UL-tid

Igår fick jag äntligen tiden till mitt ul denna vecka. Tre olika läkare sms:ade mig under dagen för att kolla att jag verkligen fått tiden :)

Min bästa vän håller på att leta efter en begagnad vagn på nätet. Min syster håller på att förbereda sig på att föda. Och jag, jag käkar mina jävla zumenon jag och hoppas på ett jävla mirakel.

Julen

Julen har gått utan större problem. Har spenderat den med både småa barn och min gravida syster. Igår var jag på en kort liten krogrunda och lyssnade på en trubadur. Fick många trevliga julklappar. Idag blir det två ställen som vi skall till och sen är julfirandet över för den här gången.

Jag har klarat det bra. Då mina släktingar började diskutera om min systers graviditet etc så gick jag antingen därifrån eller pratade om något annat med någon annan. Det gick ganska smidigt. Försökte tänka mig att jag kanske är gravid nästa jul. Då är det kanske min tur. Om det inte är det så kanske det blir en jul utomland igen, vem vet.

Min läkare ringde mig aldrig den 23.12 och meddelade UL tiden så nu måste jag genast imorgon höra av mig och försöka få en tid till den 30.12 så vi kan kolla att allt är ok. H O P P A S mina embryon skulle klara sig så det blir överföring. Pleace?????

Julkort

Varje år så måste man ju skriva ett inlägg om julkorten man får. Alla dessa julkort med bilder på barn. Har fått endast 3 stycken hittills. Men jag har överlag fått väldigt lite julkort så gud vet vad som dyker upp ännu.

Allt är klart för julen. Amaryllisen är utslagen, klapparna under granen och julgodiset fixat. Så nu är det väl bara att ta det lugnt och vänta.

Hade beställt lite grejer till resan och fick hem dessa idag. Beställde en liten body till min syster pojke som beräknas födas när som helst. Behöver liksom inte gå runt på stan och fundera. Detta alternativ kändes lättare. Klick hem och ge bort sen. Åhh vad jag skulle haft lust att klicka hem lite åt mig själv bland alla söta bebiskläder, men....inte så inte.

Så faktumet är att jag kommer att bli moster inom en månad och det finns ingenting som jag kan göra åt det. Måste säga att det emellanåt känns lite lättare, liksom tanken. Kanske det är det att ett barn, en bebis är så långt ifrån det jag har nu. Jag vill ju liksom åt graviditeten just nu, sen barnet. Och det är lååånga vägar till detta. Så kanske jag kan känna lite glädje som INTE är framtvingad. Just nu känns det som om jag kanske kan känna lite sån glädje sen. Jag vill ju känna det. Så vem vet...

Mens dag 1 är här, back in business liksom

Då var Ä N T L I G E N mensen här. Den har hållit på och varit jobbig igen. 11 dagar av mellanblödningar och idag kickade det igång. Skall ringa om UL tid om en stund och hoppas att jag får tid till den 30.12. Sen gäller det att lägga allt hopp, alla tummar och alla mirakel på att mina två i frysen överlever och kan bli överflyttade. Om så skulle ske blir det ca 5. 1 2011.

Berättade idag för en arbetskompis om vår barnlöshet. Hade tänkt att hon skulle kunna vara en potentiell person att tala med om detta och det var hon. Det bara gled in på detta ämne. Ni vet hur det kan gå ibland...Mens-gynekolog-PCO....by the way jag kan inte få barn. Det visade sig att även de har försökt i nästan ett år. Tydligen rätt så aktivt med tester osv. Det var riktigt skönt att få tala med någon. Även om det kan hända att hon redan är gravid. Då är hon det. Men nu vet hon åtminståne var jag står.

Mellanraport

Mellanblöder som bara tusan och väntar på att mensen skall kicka igång så vi får börja på vårt 3:e FET försök. Det har kommit rikligare spottings nu, vet inte vad det kan bero på. Får se då om det blir någon överföring alls denna gång.

Lite jobbigt

Det är lite jobbigt nu, men med betoning på lite.

Vi var hemma hos min gravida bästis för några dagar sedan. De hade flyttat och vi var dit på middag med ett annat par. Som tur blev det inte så mycket gravidsnack men jag märker att det är SKITjobbigt att träffas. Nu syns det tydligt och bf är i början av mars. Så det är snart. Inga bebisgrejer ännu men en Anna Wahlgren bok såg jag. Det skar också i hjärtat.

Sen träffade jag min gravida syster också. Där stod den nya fina vagnen och väntade (och det är klart att det var den vagnen jag vill ha...) och sängen var bäddad och skötbordet monterat.

Varför känns det som om alla andra lever mitt liv? Och då jag vet att det inte blir något barn under 2011 för vår del så gör det ännu mera ont. När tar denna smärta slut????

Lever

Jag lever nog. Har planerat in en massa roligheter och försöker att inte tänka så mycket.

Julfester, träffar med kusiner, vänner och bekanta. Resa i januari.

Läser andras bloggar, skriver inte så mycket...men jag är nog med fortfarande. =)