måndag 28 februari 2011

Denna eviga oro

Jag går omkring och är orolig hela tiden. Det börjar minst sagt bli aningen jobbigt.

Oroar mig för ifall vår lilla Pingvin lever. Undrar varför det liksom ilar i livmodern, slidan och ner mot baken. Funderar över vårt nacksvullnadsultra som är om 2,5 vecka. Kommer allt att se bra ut? Tänk om allt inte är bra? Kommer jag att kunna slappna av efter detta eller kommer detta oroande att fortsätta? Varför har jag ingen mage ännu? Osv osv. Är det någon som känner igen sig eller är jag ensam.

Är med på något forum och känner mig inte fullständigt som "en i gänget" eftersom jag oroar mig så mycket mer än de andra och vårt barn inte blivit till i misstag. Borde säka upp ett forum för såna som är gravida efter IVF. Yes, det skall jag göra, hitta likasinnade.

Min man och jag bestämde igår att vi nu måste börja tänka mer positivt. Vi har blivit riktiga pessimister (åtminståne jag) och tänker allt så väldigt negativt. Inte bara iom barnlösheten utan så där överlag. Måste börja hitta mer positiva saker i vardagen. Som t.ex. idag var maten god på jobbet eller blev så glad då en kollega sa att mitt hår är så fint. Ni vet, små saker.
Så dagen positiva grej får bli: solen sken hela dagen och maten på jobbet VAR faktiskt god.

Småa steg i rätt riktning...

torsdag 24 februari 2011

9+6 eller 9+4 typ =)

Typ nåt sånt...måste gå enligt det gamla pga att jag håller på trappa ner mina mediciner. Snart slipper jag en av dem. =)

Var och lämnade blod i förrgår och bokade tid för ultrat igår. Det blir 16.3 så det är en bit kvar tills detta. Mår fortfarande illa kvällstid men dagtid går ganska bra om jag kommer ihåg att äta. Huvudvärken har blivit bättre. Inga blödningar och inga spyor.
Berättade för de enda vännerna som vi hade lite svårt att berätta för idag. Skickade ett sms och berättade och svaret som kom tillbaka var jätteglatt och positivt så vi blev både förvånade och lättade. De var glada för vår skull och skrev att jag skall komma ihåg att ta det lugnt och inte stressa. Att deras tur kommer och att vi försökt så mycket längre än dem. De har tid för vidareundersökningar om två månader och jag tror att de väntar på detta nu. Så det finns ju ett ljus i tunneln. Känns skönt att ha fått berättat åt dem. Vad jag vet så har vi inga andra nu som det är "svårt" att berätta åt, men eftersom man själv varit barnlös så kommer vi nog att berätta försiktigt iaf åt barnlösa par. Och samtidigt så kommer vi nog att komma ut ur IVF-skåpet också och det kan ju hända att någon öppnar sig om sina problem då, man vet ju aldrig.

Skall bli skönt med helg. Har jobbat väldigt mycket kvällstid denna vecka och det har varit ganska jobbigt emellanåt. Min syster skall komma hit med sin lilla bebis och vi skall kanske åka ut på isen en sväng på lördag. Sånt där lungt och skönt. Ja just det och idag har min man köpt en ny tv så vi möblerade om här i vardagsrummet. Kul med lite nytt!

Nu skall jag hoppa i säng innan jag börjar må riktigt illa.

måndag 21 februari 2011

Besök nummer 1 på mödrarådgivningen (9+3/9+1)

Idag har jag/vi varit på första besöket vid mödrarådgivningen. Fick en underbar ung tjej som heter Anna till min "tant". Hon var duktig och jättetrevlig och jag tror att det kommer att gå riktigt bra. Personkemin fungerade fint och vi pratade finska och svenska blandat så det kändes bra.

Blodtrycket och hb var bra. Fick massor med infobroshyrer, böcker och en dvd. Hade gått upp 800gram, men jag var ju inte 100% säker på ursprungsvikten. Idag ligger jag ju på dag 9+3 men det blev ändrat nu så jag är "bara" på dag 9+1 nu. Men eftersom jag håller på att minska ner på mina mediciner och sånt enligt min gamla 9+3 så tänker jag fortsätta med att räkna så, åtminståne till nacksvullnadsultrat. Sen ändrar jag det om det behövs.

Om jag hinner skall jag åka på blodprov och lämna ett urinprov imorgon. Efter det får jag boka tid till ultrat.

Får man säga att det fortfarande känns helt overkligt??

torsdag 17 februari 2011

8+6

Det känns nog ganska otroligt det här ännu. Berättade för min chef idag eftersom jag skall till mödrarådgivningen nästa måndag och man behöver inte jobba in det. Så jag var ju tvungen att berätta. Hon blev jätteglad eftersom hon visste vad vi gått igenom. Bestämde att jag skall försöka hålla mun åt de andra ännu några veckor. Dock känns det lite skitit att inte berätta då det planeras för fullt inför kommande höst. Det är då meningen att jag skall förflytta mig till en annan avdelning. Nå, de får nog veta sen ;)

Igår och idag har jag haft lite bruna flytningar igen och det har blivit lite nervöst att gå på toaletten igen. Men jag har försökt att intala mig att:
1. Vi IVF:are har aningen större tendens till att ha lite blödningar, utan att det är farligt.
2. Jag hade mellanblödningar innan graviditeten, så det kan vara orsaken.
3. Mina slemhinnor där nere är sköra av lugesteronet och all annan smörja som jag trycker i mig.
4. Det kommer inte blod, utan ljusbrunt/ljusgult, så det behöver inte vara någonting.
5. Missfallsrisken är under 5%.

Så det behöver inte betyda någonting. Så det så!

Min man har blivit helt nojig över det här med fisken. Min läkare anser att gravida bara skall äta fisk 2-3 gånger per månad. Detta gäller även norsk lax osv. Jag är villig att se genom fingrarna på detta. Vi får fisk en gåmng i veckan på jobbet och utöver detta brukar jag laga fisk en gång i veckan även hemma. Oftast har det blivit lax. Så om vi säger att jag skulle lämna bort fisken hemifrån så skulle det ändå bli 4 ggr per månad. Och detta är enligt min man typ för mycket. Egentligen är det konstigt att han tog det där med fisken så på allvar, han brukar stå med fötterna på jorden men jag antar att det är grottmannen som kommer fram och skall skydda sin familj ;)
Anyway, jag skall höra vad de säger på rådgivningen.

Eftersom jag är tvåspråkig så läser jag ju både på finska och svenska, nätsidor, tidningar, tv osv. Och blir otroligt förvånad över hur stora skillnader det är mellan Sverige och Finland och dessa länders rekomendationer för gravida. I Sverige anses t.ex. Postafen helt ok att ta som gravid, nej nej nej säger de på apotekefinland här i Finland. Köpte ingefära, som sägs lindra illamående och rekomenderas att användas. Sen hör jag att i Finland så rekomenderas detta inte. Leverkorv som jag trodde man fick äta, ja i Sverige, nej i Finland. Så det är en hel djungel det här!!!
Har bestämt mig att inte bryta ihop om jag råkar äta en bit leverkorv eller lite gravad lax. Om jag får missfall så beror det knappast på en bit leverkorv.

Idag var jag första dagen på jobb efter tre veckors semester och tre dagars sjukledighet. Kändes konstigt! En del av personalen i min grupp har blivit utbytt och det var minst sagt kaos. Dagen gick ganska bra men sprang till köket emellanåt och hämta lite minitomater eller surskorpor. Illamåendet kom då och då, så jag försökte att äta bort det. Var helt slut då jag kom hem och har bara suttit framför datorn (och sprungit till köket emellanåt). Nästa vecka börjar mina kvällsjobb så vi får se hur det går då.

Tänk att det jag så länge väntat på nu äntligen är här. Det är liksom så svårt att förstå ännu. Eftersom det inte syns ännu och då det är så tidigt så vågar jag inte riktigt "ta ut svängarna" ännu, den den tiden kommer väl, den också =)

Och jo, en sak till, min gravida arbetskompis är nu i vecka 12 och hon ser ut som om hon är i typ 5:e månaden. Men för hennes så tyckte jag det syntes redan i v. 8 så det är nog så väldigt individuellt det där. Hon sa att hon varit och köpt två stycken amnings bh eftersom hennes egna inte passar längre och mammabyxor. Jag har nog en lång väg till det jag ännu. Men jag hoppas att min tid också kommer...

söndag 13 februari 2011

Houston, we have a baby

Vår lilla pingvin lever och mår bra. Jag kunde inte tro det, jag var säker på att det var kört och där pickar det lilla hjärtat på monitorn. Och vi hade ju räknat ut att det var 8+2 idag och det blev 8+2 med ultramaskinen också.
Blödningen jag haft har högst troligen berott på att tarmarna och livmodern fått sammandragningar i samband med diarre´n jag hade. Läkaren sa att det är något vanligare med blödningar för IVF-patienter men att det inte är farligt.
Orsaken till att jag har så ont i magen är min bakåtlutade livmoder. Den tynger inte på urinblåsan utan på tarmarna och bakåt istället. Har väldigt ont i ryggen emellanåt.
Illamåendet hänger kvar och jag har bestämt att vara borta från jobbet imorgon och ringa en läkare och konsultera hur vi skall göra. Jag jobbar ju både dag och kvällstid och just nu har jag inga möjligheter att jobba kvällstid. Så det blir att boka om en massa jobb och fundera hur jag skall göra. Just nu skall jag tänka på mig och Pingvinen.

Shit liksom, nu är det på riktigt. Nu tror jag att jag är gravid. Det har varit så flummigt hittills. Jag skall ringa till mödrarådgivningen i morgon, en helt ny värld öppnas. Risken för missfall ligger på under 5%, men än kan ju vad som helst hända. Nu vågar jag åtminståne vara glad och nu vågar jag tro att det kan gå bra.

Tack för allt stöd jag fått av er och för att ni finns och läser.

lördag 12 februari 2011

Illamående jag är tillbaka

Hej! Nu är jag tillbaka från min Thailandsresa. Och man kan ju säga att jag mår illa. Under resan så klarade jag morgonen och dagen rätt så ok men kvällarna var jobbiga som bara den. Konstant illamående och thai-mat, bläääää. Ni kan ju bara tänka er hur lätt det är att vara i thailand och inte vara det minsta sugen på deras mat. Vi fick kolla alla resaturanger att de hade pizza eller pasta så att jag kunde äta där.

 OM jag skulle vetat hur dåligt jag skulle börja må skulle jag nog aldrig ha rest iväg. Mot slutet av resan började jag må illa även på dagen. Jag spydde inte men såndär hela-tiden-illamående. Sen sista kvällen så hade jag även diarre´och så fick jag en blödning. Ni kan bara tänka er hur det kändes. Jag var säker på att nu är det kört. Blödningen var sparsam och slutade ganska snabbt och övergick till brunt. Diarre´n fortsatte och klockan 4 på natten steg vi upp och satte oss i en buss för att åka mot flygfältet. Hemresan var jobbig och jag mådde sååååå illa i planet. Satt bara och gungade fram och tillbaka som en autistisk och försökte få i mig lite vatten helst.

Efter mycket om och men kom vi till hotellet i Helsingfors och min man beställde mat till rummet. Tog en bit lax i munnen och fick springa och spy ut den.

Nu är vi hemma och jag mår illa hela tiden. Inte så att jag spyr men nästan. På måndag borde jag infinna mig på jobb vilken just nu låter omöjligt. Skall på ultra imorgon för att se om blödningen jag hade gjort någon permanent skada eller om det finns någon därinne. Jag har inte ens ringt mödrarådgivningen ännu. Vill inte göra något innan ultrat. Och diarre´n den liksom fortsätter så just nu är jag även rädd att jag fått typ salmonella eller något liknande

Så imorgon så vet vi hur det ligger till. Jag försöker intala mig själv att illamåendet är ett bra tecken, men det kan ju bero på medicinerna jag äter också.

Skall försöka läsa ikapp om er andra, det har säkert hänt en hel del här också. Sen då jag orkar, borde kanske gå ut en stund i solskenet.

Ja just det och jag borde ju liksom vara i v. 9 nu.