Akupunktur och testresultat

Idag var jag första gången på akupunktion och jag gillade det. 4 stycken nålar i magen, 3 i var ben och ett mitt på huvudet. Hon som gjorde det var superduktig och jättetrevlig och vi snackade om en massa saker. Själva nålsticket gjorde inte ont, men då hon tyngde in nålen lite längre så gjorde det ont och hon sa att jag är extra känslig. Jag skall dit på nytt om en vecka. Priset är 40 euro per gång så det är inte gratis, men nu tänker jag det som så att det är för mitt eget bästa. Och hon har hjälpt många par under barnlöshetsbehandlingarna och fått många positiva resultat.

Efter detta kändes det skönt att komma ut i den friska luften och den första timmen efteråt kände jag mig riktigt lycklig och pigg på något sätt. Resten av dagen kände jag mig som en duracellkanin som sprang omkring och gjorde allt möjligt samtidigt men fick inget gjort. =) Överlag så var det skönt och jag kommer att fortsätta med det. Hon kommer även att hjälpa mig med mina spända axlar och nacke och man måste ju tänka som så: kroppen är en helhet och man måste må bra på alla områden, eller hur?

Testresultaten från sjukhuset var bra: TSH under 2. TPO under 33 och T4V 18. Så enligt dem på sjukhuset är allt ok och jag messade min läkare som svarade att allt är ok. Så nu är det bara att invänta min mens. Och gå på akupunktion. Och ta det lugnt, eller försöka.

Solig söndag

Äntligen lite sol. Helgen har varit grå, kall och regning.
Tankarna har varit kring barnlösheten och de kommande bebisarna. Har tömt tårkanalerna många gånger. Sett på tv och tömt tårkanalerna av andra orsaker också. Skall ännu skriva ett mail åt min barnlösa vän och det kommer nog att vara svårt. Hon skriver så fina saker att jag alltid börjar gråta när jag läst några meningar. skönt med någon som förstår hur man känner sig och som låter en känna så som man själv vill. Och INTE tar illa upp om man är osocial. Synd att hon bor så långt borta.

Ibland så är jag säker på att nästa gång kommer att lyckas. Ibland så tror jag att det aldrig kommer att lyckas. Jobbigaste är att dessa känslor kan pendla med minuters mellanrum. Man är som i en tornado av känslor hela tiden.

Det kommer att vara jobbigt framöver, men det finns inget jag kan göra åt det. Bara att inse och försöka leva med det på något sätt. Hur man klarar av det vet jag inte, men andra har ju klarat av det så då måste väl jag också göra det.

Såg just på ett program om ett par som fick femlingar. Vissa får fem och vissa får inga. Kunde inte detta bara jämna ut sig på något sätt?!

Önskar att mensen skulle börja så fort som möjligt. Längtar redan så efter nästa försök.

Blodprov

Var på ett blodprov som är relaterat till min sköldkörtelunderfunktion i förrgår. TPO-värden har jag för mig att det hette. Om detta visar något skall jag börja med kortison också. Borde få veta svar på detta nästa vecka.

Om ca 3 veckor borde min mens börja och jag får återigen börja med mediciner.

Beställde tid till akupunktion nästa vecka. Får hoppas att det skulle vara något som jag har nytta av. Känns det inte bra så får det vara. Om det är bra så testar jag det fler gånger.

Det är mörkt, det regnar och jag känner mig deppad. Hur skall jag klara av den här hösten?

Fredag

Det enda bra med denna dag är att det är fredag och jag har en godispåse bredvid mig.

Hade fått ett mail av min barnlösa vän som nu väntar sitt andra barn. Hon hade frågat lite hur det går och berättade lite om sina studier och att det ser ut att vara en pojke som hon väntar. Har inte skrivit till henne på ett långt tag och fick skriva om ganska mycket som hänt de senaste månaderna. Kändes jobbigt att skriva, märkte att jag rev upp lite gamla saker som jag har försökt att inte tänka på.

1. Min barnlösa vän kommer att vara tvåbarnsmamma innan detta år är slut.
2. Min syster kommer att vara superhöggravid på julen eller kanske redan mamma.
3. Min bästa vän, som jag inte träffat nu på några veckor, hennes graviditet kommer att börja synas när som helst.
4. Snart är julen här.
5. Fattar ni, snart är julen här. IGEN!!!
6. All min positiva energi som jag har går åt på jobbet och sen surar jag bara här hemma för att allting är så skit.
7. Sanningen om att jag kanske ALDRIG blir mamma börjar så småningom gå upp för mig.
8. Och vad i all världens skall jag göra av mitt liv om jag aldrig blir mamma.
9. Det börjar vara jobbigt emellanåt att jobba med barn, varje dag år ut och år in. Jag vill också få en välbehövd paus i arbetslivet (läs: mammaledighet)
10. Jag fyller 30 om en månad. Och mitt liv är inte i närheten av vad jag hade hoppats på att det skulle vara. Hade planerat en stor fest för en massa av mina vänner och nu har jag sagt åt alla att skita i det. Att det inte blir någon fest. Vad skall jag liksom fira? Att jag fyller 30 år och chanserna till ett barn bara minskar dag för dag.

Det känns väldigt deprimerande just nu. Hur skall jag klara av alla dessa gravida i min närhet? Hur skall jag klara av detta då de bara går framåt och är lyckliga och jag sitter fast i detta bottenlösa träsk av avundsjuka och depp? Och nej, jag har inte skrivit något brev åt min syster. Och nej jag har inte ringt åt min bästa vän. Och nej jag tar fortfarande inte kontakt med någon. Nu är det fredag kväll, jag sitter ensam hemma med en godispåse och en bärbar dator. Min man jobbar hela helgen och om jag känner mig själv rätt så kommer jag att sitta här med datorn i famnen hela helgen, precis som jag brukar. Och tycka synd om mig själv. Om någon ringer så kommer jag att typ bli störd, hur kan de ringa mig precis när jag sitter och läser andras barnlöshetsbloggar och fråga hur jag mår. Bra, helt ok får de till svar fast sanningen är någonting helt annat.

Och vet ni, jag är störd, jag vet, men jag har redan nu börjat fundera över min systers och min bästa väns barn och deras dop. De är båda två sådana som jag redan sedan länge har tänkt att skall bli gudföräldrar till mitt barn. Och jag har alltid tagit för givet att även jag skall bli till deras barn. Jag hade ju bara aldrig trott att de skulle få barn före mig. Och nu är jag ju livrädd att de inte skall välja mig. Tänk om jag inte får bli någon gudmor för att jag är så sur och deppad hela tiden. Tänk om de inte vill ha mig för att vi har så dålig kontakt? Jag menar, skulle jag välja mig själv i denna situation? Är jag värd att bli gudmor åt någon? Tänk om min bästa vän föredrar vår andra vän som gudmor till sitt barn? Trots att vi har varit bästa vänner längre!

Söndagen

Har i helgen varit på en underbar villa i skärgården. Badat i en tunna, ätit god mat och skrattat och haft kul. Det gjorde gott att vara med personer som jag inte kände så bra och som är långt över när ska ni skaffa barn -frågeåldern.
Idag ringde jag läkaren för att kolla upp några saker. Hon ville att jag skall gå på ett blodprov TPO, tror jag det var. Något med sköldkörteln. Jag äter ju Thyroxin men det var något hon ville kolla upp, ifall jag behöver kortison utöver de medicinerna jag redan har. Jag sa att jag tror det är något fel varför inte det fäster och det trodde hon också.
Hon skulle fixa nytt recept till apoteket men blodprovet får jag göra via sjukhuset (blir gratis på det viset). Måste bara ringa till en annan läkare och få en remiss. Skall fixa det nästa vecka.
Frågade om akupunktur och hon tyckte det var en bra ide att prova på för mig. Både för att ha "lugnande effekt" på mig och överlag, det skadar inte. Men efter ett FET skall man inte göra behandlingar sa hon. Före är ok.

Så...mensen börjar lida mot sitt slut, bara att vänta på nästa och börja på ny kula =) Förhoppningsvis en STOR kula.

Mensdag 1

Idag så började mensen äntligen. Har gått med en känsla av att jag måste få ut allt NU! Så nu händer det äntligen. Så om en månad får jag börja med zumenon igen. Nu skall jag bara på något sätt försöka njuta av denna pausmånad. Tänka positivt, typ, en månad utan hormoner. Eller äh vet inte. Svårt att hitta nåt positivt i detta.

Lite negativt just nu.

Neg och äntligen över

Nu är det äntligen över för den här gången. Testade sista gången idag och det var neg och jag får nu äntligen sluta med medicinerna. Redan efter några timmar då jag inte tog morgon medicinen så började det sticka och värka i äggstockarna och detta har hållit i sig hela dagen. Inget blod ännu men det är på gång, big time.

Har försökt att ta det lugnt i helgen. Träffat en kompis på stan och fått prata av mig lite. Gjort en massa som inte har med barn eller bebisar att göra. Kollat på inredningsbloggar och försökt att koppla av. En jobbig arbetsvecka med långa dagar väntar mig.

Imorgon ringer jag till kliniken så fort som möjligt på morgonen och ser vad domen är. Och om "domen" är att det blir nytt försök genast så får jag ju börja lägga undan pengar. Men jag har på känn att min läkare vill ta en månads paus eftersom det var lite problem förra cykeln med mina blödningar.

Vad har ni förresten för erfarenheter av Agnus Castus (munkpeppar) och akupunktur? Något ni testat? Läste att munkpeppar kan hjälpa mot mensproblem såsom spottings. Kanske värt att testa?!!

Ruvardag 14

Ett stort minus fanns på stickan i morse.

Ringde kliniken som sa att de vill att jag skall använda både zumenon och lugesteron eftersom min mens ännu inte börjat. I SÄLLSYNTA fall så kan testet visa positivt lite senare, men hon jag pratade med sa att det nog skulle synas redan men att de vill göra på det här viset som en slags säkerhetsåtgärd.

Så på söndag morgon så skall jag testa med det där sista testet som jag har och sen sluta med medicinerna och ringa till kliniken på måndag och då få mer info om hur vi skall gå vidare.

Jag visste att det skulle vara negativt. Men att jag nu ännu måste fortsätta med medicinerna och så, det hade jag inte räknat med. Jag som så hade hoppats att detta skulle vara över för den här gången. Chansen att det nu skulle vara positivt är väl typ en på 10.000, så det känns så lönlöst.

Min man kommer att vara borta hela helgen på jobb och jag kommer att ha gott om tid att sitta och fundera över mitt liv och min 30-års kris som bara blir värre och allt annat skit som finns just nu. Och fundera över varför det inte fungerade den här gången heller. 3:e gången gillt my ass!

Johanna Kurkela Veitsenterällä på youtube.

Förvirrad ruvare

Det finns en anledning till att det står på testförpackningarna att testet skall kastas efter 10 minuter då resultatet kan avläsas. Men det gjorde ju inte jag. Och nu på 24h har det blivit till ett tydligt plus.

Första testet CB var alltså neg, men efter 15 min kunde man se ett spökstreck i ett visst ljus. Imorse testade jag negativt med ett billigt test. Och genast efter det så kollade jag i skåpet var min man gömt det tidigare testet (CB) och det hade under natten blivit till ett tydligt plus. Men detta är ju ett falskt plus, givetvis. Jag borde bara ha testat kollat och kastat testet.

Och sen då jag läste på nytt igenom texten som fanns på billiga testet så stod det att man skall testa dagen efter förväntad/utebliven mens. Så egentligen är det ju för tidigt med det testet då. Men med CB kan man testa 4 dagar före och få positivt. Och det var ju inte positivt, då.

Så nu försöker jag klänga mig fast vid varje möjliga lilla chans det skulle kunna finnas kvar och försöker googla på testbilder etc. Jag vet ju liksom att det är kört och att det nog bara beror på zumenonen att jag inte blöder ännu.

Men jag hänger mig fast på den lilla sköra tråd som finns kvar. Det känns som om det borde vara min tur nu!

Ruvardag 13

Negativt med halpatestis egna test. Bara att förbereda sig. Vad är oddsen att det visar ett plus i morgon?

Magen är fortfarande bara lite sjuk och alla stick som jag brukar känna har stannat helt borta. Kanske det är zumenonen som orsakar allt detta?

Digitala test

Jag borde ha köpt ett digitalt test i stället. ca 15 min efter att ha gjort det negativa testet så gick jag omkring med det i handen och skiftade det mot olika ljus och tycker mig se ett trådsmalt streck då man lutar testet mot vänster. Sen så tyckte min man också sig se någonting. Så nu går jag som på nålar. Jag menar, det var ju negativt. Det ÄR negativt. Men vad är det där lilla strecket? Ett spökstreck?Och var är mensen?

Fattar ni hur hårt jag kommer nerfallande imorgon då jag testar neg igen, eller mensen börjar?!!BOOOOOM!!

Så här ser ett INTE gravid test ut efter 24h:

Ruvardag 12

Efter att ha gått omkring hela dagen på jobbet och känt efter och funderat på en ev graviditet så bestämde jag mig för att testa idag eftersom ingen mens dykt upp än. Inget plus på min clearblue inte. Så jag antar att det är kört för den här gången. Jag vet att officiella testdagen är på fredag och så, men skall nu börja ställa in mig på att mensen sätter igång när som helst.

Känner mig annorlunda och det magonda är inte som det brukar, men om jag skulle vara gravid så tror jag nog att det borde synas redan.
Trodde mig tom se ett litet söpksteck just men nej, det är nog negativt.
Inte direkt vad man hoppats på!!

Ruvardag 11

Dag 11 är här. Igår kväll efter att ha läst inlägg här på bloggen och sms:at med min kusin så fick jag en såndär TÄNK OM-känsla. Jag låg och försökte somna och ett tu tre kändes det som fjärilar i magen och jag kände hur det kändes konstigt i magen på något sätt. Började tänka om jag ändå skulle kunna vara gravid.

Detta är ju min första FET och jag antar att det känns lite annorlunda än efter ett färskförsök eftersom de då varit inne och grävt i mängder och stuckit och haft sig. Det som känns annorlunda är värken i magen, den är liksom konstant och dov, endast lite värk men ändå så att det känns. Inte så mycket stick som det brukar vara.

Min kusin skrev i sitt sms att hennes graviditeter har också varit sådana, att hon varit säker på att mensen skall börja, men sen har den aldrig börjat. Detta är ju givetvis lite annorlunda, jag äter ju en massa mediciner. Men tänk om det ändå skulle ha lyckats. Och många tror ju att de har pms besvär när de i själva verket är gravida.

Ikväll eller senast under morgondagen så borde det komma fram. Antar att mensen börjar kicka igång snart, om den är på väg. Är så nervös att jag mår illa och inga tester har jag ännu heller. Köpte på halpa-testi.fi som väl är samma som billigatester.se men har inte fått nåt bekräftelse mail ännu. Kommer att hinna få mensen innan testerna är här. Vill ju inte köpa på apoteket då jag en gång har beställt redan.


Please låt det lyckas denna gång!!!!!

EDIT: Testerna är skickade. Med tur får jag dem imorgon, annars i övermorgon!

Tack snälla bloggare

Som lugnade ner mig lite. Det finns ju nog en chans ännu. Det är inte över förän det är över. Måste bara lugna ner mig och ta det som det kommer.

Krisar gör jag fortfarande. Jobbigt att fylla 30 utan baby. Hade ju trott att vi skulle ha en egen liten vid den tidpunkten.

Tack alla ni bloggare som finns därute och stöder!

Värsta dagarna

De allra värsta dagarna har nu börjat. Idag är dag 10, har fortfarande inte fått några test och inget mail att de sänt dessaså de kommer väl dådet är för sent. Har känt mig deppad hela helgen och mest velat vara ensam. Stundande 30 års dagen får mig att krisa. Allt känns fel, livet, kläderna, jobbet osv. Jag har fel sorts kläder och stil, men inga pengar att köpa det jag egentligen vill ha (läs: en väska för 850 euro). Jag vill bo i ett fint hus, men ändå inte. Jag vill byta jobb. Jag vill ha en baby. Allt känns totalt konstigt just nu.

I magen så händer det saker också. Vad som händer därinne har jag ingen aning om. Mensvärk, stickningar i äggstockarna och ömma bröst. Humöret sviktar från lite hopp till total depp. Tror inte att det lyckats den här gången heller och de där två embryona som de inte visste vad de skulle göra med hade blivit kasserade. Inte varit tillräckligt bra. Har ju fortfarande 9 stycken i frysen, men det känns ändå rätt så hopplöst just nu.

Mensen/blödningarna börjar i morgon eller i övermorgon. På fredag har jag testdag, 3,5 långa dagar tills. Men sen vet jag. då behöver man inte längre gå runt och grubbla och fundera och hålla på. För första gången så känner jag att det ev skulle kunna vara läge att ta en paus från allt det här. Men för mig betyder en paus att jag måste resa bort. Jag kan inte koppla av om allt annat fortsätter som det brukar.

Alltså ilket depp-inlägg detta blev, men så känner jag mig just nu. Försöker känna efter om något känns annorlunda, så tycker jag det gör det och sen då mensen börjar så fattar jag ju att det bara var det och alla symptom var inbillning. Allt illamående, ont i magen och ryggen, ömma bröst...inbillning! Önsketänkande!

Ruvardag 9

Idag är alltså ruvardag 9. Känner lite molvärk, mensvärk i nedre delen av magen/livmodern. Lite bubblig i magen är jag också. Känns som det brukar före mensen. Om det är så att det misslyckas så räknar jag med att mellanblödningarna börjar om 3-4 dagar, på dag 11 eller 12. Det har de gjort senaste gångerna. Man hoppas ju så innerligt men försöker samtidigt att förbereda sig på det värsta.

Får man göra nytt försök direkt om man nu gjort FET med hormoner? Eller är det bara om man gör i naturlig cykel som man får göra på nytt?

Kalaset

Klarade av det rätt så väl. Hade varit på plats en stund då jag såg min syster komma körandes med sin bil. Sa hej då hon kom in. Satt på golvet med barn och hund och lekte en stund då folk började fråga var hon lämnat sin pojkvän. Så sa hon att han är hemma på grund av orsaker som hon nu inte vill börja lägga ut om här. Min mormor som hör dåligt frågade genast efter om han kanske är hemma och jobbar. Då steg min syster upp, började gråta och gick ut ur rummet. Mamma följde efter. Jag kände att jag nog var fel person att gå med. Min mormor och moster sa bara: det är gravidhormoner. Och jag fortsatte att leka med hunden som vanligt.

Det gick över på en stund och min syster kom tillbaka ganska snabbt och vi började äta tårta. Det var lite trögt i början men jag gick och satt mig mittemot min syster och vi pratade lite så där om allt möjligt. Hon åkte tidigare för hon skulle träffa en kompis. Så överlag så gick det ganska bra. Frågade av min mamma om allt var ok med min syster innan jag for därifrån, då svarar hon jo, nog är det det. Hur är det med dig då? Liksooom aaaaaaa. Frågar hon det då när jag står med kläderna på och frågar om något helt annat. Och eftersom hon frågade det genast efter att jag frågat om min syster så fick min lilla hjärna detta vänt till att det berodde på mig att pojkvännen inte velat komma med, vilket säkert är helt fel, men eftersom hon frågar det i samma mening som hon svarar på min fråga om min syster.

Så jag vet inte. Hoppas ju på att de bråkat om något helt annat och hon var nog helt ok efter detta.

Ingen superupplevelse, men ett steg i rätt riktning. Vi har ju pratat så där allmänt nu i alla fall.

p.s den där släktningen som gjort sin operation frågade mycket väl om jag vill se hennes boobs. Svarade nej, att jag tror inte det. Som tur skrattade hon och tog det bra. Hon brukar blir sur för såndär saker. Man vet aldrig vad hon är på för humör.

4 stycken graviditetstest

Beställde 4 stycken igår. Två "vanliga" och två clearblue, men inte digitala den här gången. Senast hade jag bra test som sa gravid eller inte gravid. Nu kunde man bara köpa dessa som berättar hur länge sen befruktningen det är. Ville inte ha såna test så det fick bli vanliga istället. Och billigare blev det ju. Hoppas innerligt på att jag endast behöver använda ett test.

Om några timmar är det dags för födelsedagsfesten. Snälla, låt graviditetssnacket ske någon annan gång!! Å andra sidan så har en släktning till mig varit på bröstförminskning och är super missnöjd så vet nog inte om jag vill höra om det heller (eller se för den delen). Tror att jag håller mig till kakbordet och födelsedagsbarnet =)

Wish me luck!

Hösten och ruvardag 5

Nu är hösten här. Det märks eftersom jag går omkring och fryser, hela tiden. Det är 11 grader ute och vi har inte satt på värmen här inne ännu.

Har varit ruvare i fem dagar. Fem veckor om ni frågar mig. Har levt precis som vanligt den här gången. Inte orkat leva "som om man vore gravid". Min läkare sa att det är ok. Om det inte lyckas så gör det inte det. Så är det bara. Nästa gång testar jag akupunktur. Men jag hoppas att det inte blir någon nästa gång utan att det blir en bebis av detta.

I helgen skall jag på ett födelsedagskalas och jag skall träffa min syster för första gången sen jag fick veta att hon är gravid. Har ingen aning om hur detta kommer att gå. Och jag har skippat brev-funderingen jag hade. Tror att det skulle bli sagt för mycket saker som skulle såra henne utan att det är meningen. Det går som det går. Tänker försöka att vara så normalt som möjligt och om det blir tal om graviditeten med en massa personer runt omkring så kan jag alltid ursäkta mig och gå på toaletten eller nåt. Eller säga som det är att jag inte vill att det pratas om det ämnet då jag är med. Men då betyder ju det att jag är tvungen att berätta för en massa personer att vi inte kan få barn. Så enklaste lösningen är att vara som normalt, åtminståne försöka.

Angående ruvningen och ev. symptom så har jag lite ömma bröst, ibland "yrselkänsla" då jag svänger mig fort och idag stack det till i högra äggstocken så att jag skrek till, ensam hemma som tur. Så inget ovanligt här inte. Borde väl betställa hem ett gravidtetstest eller några stycken. Nej, ett, om min mens börjar så kommer den nog före testdagen iaf. Behöver bara ett test för att vara på den säkra sidan.