Adoption

Har under de senaste dagarna funderat mycket kring ämnet. Adoption. Vad vet jag egentligen om det? Detta slutade med att jag satt i två timmar och surfade runt på olika sidor och tog reda på både det ena och det andra. Och även idag har jag studerat detta noggrannare.

Det känns väldigt långt bort, något som jag verkligen inte ännu kan tänka mig. Men jag ser det även som en möjlighet. Och något som jag vet att jag vill göra om det inte blir biologiska barn. Har läst om både inhemsk adoption och utländsk och blev alldeles förfärad då jag läste att såna som står i kö till inhemsk adoption kan bli utan barn eftersom det inte finns några barn att få. Tänk att du ställer dig i kö, efter långa tunga år av barnlöshet, och tänker att nu är det bara den långa väntan kvar, barnet kommer i något skede och så FÅR du inte något barn heller och har hunnit bli för gammal. I Finland är det väl ungefär 30-50 barn per år som blir adopterade. Det är inte många det.

Adoption är ju även dyrt 6-17000 e kan det kosta beroende på omständigheterna. Det kan vara en stor summa att betala, speciellt för såna som precis betalat sig sjuka till privatkliniker under IVF-försöken.

Men allt detta är ju värt det. Hur det än blir så är det värt det. Hur mycket pengar det går åt så är det värt det.

Var även tvungen att titta lite på solskenshistorier på fb. Det finns en tråd där var man kan skriva på vilket försök man lyckats på under IVF-behandlingarna och det varierar från första till 12 försöket. Vissa har gjort 12 IVF:er.(!!) Vissa 2 vissa 3 och några 7 st. Och alla i denna tråden har alltså lyckats, förr eller senare. Detta ger hopp åt mig. Jag har trots allt endast gjort 2 IVF färskförsök och har mina 13 stycken kvar i frysen. Så vem vet kanske det blir 3:e gången gillt med första FET-försöket? Kanske jag får skriva in mig i denna tråd snart?

Samtal med min läkare

Hon är för underbar min läkare. Messar henne att det gick åt skogen att hon kan ringa mig när hon har tid. 5 min senare ringer telefonen och vi är back in business.

Då jag får min mens skall jag börja äta Zumenon och ringa henne. Ultra ca 11 dagar efter mensens början och lugesteron efter det fram till testdagen. Förutsatt att det blir överföring. Jag gav lov att de får välja ut de bästa av embryona och att det får sätta in två stycken.

Troligtvis fredagen den 20 blir det införing, om allt går som det skall. Denna dag passar bra annars också för jag har redan nu tagit ledigt för att gå på en konsert i huvudstaden och insättningsstaden är på vägen så det skulle passa perfekt. Min läkare sa att vi strävar efter att det skulle bli då. Och hon sa också att jag måste försöka att inte stressa och ta det lugnt. Inte det lättaste men man kan ju försöka.

Ca 2 veckor kvar tills mensen börjar och i väntan på den kan man ju hoppas att vi gjort ett litet mirakel i Spanien ;)

Hemma igen

Nu är jag hemma igen efter en underbart varm semester. Det var lättare att vara borta med tanke på både barnlösheten och jobb etc. Har märkt att lite jobbsaker börjat smyga på iom mörkret och det kalla vädret. Som tur har de lovat varmare nu igen och jag har en vecka semester kvar.
Imorgon skall jag ta kontakt med min läkare så vi kan komma back in business.

Spanien

Ligger på en båt i Spanien och bloggar. På riktigt! Underbart varmt väder och jag tror att jag har gått och bränt mitt fejs, mindre bra.

Barnlösheten finns med, trots semestern. På annat sätt än det brukar på semestern. Kanske för att det gått så lång tid sen vi velat ha barn eller för att det gått så kort tid sedan den misslyckade IVF:en. Hursom helst så ser jag magar, vagnar och små söta barn överallt. Och det känns inte okej. Jag brukar kunna koppla av på semestern, men det känns svårt.

Skall ringa min läkare för FET-info genast vi kommer hem. Och före det skall jag verkligen försöka att koppla av, njuta av denna enorma värme och äta god mat.
Vem vet, kanske man bär på en liten innan hösten? Måste intala mig det nu så kanske det går att relaxa.

Nu skall jag fortsätta sola, läsa min solo och dricka mitt vin som min underabara man just kom upp med.

Bloggpaus på nån dag

Har funderat på att ta en liten bloggpaus nu under sommaren. Är ofta in och läser på andras bloggar för att se hur det går men har liksom inte något att skriva själv just nu. ÄL om ca 10 dagar då vi är i Spanien. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: ingen har sagt åt oss att det inte kan gå utan hjälp så vi försöker fast det är minichanser efter en så här lång tid. Kanske ivf2 kickade igång några megaägg som bara väntar på att bli befruktade. Who knows?

Jag följer med er så mycket jag hinner men tar själv lite paus. Är nog tillbaka senast i augusti igen när kliniken öppnar, kanske tom tidigare. Nu skall jag fortsätta sola och snart ta en båttur.

...gone to the beach....

Cykeldag 2 då

Jepp gårdagen (ruvardag 12) blev till cykeldag 1 och idag ligger jag på dag 2. Detta var inte riktigt det sätt jag hade tänkt starta min semester på. Har egentliga testdagen imorgon så jag måste väl ta och testa då också så att jag kan ringa kliniken och se om fortsättningen. Skall hämta det billigaste testet jag hittar på apoteket. Har kvar ett clearblue men jag vill inte ha orden "inte gravid" slängda i ansiktet på mig. Hellre ett test med två streck och så kan jag låtsas som om det vore ett ÄL-test.

Igår låg jag ute i vår gunga en stund och tänkte att detta nog aldrig kommer att lyckas. Jag hatar då jag får sån där känslor. Samtidigt så undrar man ju hur länge man kommer att orka försöka om det bara blir neg hela tiden. Å andra sidan så är längtan efter att få bära sitt eget barn så stort att man nog inte ger upp i första taget. Men, hur vet man när man skall ge upp?

Idag åker vi iväg på vår semesterresa. Helt ok, kul att slippa bort men det finns en del faktorer som gör att det inte känns så bra.
1. Mensen som jag inte vill ha
2. Halsonda är värre idag
3. Måste sitta i bil hela dagen
4. Pengarna är slut och det kommer mera den 15:e och det är en EVIGHET tills dess. Man får tacka för VISA-kortet sånhär gånger. Skulle nog ha pengar ifall inte kliniken skulle viljat ha så enorma mängder.
5. Den där "yes nu börjar semestern"-feelisen fattas.
6. Vi skall bo några dagar i en barnfamilj. Med småa barn.

Ruvardag 12 och sjuk

Andra officiella semesterdagen och jag är sjuk. Vaknade efter en jobbig och svettig natt och hade ont i halsen. Igår låg jag länge ute i den varma solen. Idag går jag omkring och har frossa trots att det är 26 grader ute. Jag har varmt och kallt på samma gång, huvudvärk, illamående och framför allt ont i halsen. Måtte feber men den stannade på 36,3 så inget där heller. Trodde att jag kanske varit för länge i solen igår och fått solsting eller något sånt.

Och det värsta av allt. Igår kväll började jag få ljusbruna flytningar. Har det nu också, lite då och då, ljusbrunt. Fan också! Men jag hade ju det på känn. Men nu att bli sjuk därtill. Två dagar kvar till testdagen. Tror att det kommer att vara onödigt att testa.

Måste börja blicka framåt, mot semesterresan.

EDIT: 16-tiden kom blodet så det börjar verkligen kännas definitivt för den här gången.

Ruvardag 10

Gjorde ett till neg test i morse. Det visade sig också vara gammalt. Nu har jag ett cb test kvar och har bestämt mig för att inte använda det. Skall invänta mensen, sörja det, ringa kliniken och se när man ev kan göra en FET. Det blir väl i augusti eller i september.

Alla symptom tyder på mens. Jag har 4 dagar kvar till testdagen men gissar på att mensen börjar på rd 13 som senast. Inget hopp kvar känns det som. Pessimist som man är.

Ruvardag 9 dömt att misslyckas?

Jo vet ni, jag testade i morse och ni kan ju bara tänka er att det var negativt. Hade ett test som gått ut 2008 som jag fått av min kompis som fått av någon sjuksköterska som sagt att man nog kan testa med gamla. Så nu testade jag med ett gammalt, på ruvardag 9. Minus. Man undrar ju om det kan bli plus efter det här.

Försöker intala mig själv att det bara är ruvardag 9 men symptomen är precis likadana som dom jag hade senast. Alltså mensen kommer snart symptom. Så tyvärr så tror jag att det inte blir någonting den här gången. Jag kan ju försöka att hoppas ännu men...men....

Hittade en sån här

På FL kom jag över en sån här:

[] Svullen mage
[] Vita flytningar
[] Genomskinliga flytningar
[] Huvudvärk
[] Illamående
[] Hunger
[] Ingen matlust
[] Svettningar
[] Glad
[] Deppig/ledsen
[] Humörsvängingar
[x] Molvärk
[] Förändrar färg i underlivet
[x] Ömma/känsliga bröstvårtor
[x] Stickningar/hugg i livmodern
[] Nidis
[] Nästäppa
[] Gasig i magen
[] Dålig i magen
[] Hård i magen
[] Bubblar i magen
[x] Sugen på något
[] Finnar
[x] Kissnödig (pga att jag dricker enorma mängder vatten)
[] Trött
[] Hög temp
[] Ont i ryggslutet
[] Strålningar/ilningar mot ljumsken
[] Metallsmak i munnen
[x] Större bröst (väldigt lite)
[] Ont vid sex
[] Yrsel
[] Fryser
[] halsbränna
[] Sjukdomskänsla
[] Synliga ådror på brösten
[] Törstig
[] Drömt att du plussat
(inte det men bara en massa konstiga drömmar om en massa män som jag egentligen inte gillar)

Så av detta kan man nog inte dra alls någon slutsats. Åt något håll alls.

Ruvardag 8 och mycket fattigare

Igår kom den. Räkningen. Jag trodde att det skulle dröja ett bra tag till men igår kom två stycken kuvert. Ett till mig och ett till min man. Blev nästan chockad så jag öppnade kuvertet. Jag visste ju att summan skulle vara stor. Och eftersom vi gjorde IVF på hälften och ICSI på andra delen så var jag beredd på en större summa. Men 2700 euro?!! Och 150 euros räkning fick min man.
Autch! Jag hade räknat med över 2000 men inte riktigt så där mycket över. Funderade en stund och konstaterade att vårt sparkonto bara innehöll 2200e. Bara att ta från andra konton och hoppas på det bästa. Som tur fick vi ihopskrapat hela summan och betalade omgående. Sen fyllde vi i alla papper som krävs för Fpa och åkte iväg med dem till posten genast. Så nu är det bara att vänta. Vänta och se hur mycket som kommer tillbaka. (det är värt det, det är värt det, det är värt det)

Jag hoppas att summan som kommer tillbaka kommer att få användas till en barnvagn, bilbarnstol och x-antal söta babykläder. Minst.

Börjar känna mig frestad att tjuvtesta. Även om min känsla är att det inte lyckats denna gång heller. Kanske jag vill börja förbereda mig, sen om det skulle visa plus så är det ju en väldigt positvi överraskning. Vill liksom ha några rediga symptom på graviditet. Kanske på söndagen, på dag 10? Vi åker på en resa just då när jag har bim så det skulle nog vara trevligt att veta innan.

Ruvardag 7

Min läkare hade ringt mig igår medan jag var på jobbet. Ringde upp till kliniken och hon var upptagen just då men fick prata med en underbar sköterska. En som jag aldrig har träffat men som ändå visste "vem" jag var och undrade hur jag mådde efter plocket, du fick ju ut så många hörde jag, sa hon. Återigen förstår man varför man betalar mycket pengar för att gå privat. De bryr sig faktiskt. Eller så bryr de sig bara om pengarna men ifall de bara gör det så är de ändå trevliga och proffsiga.

Symptom, inget ännu. Lite stick och värk här och där som jag oftast har så där annars också. Omöjligt att säga något i detta skede. Jag hoppas ju såå men är ändå realistiskt inställd att det kan skita sig. Men nu har vi åtminståne rätt så mycket bra i frysen och det känns skönt att veta!