Ägglossning

Skrev ju precis igår att jag inte hade alls någon ÄL-känningar trots att jag borde haft det. Men på kvällen så började det där onda i magen som gör att jag bara vet att det är ÄL på gång. Så vi körde på, för att vara säkra. Så nu kan man i två veckors tid lite hoppas igen och sen är det redan dags för första besöket med kliniken. Så om det inte lyckas så känns det inte som något stort nederlag.

Idag frågade ett barn av mig var min bebis är. Förklarade att jag inte har någon. Men hemma då? Nej, inte där heller. Men i din mage då? NEJ, INTE DÄR HELLER. Tänkte nästan bli sur på en stackars liten 3 åring. Nej men hennes mamma har nog en i magen, sa hon. Det kan vara sant eller så bara önsketänkande men i alla fall. Väldigt många gravida magar ser jag på jobbet dagligen. Min tur, min tur, min tur, nu är det faktiskt min tur!!!

Snälla ägglossning och spermier, kan ni inte bara mötas och bilda det ni skall och fastna där ni skal och do your thing. Alla andra lyckas ju, varför kan inte ni också?!