Tack för era fina och kloka svar som jag fick på förra inlägget. Jag tror att det bästa för mig nu är att skriva ett brev åt min syster och förklara hur det ligger till med allting. Jag tror att hon kommer att förstå men det kan jag ju aldrig veta.
Tror dock att det är bäst att jag lämnar bort delen med att jag är besviken på att jag inte fick veta tidigare. Känns liksom onödigt att dra upp detta.
Min syster hade ju ett missfall i maj i fjol. Det kan ju hända att de försökt att bli gravida igen efter det genast. Vilket då betyder att även hon kan räknas som barnlös. Men hon har aldrig sagt något åt mig att de försöker, inte ens gett några som helst antydningar på det. Vi har aldrig pratat om missfallet. Jag var barnlös redan då så jag klarade inte av att prata med henne om det då, men i det skede så visste hon inte att vi försökte att få barn. Vilket rådd alltså!

Så har går det då man inte kan prata med varandra. Då man inte kan kommunicera. Det är något som vi i min familj helt enkelt inte klarar av. Min syster ville avsluta samtalet lika fort som jag eftersom vi båda visste att det snart brister. Min mamma vill inte ringa åt mig eftersom hon vet att jag mår dåligt trots att jag aldrig berättat åt henne hur dåligt jag mår. Men, kan hon veta eller förstå HUR dåligt jag mår om jag inte sagt något. Vet mammor sånt?

Senast vi var hos min mamma hade hennes man frågat av min man hur det är med Mikaelas mage. Han hade nog menat om jag är lika sjuk som jag var efter plocket eller något sånt. Men min man hade bara svarat dåligt, eftersom han menade att jag inte är gravid. Nu efteråt började jag fundera om det ändå är så att min mamma och hennes man visst om det här och försökte därför på något sätt fråga av min man för att ge info till min syster. Liksom en liten konspiration.

Måste börja skriva ner lite rader och se ifall jag får det till något vettigt. Det kommer att bli många tårar innan detta brev är klart.

Skall på bröllop i helgen och måste börja inställa mig på att det finns gravida där. Ett stort bröllop med mycket barn och jag vet att åtminståne en av brudfrämmorna är gravid. Som tur så är det mycket äldre folk och största delen är obekanta. Då brukar det gå lättare.