Rådgivningen idag

Var på rådgivningen idag. Hade gått ner 300g, vilket jag blev förvånad över. Blodvärdet var lite dåligt men inte så dåligt att jag behöver extra järn ännu. Allt såg bra ut men det tog väldigt lång tid innan de kunde hitta hjärthjudet med dopplern och jag hann redan bli lite orolig. Hade ju dock läst att det kan ta tid att hitta det.

Tankarna går dock till FC som går igenom det värsta man kan gå igenom. Styrkekramar till dig för att klara av morgondagen!

Livets orättvisa

Livet är så orättvist ibland så det går inte att lägga ord på det. FC har mist sin lillSudd.

Vad säger man? Det finns inga ord som kan beskriva hur ledsen man blir. Tänker på dig!

Det blir väl bättre snart

Har under helgen mått riktigt dåligt. Det är som om illamåendet kryper fram tidigare än vanligt. Har haft ont i magen, ryggen och baken. Livmoder trycker ordentligt på tarmarna och detta orsakar smärta, har tom svårt att sitta ibland. Har legat på en "jumppaboll" och försökt andas lungt och slappna av.
Tänkte idag åka tidigare hem från jobbet, men klarade av att jobba till slut i alla fall. Får se hur det blir med kvällsjobbet :-/

Man skulle ju börja tro att det borde bli bättre vid det här laget, åtminståne med illamåendet. Det magonda får jag nog dras med en tid till tills livmodern stiger uppåt och slutar tynga på mina inre organ.
Men som min man sa igår: kom ihåg vår utgångspunkt! Och det är så sant, detta ÄR 100 gånger bättre än vad vi började med. Men det gör inte det det minsta enklare. Skall till mödrarådgivningen på torsdag och skall även träffa en läkare och fråga om allt är som det skall trots mina många krämpor.

Nu är maten klar...hej...

Vecka 15 (ok, imorgon)

Fattar inte, vecka 15 är här nu. Fjärde månaden. Som gravid!

Har börjat få en liten mage och igår fick jag höra av två elever att det nog redan syns så jättebra att jag nog säkert kommer att bli jättestor. Vilket förvånade mig lite. Jag har inte egentligen ens behövat fundera på att gå och köpa mammakläder ännu och känner mig inte så värst stor. Tvärtom så jag blev väldigt fövånad över denna kommentar. Sväller ju upp då jag ätit, men...

Illamåendet på kvällarna håller i sig och jag har lite problem att få något gjort. Skall bli skönt med helg nu. Skall kanske träffa min kompis och hennes baby imorgon och gå på lite loppis. Sen borde jag skaffa doppresent åt min blivande gudson. Så lite spring på stan ser det ut att bli i alla fall.

Det stämmer nog det där med att efter v. 12 börjar tiden gå fortare. Snart är det ju sommar och sen är det dags för babyn. Skall bli såå härligt!

13+1

Igår var jag på stn med min arbetskompis som är gravid och skall få en månad före mig. Eftersom vi nu kommit totalt ur skåpet med vår graviditet så kunde jag med gott samvete titta lite på både mammakläder och tafsa lite på babykläder. Så jag spenderade en heldag på stan i den nya världen, gravida och blivande mammavärlden.
Vi satt på lunch och babblade mammagrejer och jag fick nästan dåligt samvete. TÄNK om någon som satt i närheten är barnlös och var tvungen att höra på oss. Å andra sidan så pratade jag ju nog öppet om min barnlöshet men min vän, hoppas i så fall att denna person hörde även detta.

Min arbetskompis hade börjat använda mammakläder väldigt tidigt och är redan nu ganska stor. Själv då jag stod med ett par mammabyxor i handen, så kom jag på att det nog inte är tid för mig ännu. Jag knäpper jeansen utan problem fortfarande. På eftermiddagen så känns det kanske lite tajt, men det går. På eftermiddagarna och efter maten så syns det nog om man fattar att titta, men inte annars. Så jag tror att det kommer att ta ett tag ännu innan det blir aktuellt för mig.

Ja just det, på jobbet så har jag nu öppet berättat att vi gjort IVF och av 5 personer som satt vid samma bord så hade jag + en annan gjort ivf, min lyckats den andra aldrig lyckats. En försökt i 1,5 år med första barnet, en i 5 år med första barnet och den enas dotter försökt få sitt andra barn nu i 8 år. Så de förstår ju verkligen vad det är frågan om. Och alla var nog väldigt glada för min skull. Det kändes bra!

Bild på underverket

Bebis på bild ett och Alien på bild två :)



12+4 och ultraljud

Idag var det äntligen dags för ultraljudet och ALLT såg bra ut. Jag som hade målat fan på väggen fick nog vara alldeles tyst och se på då det lilla hjärtat slog och ett tu tre under undersökningen så vaknade vår lilla pingvin och började sprattla runt.
Vi fick höra då hjärtat slog och risken för downs är bara ca 1:38000. Ont har jag fortfarande i magen men jag måste bara förstå att det är livmodern som växer. Och jag måste sluta katastroftänka nu.

Berättade för min mormor och farmor idag och gav lov åt vissa att de nu får berätta öppet om vår graviditet. Så vi får se hur snabbt ryktet sprider sig. ;)

Så nu känns det på riktigt allt det här. Och magen har nog börjat synas lite redan, speciellt på eftermiddagarna.

Gudmor

Min syster var här igår med sin lilla pojke och frågade av mig och min man ifall vi ville bli gudmor och gudfar. Så nu kommer det att bli vi som håller honom på dopet. Blev jätteglad att de valt oss till denna stora uppgift. Och vi kommer även att fråga dem sedan när Pingvinen kommer till världen. (såg ni formuleringen, när inte om)

Över en vecka kvar till ultrat, håller på att hoppa längs med väggarna. Är mest rätt för MA just nu, att jag skulle gå omkring och inbilla mig att jag är gravid och så skulle den lill* ha gett upp för veckor sen. Humöret dalar upp och ner.

Och igår, satt jag på parkeringen till vårt snabbköp med en bebistidning i handen och grät. Orsak? Hittade min "barnlösa vän" i tidningen var hon berättade lite om sin graviditet och om planerat snitt och så hade de frågat hur hennes humör varit nu under hennes andra graviditet varpå hon svarade: att hennes bekantas barnlöshet har orsakat stor sorg hos henne. Och jag visste ju att det var óss hon menade med detta och så satt jag i bilen och stortjöt. Hormoner??

Har läst så mycket om det här med strechmarks under graviditeten och att man skall smörja in sig från början. Jag börjar ju liksom vara lite sent ute. Å andra sidan så har min mamma strechmarks så jag tror nog inte att jag slipper dessa i alla fall. Måste köpa något i något skede. Tips på vilken kräm som är bäst?

11+0

Idag får jag äntligen börja minska på Lugesteron och Zumenon. Om en vecka så får jag även sluta med Aspirinet. Sen är det bara vitaminerna och Thyroxinet kvar, men dessa två är ok. Två är lite mot sex.

Min bästa vän födde en liten dotter för två dagar sen. En vecka före BF. Samma natt drömde jag att hon, jag och vår en gemensan vän födde barn. De klarade sig lätt undan med lustgas och jag hade värkar, gick omkring på sjukhuset i dagar och hade ingen som helst mage och visste inte hur länge det skulle ta men jag fick inte åka någonstans. Sen så får jag ett sms på morgonen var det står att hon fått sitt barn. Senare då vi pratade så visade det sig att hon bara fått lustgas och klarat sig utmärkt med det.

Min vän har dock en hög smärttröskel och brukar klara av det mesta. Jag däremot har så låg smärttröskel att jag knappt klarar av då de skall ta ett Papa-prov på mig. Så vi får se om detta blir en sanndröm för min del då sen i september. Eller pessimist som jag är så går jag ju två veckor över tiden och föder i oktober. ;)

Illamåendet lägger till fortfarande på kvällarna men dagarna går ganska bra. Har dock haft en jobbig vecka på jobbet och känt att jag varit tvungen att ta ansvar för saker som inte tillhör mig. Nästa vecka är sportlovet slut och förhoppningsvis går allt tillbaka till det normala efter det.

En vecka kvar till de omtalade 12 veckorna. Och en vecka och 5 dagar tills ultrat. Efter det tror jag att det är dags att komma ut ur garderoben. Om allt är bra då, det vill säga.