13+4 (typ)

Typ det kan va 13+3 eller 13+5 också ;)

Nu har vi varit på ultraljudet, allt såg bra ut. Det är helt otroligt att det växer något inom mig, igen. Om någon hade sagt åt mig att jag kommer att vara gravid igen den här sommaren så hade jag nog skrattat ihjäl mig. 

Men här är vi. 

Illamåendet har inte gått om ännu heller så jag räknar med att det blir bättre i vecka 18 som senast. Eller jag hoppas verkligen det för om det inte blir bättre då så vet jag inte vad jag gör. 

Eftersom jag inte visste om jag någonsin kommer att få barn överhuvudtaget så är jag så otroligt tacksam över att bli tvåbarnsmamma men fler än så kommer det nog inte att bli. Mitt illamående är nog största orsaken till detta. Och det att jag alltid hoppats på två stycken. Så min dröm blir ju sann. 

Och det trodde jag verkligen inte skulle hända. 

Så nu får jag fundera på saker som syskonvagn, vad man behöver skaffa (som tur inte så mycket) och HUR man klarar av vardagen med två stycken under 2-åringar. Det ni.

11+1

I dag har vi varit till rådgivningen hela familjen och lyssnat på hjärtljuden. Jag skall på ultraljud först efter midsommaren och nu hade jag rådgivning + läkare så vi fick lyssna. Det tog igen (precis som senast) väldigt länge tills läkaren fick ljuden att höras. Min livmoder är så bakåt lutande att det inte är det lättaste. Men det gick till sist.

För övrigt ser allt bra ut. Järn borde jag väl börja äta (BLÄ!). Illamåendet är fortfarande så jobbigt och jag mår illa nästan hela tiden. Inte det lättaste då man skall ta hand om en 8 månaders bebis dygnet runt. Men det går, det måste gå. Om några veckor lämnar mannen hem för 8 veckor så det kommer att bli härligt.

Vi har köpt en ny lägnhet och skall börja renovera den snart, då den blir ledig i slutet av sommaren. Och så hoppas vi på att någon vill köpa vår. Den är i fint skick men bostadsmarknaden har avstannat helt här var vi bor nu och speciellt på sommaren så är alla ute vid sina stugor och inte intresserade av att göra bostadsaffär. 

Jag måste säga att jag har fortfarande svårt att förstå att jag är gravid. Det kom nog så nära inpå. Och överhuvudtaget det faktum att jag INTE behövde genomgå en massa behandlingar och sånt. Det är svårt att ta in på något sätt. 

Jag skall träffa tjejerna imorgon (ett gäng som träffas en gång i månaden ungefär) och skall då berätta. Min bästa kompis vet om det, men inte de andra. Eftersom vi hörde hjärtljuden idag så känns det ok. Och OM något nu skulle gå fel ännu så vill jag ändå att de skall veta eftersom de ändå är de som kommer att få veta om någonting går snett. 

6 veckor till (ungefär) räknar jag med att jag kommer att må dåligt. Så var det senast och BM sa idag att det är sannolikt att det blir så den här gången också.

Får väl ta fram lådan med mammakläder snart igen då, fatta det?!

7+5 idag

Vi var till gynekologen på VUL igår och mycket riktigt fanns där en liten prick. =)

Enligt vul var jag i vecka 7+4 igår och efter noga genomgång i min kalender så stämmer detta med då jag tror mig ha haft ägglossning. Så jag är faktiskt gravid på riktigt. Det känns fortfarande overkligt fast jag själv sett att det finns någon där med egna ögon.

Gynekologen sa att det var den vänsta äggstocken jag fick tacka för detta och hon trodde att det nog var min första ägglossning jag fått sen förlossningen. Hon sa även att eftersom vi aldrig hittade ett fel varför jag inte blev gravid tidigare så är detta inte ovanligt. 

Hon hade blivit förvånad när hon fått höra att det var just jag som ville ha tid till ett tidigt VUL. Hon hade tänkt att har inte hon just fött barn. No shit liksom ;) Det var ju nästan igår =)

Så status: Gravid, igen!

En vecka till VUL

En vecka kvar till VUL. Skall till samma läkare som gjorde vårt ivf. Ville ha henne och hon har möjlighet att ta emot oss. 

Fattar fortfarande inte att jag är gravid. Hjärnan har inte förstått men kroppen, den vet. Illamåendet är värre än förra gången. Då mådde jag ju illa kvällstid nu mår jag mest hela tiden. Jag spyr inte, denna gång heller, men det känns som om jag skall spy när som helst HELA tiden. SKITJOBBIGT!

Att vi sen skall åka utomlands om två veckor gör inte saken alls bättre. Att vi skall spendera 75% av tiden på havet… Jag som svor på att ALDRIG någonsin åka utomlands i början av en graviditet. Vad gör man? 

Tycker så synd om lilltjejen då jag bara går omkring och tycker synd om mig själv och mår dåligt. Tur är hon så liten så hon inte kommer att minnas att hennes mamma mådde crap! 

Återkommer sen då jag varit på vul:et.

Ja just det. Fick idag veta att min kusin gjort IVF. Jag hade en aning om att de kanske hade svårt att få barn men träffar dem så sällan och så är det ju inget man frågar liksom: kul att ses…jahaa gör ni ivf eller? Hursomhelst så är de nu gravida och skall få en egen liten baby i mitten av november. OM allt går bra. Det är alltid det där OM. 

Det där med OM fick en ny betydelse ungefär en månad efter att dottern föddes. En annan av mina kusiner födde då sin lilla tjej på tok för tidigt och hon klarade inte sig. Så allt är nog OM i vår familj för tillfället.

Gravid, IGEN?!!

Jag kan knappt tro att detta är sant!

Jag KAN ju INTE bli gravid på naturlig väg!!! Jag har haft bruna flytningar i över en vecka! 

Testet visar två streck och uträcknaren säger att jag är i vecka 7 (6+1) och att jag skall bli tvåbarns mamma i december 2012. 

Jag fattar ingenting!

Skall boka tid till ett VUL i morgon.

Fattar ingenting….

Jag lever nog fortfarnde =)

Är inne och läser era bloggar, men känner att jag inte har så mycket att komma med på denna blogg längre. Detta är en barnlöshetsblogg och jag är ju inte längre barnlös.

Min underbara lilla dotter är nu 3,5 månader. Hon mår bra trots omständigheterna får man väl säga. Då vi var på 2 månaders kontrollen på rådgivningen upptäcktes det att hon har höftledsluxation. Så hon blev satt i en sk. Rosenskena. Därefter följde 2 dygn som nog var de jobbigaste i mitt liv. Hon bara gallskrek och sov. Sen vakna hon åt och skrek samtidigt. Så där höll vi på i två dygn. Hon vägrade ligga på rygg, sov ovanpå oss och ville bara vara nära hela tiden.

Nu har hon äntligen vant sig vid skenan och är sitt gamla jag igen. Skenan får hon troligtvis bort om ca en månad men före det skall hon sövas ner och vi skall göra en magnetröntgen, så nervös inför detta är jag ju verkligen. Hur som helst så hoppas jag att det blir bra med denna skena och vi slipper operationer och gipsningar. 

Jag skulle gärna amma fortfarande men pga skenan så är det så svårt så nu ammar jag endast på natten, pumpar på dagen och blandar med ersättning. Alla är nöjda =) Då vi började ge ersättning så ökade hon 700g i vikt på bara några veckor. Så hon har nog varit hungrig stackarn. Längden tog de då vi var på sjukhuset senast. Så nu är hon 62,5cm och väger 5,3 kg, så hon är lång och smal precis som jag!

Själv har jag kommit i mina gamla jeans för länge sedan och väger nu mindre än då jag började vänta henne. 

Hennes utveckling går framåt trots skenan. Hon kan ju inte vända på sig eller sparka med benen så vi koncentrerar oss på att gripa tag i leksaker och sånt. Sjunga, prata och skratta. Då vi får bort skenan får vi börja öva oss på att röra på oss =)

Så sådant här. Vi mår bra och växer!

Fröken tränar nacken