Vecka 32 och läkarbesök

Var precis till läkaren och det blev som jag trodde. Sjukskrivning de resterande 3 veckorna före mammaledigheten börjar. Sammandragningarna kommer så ofta och att springa efter en massa barn är inte möjligt just nu.
På måndag har vi en skolningsdag och den skall jag delta i så EN dag skall jag jobba, sen den 2.8 börjar sjukledigheten.
Jag ville ju jobba så att inte tiden skall bli så lång, men just nu känns detta val ok och rätt så skönt. Det är massor med fina dagar kvar. Min syster och bästa kompis är hemma med bebisar så jag kan umgår med dem. Läsa böcker. Börja tvätta bebiskläder. (bara vi får skåpet från ikea...det kommer att ta en månad tills dess) Så jag har nog att göra ;)

Bebisen har svängt sig med huvudet neråt redan för länge sedan och vägrar tydligen att flytta på sig mer. Hickan känns alltid på samma ställe, ryggen och rumpan rör på sig lite men ploppar alltid tillbaka i samma position. Så den har tydligen bestämt sig för att vara så redan nu.

Vecka 31

Var på rådgivningen idag och lyssnade på hjärtljuden (ca 130 slag). Hade gått upp nu 6 kg allt som allt så det är inte så mycket men alldeles passligt enligt barnmorskan. Slutade med mina järntabletter för nästan två veckor sedan och var väldigt orolig att värdena skulle gått ner men till min förvåning så låg värdet på 130 så nu är det bara att fortsätta äta jordgubbar i mängder.

Skall träffa en läkare igen nästa vecka och prata om då jag skall börja jobba igen i augusti. Har sammandragningar hela tiden och tror inte jag kommer att kunna jobba. Det känns tungt hela tiden, att andas och jag vill absolut inte gå i trappor. Så troligtvis så blir det sjukskrivning de resterande 3 veckorna. Det blir nog bäst så.

Var på biblioteket idag och lånade 8 namnböcker och skall läsa igenom dem och skriva upp lite alternativ. Har tre egna namnböcker och en lista med säkert 30 namn. Min man har typ 3 namn på sin lista men...som tur har vi tid kvar :)

Blodprov igen och lite tankar om den stundande förlossningen

Nu har jag varit på det förhoppningsvis sista blodprovet på en lång tid (mätning av sköldkörtelvärdet). Det gick väl ok men hon som tog provet var aningen för nervös för att jag skulle kunna slappna av. Trots sin ålder, hon var inte ung precis och då hon var klar så var hon tvungen att gå och kolla med några kollegor att det kommit tillräckligt i provröret för att det skall undersökas.

Läste ut Att föda idag och kommer nog att läsa vissa kapitel på nytt för att få det att sjunka in bättre. På nåt sätt så anser jag att boken tar upp smärtlindring i en liten negativ ton och då jag läst delar av den så tänkte jag att jag skall minsann föda med bara lustgas jag. MEN jag känner mig själv och jag VET att det aldrig kommer att gå. Jag klarar ju knappt av blodprov. Kanyl i handen är ett kapitel för sig och jag kommer mer än väl ihåg hur det gick till när Pingvinen plockades ut ur mig som litet ägg. Och det var inte behagligt. Jag kommer även ihåg hur det kändes efteråt då jag ett tu tre fick ont i magen och låg och slog med handen i madrassen pga smärtan. Då var det inget bautahuvud på väg ut ur mig....
Så smärtlindringen är jag tyvärr tvungen att tacka ja till.

Det kommer att gå, det tvivlar jag inte på och det kommer att vara jobbigt, det vet jag också. Men det kommer att gå, på något sätt och i nuläget så känner jag ingen panik över förlossningen. Det får ta den tid det tar, jag får ta den smärtlindring som behövs och det som är det viktigaste är ju det faktum att ut kommer ett barn som är vårat.
Vår egen lilla Pingvin!

Ja just det och en bild kan jag ju bjuda på. Så här ser jag ut i vecka 29 (28+0)

Vecka 29

Vecka 29 är här och i min bok som man får från barnmorskan står det att man nu kan fira 7 månaders kalas =)

Är på semester och har tagit det bara lugnt. Varit på stan med några tjejkompisar. Hämtat gravidtidningar på biblioteket och läst dessa. Lyssnat på åskan. Börjat läsa Att föda boken (dock inte kommit så långt). Verkligen skönt att inte ha så mycket inplanerat för en gångs skull.

Var på sockerbelastningsprov nu i veckan och såg som vanligt ut som en sprutnarkoman efteråt. 3 stick inom loppet av två timmar. Och igår då jag var till mödrarådgivningen och läkaren så ville de att jag skulle gå på ett till prov för att kolla min sköldkörten på nytt då det var lite högt senast. Men då sa jag stopp! Att jag inte går någonstans före på måndag, att mina stackars händer måste få vila lite från alla stick. Så på måndag morgon skall jag tillbaka på ett blodprov. Sen hoppas jag att det skulle räcka för ett tag.

Hade gått ner lite i vikt vilket var överraskande. Trots att jag ätit som en häst på senaste tiden. Blodtrycket var fortfarande lågt och Hb behövdes inte tas eftersom de tagit det på sjukhuset och det var ca 120 så tydligen så har extra järntillskott gjort järnet! Babyns hjärtljud låg på 150 och tidigare har det varit 140 och 144.

Börjar så längta efter bebsisen nu att jag skulle vilja gå på ett till ultraljud. Bara för att få se den lill* igen. Men det är ju inte så länge kvar till september...

Vagnen får vi hämta nästa helg. Borde nog göra en lista på vad som fattas. Jag har ju liksom tid för sånt nu =)