v. 4+5 och samtal till kliniken

Idag tog jag ett nytt test och ett fint Gravid Raskaana 2-3 dök upp i rutan. Ringde kliniken och de var glada över att höra att jag plussat. Skickade ett sms åt min gynekolog och hon ringde mig lite senare. Hon var också glad och sa åt mig att fortsätta med alla mina mediciner, utom Paroldel då som jag redan slutat med.

Hon var aningen orolig över de kommande veckorna och JA, det är väl aningen knasigt att flyga iväg till Thailand nu. Men det är en efterlängtad resa och ett efterlängtat + så det måste ju gå att kombinera. Hon sa att jag skall vara försiktig och jag fick recept på blodförtunnande spruta som jag skall ta innan vi går på flyget för att undvika blodproppar. Pga att jag tar så mycket östrogen så har jag en ökad risk för blodproppar och att sitta ca 14h i flygplan gör det inte bättre så det är bara att ta sprutan och hoppas på det bästa.

Då vi kommer hem skall vi höra av oss och så skall vi få göra ett privat VUL i helgen. Hon lovade att sköta det i helgen då hon befinner sig i vår hemstad (service kallar jag detta).

Hämtade mediciner från apoteket idag för 200 euro. Kändes väl så där. Handbagaget kommer att vara fullt med mediciner.

Bestämde mig, efter att ha talat med kliniken, att INTE ta något blodprov. Barnmorskan sa till mig att många blir oroliga i onödan och jag bestämde mig för att skippa detta. Det får bära eller brista. Efter Thailand får vi veta hur det ligger till.

Så detta är vad som hänt idag. Symptom: ont i brösten, pyttelite illamående, ont i ryggen, lite tröttare än tidigare men har ändå svårt att somna på kvällarna och orolig som bara den!!!

Ruvardag 13 eller 4+4

Imorgon är min sista ruvardag, dagen då jag meddelar kliniken och förhoppningsvis får mer info om ALLT. Man är ju liksom lite nybörjare på allt det här. Av mina mediciner så har jag redan slutat med en, den enda det varit tal om som skall slutas med genast. Sen har jag ju 5 andra som jag ännu inte vet vad jag skall göra med.

Jag hade ju tänkt att man skulle gå omkring med ett fånigt smile på läpparna och sväva på moln, men rikitgt så är det inte. Man är orolig, nervös och allt känns lite overkligt. Jag tror att jag snart skall vakna upp och upptäcka att allt detta är en dröm. Vill berätta för alla men ändå vara så tyst om detta som möjligt.

Min man vill att vi skall berätta för hans föräldrar innan vi reser till Thailand nästa vecka. Först så ville jag hålla det hemligt, men min man anser att hans pappa tappat livsgnistan och att detta skulle verkligen pigga upp honom. Och om vi berättar för dem så vill jag verkligen berätta för mina föräldrar och syskon. Min syster har inte fått sin bebis ännu och det skulle ju vara roligt att berätta detta för henne sen då hon ringer och berättar att hon fått sin bebis. Så snart vet ju alla!
Först så tänkte jag också att jag inte vill berätta pga missfallsrisken men sen tänkte jag att de är ju ändå de personerna som kommer att få veta om detta inte går vägen.

Symptomer: LITE illamående, ryggont, värk i livmodern och hela "nedre delen" då och då.

Ruvardag 12 eller 4+3

...Beroende på hur man tar det. Snälla FC var snäll och hjälpte mig räkna ut hur det nu ligger till egentligen. Så idag är alltså 4+3 då.

 Var på jobbet idag. Kändes väl som förut men jag var kanske lite distant. Berättade för min arbetskompis som nyss själv blivit gravid. Ville berätta för någon och jag visste att hon ändå börjar fråga mig om några dagar hur det ligger till efterom hon visste om att vi gjorde ett FET försök nu. Hon blev superglad och vi började nästan gråta båda två. Sa åt henne att det är bara hon som vet så hon måste hålla tyst. Dels för att allt är så osäkert och dels för att jag inte vill berätta på jobbet ännu. Dels för att jag inte fattar det själv heller ännu.
Jag hade fått för mig att officiella testdagen är imorgon men den är ju först på onsdag. Är helt yr i bollen. Då får jag äntligen ringa till kliniken och berätta. Men imorgon blir alltså en testfridag och sen på onsdagen så
använder jag det sista clearblue testet. Och hoppas att det fortfarande står gravid där!

En lång väg kvar att gå...

En fråga

En fråga: Vilken vecka är jag i? Mensen började 20.12 och FET skedde 5.1.
En till fråga: Är det vanligt att CB:s veckoindikator gav 2-3 eller borde det ha varit 1-2?? (Eller betyder det bara att jag är jättegravid =)

Jag kan helt enkelt inte fatta det här. Jag sitter med testet bredvid mig hela tiden och tittar på det med 5 minuters mellanrum för att se att den inte ändrat sig, så att det står inte före Gravid.

Skall ringa kliniken på tisdagen och se när jag får tid till ett ul så jag får se om det faktiskt finns något där. Hinner nog inte före den 25 då vi åker till solen.

Ruvardag 11 och GRAVID

Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva det här, men nu får jag. Jag ÄR gravid. Steg upp, gjorde testet, gick runt och nervöst flätade mitt hår för att hitta ett Gravid Raskaana då jag kom tillbaka. Efter en stund dök även 2-3 upp. Jag stod och stirrade på det och gick omkring och var helt------, hittar inga ord. Min man är ju på jobb och han visste att jag skulle testa nu på morgonen så han låg och väntade på besked. Skrev ett Hyvää huomentä ISÄ (god morgon pappa) åt honom och skickade en bild på testet.

Tre långa år och två månader av försök och nu har vi äntligen fått vårat Gravid på stickan. Hoppas att det håller i sig. Hoppas att allt går bra!

Jag kan fortfarande inte fatta att det där är mitt test, inte någon annans! Alltså jag, gravid, ofattbart! Tack alla ni som har hållit tummarna och skrivit så fina saker till mig igår. Ni är guld värda!

Nervös

Jag är så nervös att jag mår illa. Tänk om???
Har försökt få denna dag att gå snabbt men den bara fortsätter. Jag försökte gå ut och gå en stund i -28 grader. Kom ett varv runt kvarteret, sen blev det för kallt. Har sett Sex and the city 1 och American pie 2 i brist på annat att göra. Sen kollar jag på tester på nätet. ena sekunden är jag säker. Andra inte!

Molvärken i livmodern håller i sig fortfarande. Illamåendet är nog säkert bara för att jag är så nervös.

Tänk om det inte kommer ett plus imorgon, vad gör jag då?

Ruvardag 10 och förvirrad

Ruvardag 10 är här och jag är så förvirrad. Gjorde ett graviditetstest i morse. Såg på resultatet efter 5-6 minuter och kan liksom urskilja ett litet streck där. (Man skulle se mellan 5-10 minuter). Men på grund av min tidigare erfarenhet så vågar jag inte tro någonting ännu.

Jag drömde att jag testade positivt, sprang omkring och var helt ifrån mig. Vaknade 03.45 gick och kissade och somnade om. Vaknade på nytt 9.30 och hade fått för mig att jag inte skall använda ett digitalt test utan ett billigt test. Så gjorde jag det och vad händer? Ett flummigt litet streck som syns bättre i verkligheten än på bilden.

Så vad skall jag tro nu då? Det syns som sagt betydligt bättre i verkligheten men eftersom jag fått ett falskt plus tidigare så är jag alldeles virrig nu.

TÄNK OM??? TÄNK OM DET INTE ÄR?

Eftersom det är så tidigt ännu så vill jag inte använda annat än morgonurin så nu måste jag vänta hela dagen ända tills imorgon för att kunna testa på nytt. Fattar ni vilket dygn det här blir? Men är man testnarkoman så är man.

Det värker i livmodern, konstant värk, men det gör inte så ont. Brösten är sjuka som vanligt.

Kan inte bara denna dag vara över fort!

Nya bilder i dagsljus, men som sagt på dessa bilder har det ju gått någon timme.

Ruvardag 9

Idag kändes det en stund som om jag hade ägglossning, höll på i typ 10 min. Lite illamående och allmänt nere. Men betydligt bättre än igår. Hade fått en rosa-gul-apricosfärgad flytning. Säkert inget farligt.
Har ont i brösten och ryggen.

Åt enorma mängder med turkiska peber igår och nu är hela insidan av munnen sönderbränd och allt smakar järn. Brukar få såndär måste-få-salmiak-nu-känsla nu som då och då går det åt mängder. Undrar vad embryona tycker om salmiak?

(Jag har lite tänkt att jag eventuellt skall tjuvtesta imorgon, det är ju tidigt men vill veta.)

Ruvardag 8 och deppig

Föll i en djup svacka idag. Min arbetskompis som jag berättade för att vi har problem med att få barn, är gravid. Hon var det redan då då vi talades vid men hon visste inte om det då ännu. Jag hade mina aningar. Och nu efter det så har gått och funderat över hennes mage och förseningar på morgonen etc.

Idag så frågade hon av mig när jag får veta om jag är... Jag sa att om lite mer än en vecka. Ville inte säga det exakta datumet. Sen steg hon bara upp och gick därifrån och jag tyckte att det var lite konstigt.
Sen vid kaffebordet så satt vi några stycken där och då kläckte hon ur sig det. Att hon är i v. 8 men ville berätta på jobbet för att är så trött. Berättade att hon varit på ultraljud till " min klinik" som jag tipsat henne om.
Det blev plötsligt såå väldigt jobbigt att sitta där. Kände att jag måste fly, men jag visste ju att om jag stiger upp och sticker iväg så kommer hon efter mig. Så det var bara att försöka hålla god min och låta de andra två prata och fråga saker av henne. Som tur var de båda såna: oj kul grattis. Och inte jameen ooooh kom hit så får jag krama dig-typer.

Lite senare kom hon fram till mig och kramade mig och sa någonting om: "att det skulle gå så här, då vi just pratade om att det inte fungerar..." Hoppas att det lyckas för er nu. Jag kunde inget annat än göra mitt allt för att kämpa mot tårarna som ändå trängde fram. Tror nog att det gjorde det för henne också. Hon hade sagt till sin man: jag kan ju inte gå till jobbet nu. Med tanke på mig, hur hon skall berätta det för mig.

Så nu är jag officiellt den där som människan som folk tänker på genast då de gjort sitt positiva graviditetstest. "- Hur skall jag kunna berätta för Mikaela". Skitkul att vara den personen! Den personen som är sist kvar av alla som försökt få barn.

Skulle på ett annat jobb efter detta. Grät hela vägen i bilen. Grät här hemma och gråter nu. Varför skall livet vara så här jävla orättvist?

Symptom: Lite ont i magen, brösten och ryggen. Sovit skitdåligt och drömt konstigt. Haft urvarmt på jobbet idag trots att jag brukar frysa. Är nu mer säker än någonsin att det inte lyckats. Ju mer som plussar, desto mindre finns kvar åt mig.

Ruvardag 7

Dag 7. Drömde mardrömmar i natt. Jag satt på ett fängelse i Pakistan eller Afganistan. Det var förvånansvärt lik något läger ställe. Och man fick gå runt ganska fritt. Men ändå, tanken...fängelse i Pakistan.

Kollade lite i min kalender från tidigare ruvningar. Dag 6 och 7 stod det ofta något om drömmar, annars ingenting. Lite konstigt tycker jag.

Lite värk i nedre delen av magen. TRÖTT på jobbet (kan bero på att jag inte haft ledigt under julen och skall till solen om två veckor). Blir lätt arg, märkte på jobbet att jag blir sur så snabbt, kort stubin med andra ord.

Ruvardag 6

Det bränner lite i min mage. Jag måste hålla i brösten då jag går ner för trapporna och jaa, sen var det inte så mycket mer.
Eller jo, jag har beställt graviditetstest. Två digitala och två "vanliga".

Ruvardag 5

Det var övergående med det magonda och illamåendet. Nu mår jag så där: jag-ruvar-just-nu-och-är-uppsvälld-och-det-sticker-hela-tiden-i-magen-och-jag-är-säker-på-att-det-inte-kommer-att-lyckas.

Ömma bröst, lite ont i magen, uppsvälld och allmänt fundersam.

Tänk om det ALDRIG kommer att lyckas?

Ruvardag 3 och 4

Igår hade jag lite så där ont i magen då och då. Sen på kvällen var vi en svång hos min Mamma och ett tu tre börjar jag må dåligt. Går på toaletten, då jag kommer därifrån börjar jag svettas och må riktigt illa. Det kör runt i magen och mensvärken blir bara kraftigare. Eftersom min man druckit två öl så är det jag som skall köra, de hela 25 km hem. Och jag mår såå illa och har så jädrans ont!
Hemma så går jag raka vägen och lägger mig. Med en varmvetedyna på magen somnar jag. Vaknar 4 tiden, kissar, går tillbaka och lägger mig. Det kör fortfarande runt i magen och lite före 5 går jag på toaletten igen, totaltömning och då lättar det äntligen.
Magsjuka eller medicin biverkning? Hursomhelst så är det hemskt. Igår skulle jag utan tvekan velat tynga i mig lite burana eller panacod men vill ju inte riskera någonting så jag använde bara vetedynan.

Lite ont i brösten har jag också. Undrar bara vilken medicin det är som orsakar detta, om det nu är någon medcin.
Nu har jag fått gnälla av mig lite, tack!

Ruvardag 2

Jaha, det började tidigt den här gången. Googlandet efter: när fäster blastocysten. Dag 1-2 eller 2-5 har jag googlat fram. Och ni vet, allt som läser då man googlar är ju sant. ;)

Det känns fortfarande i magen. Mensvärk light skulle jag kalla det. Hoppet är stort men ju mer jag tänker på vår situation desto mer förtvivlad blir jag. Varför?

Sköldkörtelunderproduktion
För höga Prolaktinvärden
Eventuellt PCO-äggstockar
Spermier som ibland kräver ICSI
Tydligen Endometrios (skall be att få mina papper från sjukhuset. Vill läsa hur det egentligen ligger till.)
Mellanblödningar VARJE månad
Fel på emrbyona då de klarar upptiningen så uselt

= vad är oddsen att vi kommer att lyckas? Det känns lite hopplöst just nu.

Tar för tillfället 6 olika mediciner, 10 tabletter/vagitorier/dag. Detta är min 5:e ruvning och jag har allt som allt ruvat på 9 stycken embryon. Borde det inte börja vara min tur nu. Men sen tänker jag på de som gjort 12 stycken IVF behandlingar och ruvat på 24 embryon och ännu inte fått något plus. Då är det ju nog deras tur nu!

Ruvardag 1

Har spenderat de två senaste dagarna "on the road". Efter insättningen bestämde vi oss för att åka till grannstaden för att spendera dagen hemma hos min mans bror och hans fru. Samtidigt tog jag mod till mig och bestämde mig att jag skulle åka och hälsa på den barnlösa vännen som numera är tvåbarns mamma. Det gick bra, kändes inte jobbigt men jag höll inte bebisen. Det skulle kanske blivit lite väl. Några tårar blev fällde av oss båda och jag fick höra lite om den dramatiska förlossningen och hon om vår FET.

Shoppade ett par små sockor på Stockman till min syster som skall få när som helst. Allt känns som lite lättare då man är ruvare. Vänta bara sen om två veckor så kanske det inte alls känns lika bra.

Denna gång gjorde insättningen lite ont. Inte farligt, men så att det kändes. Jag var jättekissnödig och eftersom min livmoder är ordentligt bakåtlutad så var de tvungna att tynga på UL-maniken lite hårdare och då hon förde in kateter så kändes det obehagligt. Senare under kvällen kände jag sammandragningar i livmodern och nu hela dagen så har det värkt både i livmodern och i äggstockarna och så strålar det ut mot vänster ben lite grann. Bra eller dåligt -ingen aning. Men ruvar gör jag och redan det är ett under!

Ruvare vol 5

Sitter i bilen och är RUVARE! Två stycken embryon av klass 2 överfördes( en blasto och en 12 cellig). Läkaren sa att de såg bra ut och hade bara tappat en cell var under upptiningen. Eftersom jag aldrig varit gravid så ville hon att jag skulle prova både kortison och aspirin denna gång. Så nu har jag även dessa mediciner. Och just det. Jag har tydligen endometrios, konstigt att det ALDRIG varit tal om det tidigare!!!

Tack för tummarna...

...det gjorde susen! De ringde från kliniken ca 12.30 tiden idag och meddelade att BÅDA klarat upptiningen och skall vidareodlas men att de inte är i top klass. Så imorgon hoppar vi i bilen på morgonen kör så långt vi hinner tills de ringer från kliniken och meddelar det slutliga resultatet. Antingen vänder vi om eller så kör vi hela vägen fram och lägger in lite embryon.
Shit jag trodde verkligen inte att de skulle klara sig ens så här långt. Hoppas de klarar sig lite till!!!!!

I morgon vet jag

Imorgon får jag veta hur det ligger till med våra två återstående små stackare. Imorgon skall de upptinas och jag kommer att få ett samtal från kliniken, oavsett hur det blir. Insättningen blir på onsdag klockan 11 om allt går bra.
En gnutta hopp finns, men den är inte stor.

UL-tid

Igår fick jag äntligen tiden till mitt ul denna vecka. Tre olika läkare sms:ade mig under dagen för att kolla att jag verkligen fått tiden :)

Min bästa vän håller på att leta efter en begagnad vagn på nätet. Min syster håller på att förbereda sig på att föda. Och jag, jag käkar mina jävla zumenon jag och hoppas på ett jävla mirakel.

Julen

Julen har gått utan större problem. Har spenderat den med både småa barn och min gravida syster. Igår var jag på en kort liten krogrunda och lyssnade på en trubadur. Fick många trevliga julklappar. Idag blir det två ställen som vi skall till och sen är julfirandet över för den här gången.

Jag har klarat det bra. Då mina släktingar började diskutera om min systers graviditet etc så gick jag antingen därifrån eller pratade om något annat med någon annan. Det gick ganska smidigt. Försökte tänka mig att jag kanske är gravid nästa jul. Då är det kanske min tur. Om det inte är det så kanske det blir en jul utomland igen, vem vet.

Min läkare ringde mig aldrig den 23.12 och meddelade UL tiden så nu måste jag genast imorgon höra av mig och försöka få en tid till den 30.12 så vi kan kolla att allt är ok. H O P P A S mina embryon skulle klara sig så det blir överföring. Pleace?????