lördag 27 november 2010

Haft lite paus

Har haft en liten bloggpaus. Försökt att fokusera på jobb och nöjen. Det har gått ganska bra.

Fick idag veta att det är en pojke min syster skall få. De hade fått veta det av misstag och hon berättade via sms. Försöker att ställa in mig på att jag skall bli moster. Just nu tänker jag det bara som att min syster får ett barn inte som det att även jag blir någonting, nämligen moster. Försöker mitt bästa för att tycka att allt detta inte är jobbigt.

Min svärmor hade frågat av min syster på en fest om hennes baby var plannerad. Hur f*n liksom frågar man det? Jag tycker det är ok att fundera över det själv men att fråga det rakt ut. Sen hade hon även börjat berätta att : Mikaelas bästa kompis är ju också gravid bla bla bla, vad fan har hon med det att göra? Sen hade hon sagt åt min syster att hon inte får säga något för hon blev väl osäker på det då min syster sa att hon inte hört något sådant. Och sen lite jesussnack på. Blir så jäkla störd på det där gud och jesussnacket. Man får ha sin tro och man får tro så mycket man vill men att försöka tynga det i ansiktet på andra som inte är intresserade av det är höjden. Det har gått till en sådan punkt att jag inte ens vill åka dit och hälsa på dem. Jag vill inte höra Gud välsingne dig då jag åker därifrån, jag får bara ångest av att tänka på det.

Och sen berättade min man att hans mamma har gått omkring en längre tid och trott att jag är gravid. Vet inte varifrån hon kan ha fått det?!! Vi har ju nog sagt att vi berättar sedan då det sker.

Det är en lång tid till maj och vår nästa IVF. Denna paus känns inte alls bra, men jag behöver tydligen detta. Spenderar dagarna i ända på att fokusera på att det inte blir något barn under 2011. Att det inte blir något. Att jag 2011 på julen inte har något barn i min famn, då heller. Jag vet att man skall hoppas och försöka tro att det kan lyckas men tyvärr så har jag ingen tro på våra två embryon som finns kvar i frysen. Inte efter förra upptiningen. Sannolikheten att de kommer att klara sig är minimal. Min läkare verkar inte riktigt tro att FET kan lyckas för mig. Åtminståne så känns det så.

Så maj 2011 är det som gäller. I januari gör vi ett sista FET försök och sen blir det en lång väntan. En lååång väntan.

2 kommentarer:

  1. Hua, jag får säga som jag sagt förut i andra sammanhang - jag har verkligen inget bra att säga! Men kramar har jag många - och de ger jag gladeligen :0)

    SvaraRadera