Brevet kom idag från sjukhuset och frysen är tom. Mitt hjärta är tomt. Det var liksom min sista livlina som jag klamrade mig fast vid. Nu är även den förlorad.
Nu skall vi fundera om vi skall gå privat eller om vi skall vänta tills v. 35 då jag får ringa min läkare. Vilket i sin tur kan betyda att det inte händer någoting före i september-oktober-november i värsta fall. Och just nu så klarar jag inte av att vänta så länge. Mitt psyke klarar av ivf, medicinerna och ruvningen men inte att vänta igen. Det klarar jag inte av. Jag har NOLL livsglädje, ingenting är roligt och tanken på att gå hela sommaren utan att veta när och vad som kommer att hända är rent utsagt människoplågeri.
Det kan inte vara så här jävla svårt! Livet kan inte vara så här svårt!
Uppdatering
1 år sedan
Vad trist att det inte fanns något i frysen. Förstår att ni velar om ni ska vända er privat eller inte. Vi går ju privat för att kötiden i Stockholm är så lång (över 1,5 år) och pga det var det ett ganska lätt val för oss även om det inte är kul att lägga ut alla dessa pengar för något som så många får gratis och hux flux.
SvaraRaderaKram!