Ligger på en båt i Spanien och bloggar. På riktigt! Underbart varmt väder och jag tror att jag har gått och bränt mitt fejs, mindre bra.
Barnlösheten finns med, trots semestern. På annat sätt än det brukar på semestern. Kanske för att det gått så lång tid sen vi velat ha barn eller för att det gått så kort tid sedan den misslyckade IVF:en. Hursom helst så ser jag magar, vagnar och små söta barn överallt. Och det känns inte okej. Jag brukar kunna koppla av på semestern, men det känns svårt.
Skall ringa min läkare för FET-info genast vi kommer hem. Och före det skall jag verkligen försöka att koppla av, njuta av denna enorma värme och äta god mat.
Vem vet, kanske man bär på en liten innan hösten? Måste intala mig det nu så kanske det går att relaxa.
Nu skall jag fortsätta sola, läsa min solo och dricka mitt vin som min underabara man just kom upp med.
Uppdatering
1 år sedan
Det är svårt det där. Man tänker att man ska koppla av och inte tänka på barn en period, och det säger gärna andra "välmenande" också, men det är ju i stort sett omöjligt. Hoppas att ni får underbara dagar och jag håller tummarna för att det snart blir er tur!
SvaraRaderaTungt som bara den att se magar o. småttisar överallt...förstår dej! Det är vel ganska självklart att barnlösheten även följer med dej på semestern men bra tänkt att du kanske bär på ett frö imagen ihöst så tänker/hoppas jag också. Fick min mens i lördags fasten jag spolat äggledarna öppna o. ätit clomifen :( det är längesen jag gråtit så mycket, massa tårar o. hela jag skakade, du är långt ifrån ensam. Vill ha bebis nu! längtar såå...
SvaraRaderaHar två månader till att äta clomifen, sen vet jag inte hur vi fortsätter. Ta hand om dej!
Tidigare har jag kunnat koppla av men nu har det varit svårt. Och lite jobbstress känner jag redan av, skall ju börja på en ny avdelning med nya människor. Mycket på gång liksom!
SvaraRaderaTack för att ni finns och förstår.
Malena: Hoppas att clomifenet gör susen. Det är så jobbigt att få mens, livet rasar helt och tanken: jag kommer aldrig att bli mamma dyker upp. Sen mot äl så kommer den där tanken...tänk om och sen blir man besviken igen. Det går upp och det går ner. Längtan försvinner aldrig. Men vi skall lyckas! Allihopa, på ett eller annat sätt!