Det blir FET den här månaden =) Skall boka VUL till nästa vecka och överföringen blir troligtvis den 24. Men är inte alls lika förhoppningfull som under mina två färskförsök. Är så chockad ännu över den info jag fått den senaste veckan att jag nog inte riktigt klarar av hoppas just nu. För vad gör jag om det misslyckas den här gången? Det är liksom så mycket mer på spel nu.
Har försökt fundera ut vad jag skall säga eller skriva till dessa två men klarar helt enkelt inte av att få en enda mening eller någonting. Huvudet är så fullt att det är tomt. Inatt då jag skulle gå och lägga mig började jag fundera ut att min mamma nog måste ha vetat om att min syster är gravid. Hur skulle hon liksom inte ha vetat det? De har spenderat mycket mer tid tillsammans än vad vi har gjort på senaste tiden så hon måste ju ha märkt någonting.
Och det att de alla har vetat om det här och gått bakom min rygg i månader. I månader! Blir så otroligt besviken på dem och så arg att det enda jag nu skulle få sagt åt dem är fula ord, anklagelser och skrik. Och det är ju inte deras fel att de försökt att skydda mig men de borde ju ha försökt att tänka på det. På något sätt fatta att jag vill veta så fort som möjligt. Men i v 16, det är oacceptabelt.
Så min bästa väns graviditet kan jag på det sättet förstå mycket bättre. Den är i misstag och hon är säkert alldeles utom sig av skräck. Men vill inte visa det åt mig eftersom hon tror att jag kommer att bli arg på henne eller sur. Och hon berättade åt mig face to face så fort som möjligt. eller ja, så fort som hon klarade av det.
Blir så arg att tänka på det här så det är bäst att sluta skriva nu.
Uppdatering
1 år sedan
Hej! :)
SvaraRaderaTyckte jag ville på nått sätt kommentera detta, jag förstår att du lider jättemycket nu men vill ändå skriva lite åt dej. Jag tycker du skall försöka prata face to face med din bästa vän, är hon din bästa vän så borde ni kuna reda ut det där...på nått sätt tycker jag det är synd om henne också för hon skall vel ändå inte vara rädd för dej(tänkte när du skrev utom sig av skräck) alltså jag vill inte på nått sätt såra dej men din kompis skulle ju inte behöva känna så, vill dom två ha barn(vet att du skrev misstag men iaf) så borde dom ju inte känna att dom behöver din tillåtelse annars förstörs er vänskap. Detta är inte sagt som att peka finger åt dej absolut inte men det är sett lite ur en annan synvinkel. För några år sen när vi hade försökt få barn i ca 5mån (kort tid jag vet men det var jobbigt i varje fall) så fick alla våra vänner + besked efter att dom försökt i 1mån??! alla typ. Min man tog det inte speciellt hårt, tänkte det blir tids nog. En av mina vänner som blivit gravid direkt hade en storasyster som försökt få barn i xantal år men ej lyckats fick värsta utskällningen av sin syster att vad tänkte hon med när hon blev gravid före henne osv...kommer så vel ihåg hur ledsen min vän var, både av sorg för sin systers skull men även för att hon inte kunde glädjas åt sin egen graviditet på samma sätt. Dom redde upp det senare in i graviditeten och om nått år blev hennes syster även gravid men hormonhjälp. Vi hade inga barn då o. jag tyckte också det var så jobbigt att alla som ville blev gravid direkt, vänner, kusiner...men fasten hjärtat är tungt när man ser magar o. bebisar o. önskar sig mest av allt i hela världen en egen så tror jag inte man skall bli bitter på sin omgivning som väntar/får barn för då gör man sig själv också illa. Att din syster inte berättade förren hon var i vecka 16 är DÅLIGT, verkligen dåligt, tycker inte ursäkten duger att hon inte vågat så att du är vrålarg för det förstår jag, även att det kommer göra sjukt ont att se hennes mage växa men försök för din egen skull att förlåta henne o. prata med din vän, du kommer att må bättre. Hoppas du inte tog detta som kritik för jag lider med dej, allt känns orättvist o. hopplöst men du verkar ju ha en riktigt gullig man som älskar dig o. det är ju inte alla förunnat heller.
Kram
Tack för ditt långa "brev" anonym och det är bra med "kritik" ibland.
SvaraRaderaMåste bara rätta en sak, det kag skrev att min vän är utom sig av skräck beror på graviditeten. Vi har pratat om detta för flera år sen och jag vet att hon finner det obehagligt med graviditet. Hon tycker inte om att "något okänt" finns i hennes kropp, hon tar knappt värkmedicin om hon har sjukt. Så det är inte alltså mig hon är rädd för på det sättet, inte åtminståne nu då hon har berättat. ;)
Och hon vet att jag vet så väldigt mycket om graviditeter och köper tidningar och läser och tar reda på så jag borde ju verkligen vara som stöd för henne. Det känns bara så tungt just nu att vara det. Med tid tror jag att jag kommer att klara av det. En annan sak som jag är livrädd för är att hon kommer att börja vara med en annan kompis mer än mig och jag kommer att känna mig utanför.
Svåra saker verkligen!
Jag tror att min vän tycker det är jobbigt eftersom hon vet hur svårt vi har haft det och pga att hon kanske inte ännu har erkänt/förstått själv att hon är gravid. Alltså hur skall jag förklara...det är inte lätt för henne att vara gravid eftersom det var oplannerat och hon säkert går igenom en massa svåra känslor relaterade till graviditeten själv. I och med detta kommer hon nog att prata mer med vår andra kompis eftersom hon inte försöker bli gravid och min bästa vän kan säga ärligt som det är åt henne. T.ex. att hon tycker det är jobbigt att vara gravid etc. Det kan hon ju inte säga åt mig eftersom då sårar hon ju mig och det vet hon om och det vill hon ju inte göra.
Det var ganska hemskt av din kompis storasyster att skälla ut henne. Jag tycker också givetvis att det skulle varit "min tur" före, eftersom vi försökt längre. Men jag skulle inte kunna skälla ut henne för den sakens skull. Det är ju inte hennes fel att jag inte kan bli gravid.
Men som sagt v 16 är inte okey! Jag känner mig som den sista som fått veta trots att hon nog inte har berättat åt så många ännu. Det är klart att jag känner skuld för att jag är bitter. För det är jag, jag erkänner att jag är bitter och avundsjuk på min omgivning som kan få barn. Och jag känner mig som världens sämsta person att jag inte kan vara glad åt någons graviditet. Jag kommer inte ens ihåg när jag senast blivit riktigt glad åt någons graviditet. Då min barnlösa vän äntligen blev gravid så kände jag nog glädje men nu då de skall få en till så gick det helt enkelt inte längre att vara det, som tur så förstår hon fullständigt och klandrar mig inte. Hon vet att vår tid att vara "nära vänner" igen kommer, det kan dröja men den tiden kommer.
Jag skall försöka att inte vara bitter och klandra omgivningen för mitt eget missöde, det är bara så mycket enklare att göra så, liksom skylla på någon annan så känns det bättre. Och jag skall försöka tt på något sätt prata med min mamma och min syster men tanken på deras konspiration får mig fortfarande på dåligt humör.
Jo det är bra med kritik jag vet men kanske inte när man mår sådär dåligt! Men då är ju saken en helt annan om det inte var dej hon var fylld av skräck för :) stackars människa kan man ju tycka men samtidigt blir jag alltid lika fundersam när folk säger, det blev sådär i misstag! vuxna vet ju nog hur barn blir till och det låter så otroligt orättvist mot dom som försökt få barn en längre tid. Men världen är ju inte rättvis o. själv lever vi i sekundär barnlöshet eftersom vi har försökt få syskon i över 2år nu. Men jag är otroligt tacksam över att få va mamma åt dom jag redan har. Vi har inte heller haft lätt att få barn men lyckats! längtar o. väntar efter en bebis enorm mycket så jag kan verkligen sätta mig in i din situation som ännu inte har upplevt detta.
SvaraRaderaPrata med din kompis, helst om allt o. säg att du har svårt med hennes graviditet men är ändå rädd att mista henne som vän.
Angående din systers graviditet så blir jag inte klok på varför dom gjorde som don gjorde...kanske av rädsla för att såra dej men vadå förr el. senare hade du ju sett det ändå, du fick ju aldrig nån ärlig chans tycker jag. Hmm...
Min vän var nog lika chockad som jag var tror jag. Hon kan vara utan mens i månader så hon anade ingenting. Men ändå, det finns ju skydd om man vill undvika misstag så...
SvaraRaderaMåste prata med henne. Egentligen så borde vi pratat mer då, men hon ville ju inte förstöra min kväll mer än vad hon redan gjort. Vi missade ju en del av bröllopet då vi stod därute och pratade. Sen så stod jag ute med min man och pratade med honom en tid också.
Det är så svårt det där att ta kontakt nu. Vet liksom inte vad jag skall säga och så fort jag tänker på det så börjar det tåras i mina ögon.
Och angående min syster, ja det är fortfarande svårast. Och nej, ingen ärlig chans fick jag. Som tur är det inte ute på facebook ännu. Jag hinner liksom vänja mig lite till. Snart börjar jag väl få -grattis du skall bli moster-mail. Autch liksom!
Hej!
SvaraRaderaEftersom jag inte börjat försöka ännu så kan jag inte heeelt relatera. Men det gör så ont i hjärtat på mig när jag läser det här inlägget...
Jag hoppas att du så småningom kan släppa att din syster inte vågade berätta. En konspiration är synd att kalla det, missriktad och värdelös kommunikation snarare tycker jag :(
Min egen syster är så viktig för mig att jag bara VILL känna glädje för att hon "lyckats". Man, gift, hus, vovve och finfina pojkar. Sen undrar jag ibland (ofta) "varför inte jag"...
Ta hand om dig!!
Mulla on hieman eri tilanne, kuin siskollasi, koska olen itsekin yrittänyt kauan.
SvaraRaderaMutta, en siltikään onnistuttuamme kertonut ystävälleni, joka taistelee lapsettomuuden kanssa. En halunnut kertoa kenellekään niin kauan kuin mahdollista (eli kun raskaus alkoi näkyä). Kerroin tälle ystävälleni sitten ensimmäisten joukossa, koska se tuntui reilulta.
Ehkä sisaresi ajattelee samoin, vai halusiko hän suojella juuri sinua tältä tiedolta, ja muut tiesivät kyllä?