Clomifen

Dag två eller tre av Clomifen, kommer inte ens ihåg det, måste kolla kalendern lite senare. Så nya chanser, nya möjligheter, nya konstiga symptom och en evig väntan. Denna gång är det dock lite lättare för jag skall till sjukhuset och få veta hur vi skall göra i fortsättningen. Det känns bra att få komma dit. Steg nummer tre börjar liksom. Första var försöka själv, andra med hjälp av Clomifen + pregnyl och nu så blir det väl insemination. Men jag är redo, vi är redo, vi är redo för nästa steg. Bring it on!

Hoppa över hoppet denna gång...

Ibland så blir jag bara så arg på detta hopp som jag har. Jag menar, det är ju bra att ha hopp, det vet jag. Men, kan inte bara mensen börja så jag slipper gå omkring och hoppas. Jag har haft mellanblödningar redan för flera dagar sedan. Halva dagen igår och hela dagen idag (hittills) ingenting. Brösten är så otroligt sjuka och magen. Alltså PMS eller? Och så har dumma lilla naiva jag läst på nätet för läänge sedan att de som normalt har mellanblödningar innan mensen brukar ha det då de är gravida också. Jaha och det ger ju liksom hopp i mängder. Jag är på BIM +1 idag. Men min mens varierar från 27-31 dagar och idag så är det just den 31 dagen.

Mår dåligt och har ont i magen. Kan det inte bara börja så jag får börja trycka i mig Clomifen!!

En blöt kväll

Igår blev en blöt kväll på stan. Tänkte att det spelar ju ingen roll då jag ändå inte är gravid. Roligt hade vi och jag var hemma sent. Så i allt detta mörker fanns det nog ljus i allafall. Och det känns skönt att veta.

Nästa vecka blir det väl bara att starta igång Clomifen-intaget igen då. Men det är okey, skall ju till sjukhuset och tala om hur vi skall fortsätta härifrån. Känns som om månaderna bara rinner iväg och nu är det nog dags för nästa steg. Bring it on, i´m ready!

Ont i magen och mellanblödning, need I say moore?

.

Måste bara säga

Jag vet att det viktigaste med hela det här är att få ett barn. Ett barn som man kan kalla sitt eget. Men i viss mån är jag också materialist. Jag vill ha just den där ena vagnen! Just de där fina kläderna! Och just den där filten! Och vet ni vad, sen då den dagen kommer så tänker jag köpa allt det där som jag drömt om i flera år att få köpa, planerat och funderat. Och om någon då kommer till mig och börjar förklara om att inte lära barnet att man kan få allt och så vidare, då smäller jag av!

Bara så ni vet!

Andras bloggar

Har nu suttit och läst andras barnlöshetsbloggar och man kan ju bara säga att igenkänningsfaktorn är hög. Det finns en hel del människor därute som går igenom samma sak som oss. Ingen nära till mig har genomgått IVF, men jag vet några "ytliga"bekanta som gjort det. Ett par som förblev barnlösa och ett par som adopterade. Kommer det att vara jag? Kommer vi att vara ett "såntdär" par som adopterar? Ju mer tid som går så börjar jag mer och mer tro att det kan bli så. Men vägen till det är lång. Vi är på steg 1, kan man väl säga. Nästa är insemination, sen ivf och sen vet jag faktiskt inte. jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva detta steg. Känner ingen som lyckats med insemination. Läser SÄLLAN på bloggar om såna som lyckats med insemination. Så man vet ju inte hur många gånger man vill göra detta, känns som bortkastade pengar. Max 3 gånger sen IVF. Tänk att detta alltid skall gå ut på pengar för min del, alltid kommer jag till det, förr eller senare. Jag är inte en sparsam person. Jag sparar till resor. Resten lägger jag sprätt på. Jag köper fina dyra kläder, mat, bensin, betalar räkningar osv. som vem som helst. Jag skulle också vilja bli gravid i misstag och slippa tänka på hur mycket pengar det kommer att gå till olika behandlingar. Det har ju redan gått hur mycket som helst.

From att vi började försöka få barn så har jag sparat alla t.ex. fakturor från halpatesti (varifrån jag köpt alla mina tester). Jag vill alltså räkna ut hur mycket detta blivande barn har kostat oss innan hon/han ens blivit till. Hur sjukt är inte detta!!?? Känner så otrolig svartsjuka mot alla dem som bara hux flux blir gravida. Vissa skall få sitt 4:e barn och vad har jag? Ingenting! Ok, jag har mycket bra i mitt liv, men det negativa tar väldigt ofta överhanden. Jag har väldigt positiva läkare, alltid något.

From några dagar tillbaka så är jag och min man medlemmar i simpukkayhdistys. En finsk förening för barnlösa. Tyckte väl att det är dags, så här lagom till 2 års dagen av barnlöshet. Två långa jobbiga år. Så alla ni som försökt länge, jag lyfter på hatten åt er, ni är starka som orkar.

Då vi gick med i föreningen så fick vi hem två tidningar och en massa brochyrer med mycket bra information. Efter flera år av att ha läst babytidningar (ja, jag har läst och köpt såna i flera år redan) så kändes det härligt att få läsa endast om barnlöshet, både bra och dåliga historier. Väldigt nyttigt just nu.

Nu skall jag gå och sova och sen då jag stiger upp blir det ÄL-test. Hoppas hoppas!! Och det jag sa om, i ett tidigare inlägg, att det skall bli skönt att vara sig själv denna månad och slippa alla konstiga besvär. Bröööööl, wrong answer!!!! Jag känner mig så skum, jag känner att min reaktionsförmåga är nedsatt, jag har kallt, jag har varmt, jag har svettningar men ändå inte. Huvudvärk, trötthet i mängder, argsint mot mannen (ej på jobbet som tur, men stackars mannen). Bäst att gå och sova nu bara så behöver man inte tänka så mycket. Två dagar kvar, sen blir det lite roligt på helgen, skall på "teater". =)

Inbillning

Det var nog bara inbillning eller något fel på testet. Fortsätter med testningen och kom till min glädje på att det är mindre än en månad tills vi skall till sjukhuset igen!

What??

På dag 11 sitter jag här med ett ÄL-test som ser positivt ut??!! Fattar ingenting, det borde inte bli så här starka steck ännu på flera dagar. Det är nog nåt fel på testet! Och för det andra så har tiden gått ut för länge sedan, nu sitter jag bara och vrider och vänder på den och funderar. Skall testa på nytt med CB imorgon. Detta är ändå bara inbillning. För det andra så är min man inte hemma så det får inte vara ännu. Måste försöka få hem honom imorgon i så fall.

Min man har ett sånt jobb att han måste sova över på sin arbetsplats. Inte alla dagar men ibland. Men då är han också ledig långa tider. Men ser det ut så här så får han nog fixa hem sig imorgon...

Nya tag?

Jaha, då befinner man sig i dag 7 på denna menscykel. Denna gång blir det ett försök utan Clomifen och det känns jobbigt. Känns som om chanserna är noll. Nästa månad blir det clomifen och ett besök hos min gynekolog. Då bestämmer vi om fortsättningen.
Tills dess är det väl ÄL-test som gäller och försöka klara av alla gravida. Är lite orolig över en resa som vi skall på till fjällen med min mans studiekompisar och deras fruar/flickvänner. Vi har ingen kontakt med dessa och jag är livrädd att vi skall komma dit och finna flera stycken gravida, vet inte om jag klarar av det nu. Så ärligt funderar jag på att inte åka pga detta. Så jobbigt. Beror lite på hur ÄL-testen visar och så. Tänker inte bestämma något ännu.