I dag har vi varit till rådgivningen hela familjen och lyssnat på hjärtljuden. Jag skall på ultraljud först efter midsommaren och nu hade jag rådgivning + läkare så vi fick lyssna. Det tog igen (precis som senast) väldigt länge tills läkaren fick ljuden att höras. Min livmoder är så bakåt lutande att det inte är det lättaste. Men det gick till sist.
För övrigt ser allt bra ut. Järn borde jag väl börja äta (BLÄ!). Illamåendet är fortfarande så jobbigt och jag mår illa nästan hela tiden. Inte det lättaste då man skall ta hand om en 8 månaders bebis dygnet runt. Men det går, det måste gå. Om några veckor lämnar mannen hem för 8 veckor så det kommer att bli härligt.
Vi har köpt en ny lägnhet och skall börja renovera den snart, då den blir ledig i slutet av sommaren. Och så hoppas vi på att någon vill köpa vår. Den är i fint skick men bostadsmarknaden har avstannat helt här var vi bor nu och speciellt på sommaren så är alla ute vid sina stugor och inte intresserade av att göra bostadsaffär.
Jag måste säga att jag har fortfarande svårt att förstå att jag är gravid. Det kom nog så nära inpå. Och överhuvudtaget det faktum att jag INTE behövde genomgå en massa behandlingar och sånt. Det är svårt att ta in på något sätt.
Jag skall träffa tjejerna imorgon (ett gäng som träffas en gång i månaden ungefär) och skall då berätta. Min bästa kompis vet om det, men inte de andra. Eftersom vi hörde hjärtljuden idag så känns det ok. Och OM något nu skulle gå fel ännu så vill jag ändå att de skall veta eftersom de ändå är de som kommer att få veta om någonting går snett.
6 veckor till (ungefär) räknar jag med att jag kommer att må dåligt. Så var det senast och BM sa idag att det är sannolikt att det blir så den här gången också.
Får väl ta fram lådan med mammakläder snart igen då, fatta det?!
