråden, men anyway.

Sen skrev jag lite med min barnlösa kompis som är så duktig på att välja de rätta orden så grät jag för det.

Och fick just ett sms av min mamma var hon berättade att hennes gudfar dött för en timme sedan. Handlat mat till helgen, fallit ihop utanför dörren hemma och bara gått bort. Så nu gråter jag igen.

Och skall på fest om några timmmar. Jag hade ju sminkat mig redan och varit på stan en stund idag. Vågar inte ens se mig i spegeln längre.

Ett liv har slocknat, borde då inte ett nytt väckas till liv?