Vecka 28

Vecka 28 är här och efter sjukledigheten så har min semester börjat idag. Tog en sväng till stan för att kolla på rean och åka till biblioteket. Lånade lite gravidtidningar som jag inte har läst och boken Att Föda. Tänkte att jag kanske skulle läsa helst en bok om att föda, kanske fler. Men å andra sidan så vill jag inte läsa för mycket om förlossningen utan ta det som det kommer.

På rean hittade jag en mamalicious kjol. Sen försökte jag desperat att hitta jeanskjol, shorts, BH eller tunika på hm men det var lönlöst. Tunikorna satt som tält, shortsen fick min rumpa att se platt ut och jeanskjolarna var i storlek 48(!). För att inte tala om BH:na... Har försökt mäta här hemma och kommit fram till att jag gått frn en storlek 75A till en 80A eller kanske en 75B. Provade samtliga och ALLA var för småa. Fattar liksom inte!! Skall försöka ta med syrran någon dag till stan och ha henne att springa efter storlekar åt mig. Hon har tidigare jobbat i en affär på underklädessidan så hon borde ha koll på läget.

Har mått mycket bättre efter att jag lämnade på sjukledigt och just nu så känns det som om jag aldrig mer vill börja jobba. Nu till semstern så har vi ingenting inplanerat. Ofta har vi hela sommaren inplanerad med diverse resor till Spanien och Sverige. Till Spanien bestämde vi att inte åka eftersom blodproppsrisken tydligen finns eftersom det där blodprovet var så dåligt. Vill inte ligga på sjukhus i Spanien. Men en trip till Stockholm kan jag tänka mig. Vi har alltid bott hos släktingar i Stockholm men nu tänkte jag att vi skulle kunna bo på hotell inne i city, det skulle vara en trevlig omväxling. Bara ta det lugnt, äta gott och shoppa lite. Och så skulle vi åka över med typ silja line så blir ju det lite resa också. Vi får se, måste kolla hur det finns med lediga platser på båtarna och hotellen =)

Under 100 dagar tills bebisen kommer =)

Besök på akuten

Skulle ju på ett läkarbesök eftersom jag trodde att jag haft lite sammandragningar och har känt mig så trött, slut, orkelös, svag i benen, tungt att andas då jag bör på mig snabbt och i trappor. Fick vänta i en timme då hon hade så många patienter före mig. Läkaren kunde inte säga så mycket. Tyckte jag skulle gå på ett blodprov. Babyns hjärtljud hördes fint och jag har inte öppnat mig eller något sådant. Blodtrycket låg på 98/56 (ca).


Åkte till sjukhuset för att ta blodprov. Sen hade jag ett jobb som jag ville sköta om eftersom det var sista gången så jag fixade det och på väg därifrån ringer läkaren som hon lovade och meddelade svaren för blodproven. Ett av blodvärdena var förhöjt, just det som tyder på att man kan ha blodpropp. Så hon ville veta mera om hur jag mådde. Förklarade igen hur jag mår och så kom det ju fram att vi har blodpropp i släkten.
Hon tyckte att jag skulle åka till akuten och bli uppkollad av en annan läkare. Så jag åkte hem tog med min man och for till akuten.

Där blev jag först emottagen av en person, sen pratade jag en sköterska, sen med en till som tog blodtryck (som låg på 127/70 typ, högt för mig skall jag säga), väntade en stund och sen fick vi gå in i ett rum och där så skulle de ta ett blodprov på mig som skulle tas med en viss nål och med det skulle man se "blodgaserna" i blodet. Hon stack mig två gånger (en ung läkare) och det misslyckades och i detta skede hade jag redan kommit i grym panik eftersom det gjorde så ont och hon hade redan gjort det två gånger.

Sen kommer det in en stor kärra, två damer och en börjar slita mina kläder och den andra i min arm, utan att riktigt säga vad de håller på med. Eftersom jag i detta skede var i panik pga blodprovet så skulle de bara kunnat förklara vad de håller på med så skulle jag hållit mig lugn.

Den ena skulle ta hjärtfilm och den andra skulle ta ett vanligt blodprov. De gjorde allting så snabbt så tom min man blev lite skraj att varför gör de allting så snabbt, är det bråttom på något vis eller?!
jag visste ju att de måste ta det där "svåra" blodprovet på nytt så jag låg i sängen och var helt panikslagen fortfarande. Sen låg vi nog där i ca 3 h utan att det hände nånting. En sköterska var in och frågade om jag haft vattkoppor som barn eftersom de behandlat en där som troligvis haft det under dagen.
 
På 3h hann jag som tur lugna ner mig. Sen blev det skiftesbyte och en sjukskötare kom in och presenterade sig. En humoristisk typ som sa att jag var den de skulle ta i tu med som nästa då vi väntat så länge.


Snart kom läkaren in. Han hade med sig de där hemska nålarna igen. Men av nån anledning så litade jag genast på denna läkare på ett annat sätt än den förra. Så vi tog hjärtultra, syre kollades, han frågade massor med frågor, kollade om jag var svullen, lyssnade på hjärtat... Han höll nog på med mig i allt som allt 1,5h skulle jag säga. Och ja, han skulle ju ta det där obehagliga testet. Han hämtade ultraljuds maskinen och försökte hitta rätt med hjälp av den. Första gången gick inte. Andra så kom det blod och jag bara yes nu lyckades det.
Sen kom han tillbaka såg lite knepig ut och sa att det nog var en vanlig ven, eftersom jag inte skulle må så bra om jag hade så uselt värde i just den venen som han försökt hitta. Så han sa orden: jag måste prova igen! Denna gång hämtade han ultramaskinen och sa att han kan försöka ta det från armvecket. Hittills hade de försökt ta det från handleden.


Och nu lyckades det nästan genast med hjälp av ultraljudet och det gjorde inte lika sjukt som tidigare. Värdet var väl ok, men eftersom jag hyperventilerade under provet så var det inte så exakt som det skulle ha kunnat varit.
Men, enda som tyder på propp var till slut detta ena blodprov som blivit taget under dagen. Då det togs på nytt var det lite lägre än tidigare. Men ändå förhöjt. Slutsatsen blev att jag skall ta kontakt genast jag känner att något förändras eller blir sämre. Tröskeln att ta kontakt skall vara låg, som det så fint heter. Annars får jag leva som vanligt.


Så en sådan historia. Måste tacka det finska sjukvårdssystemet som faktiskt tar det minsta lilla på allvar. Kändes som om jag hela tiden visste att det inte är något men sånhär saker är inte att leka med.

Och läkaren var kunnig, sjukskötaren humoristisk och jag fick en jogurt trots att de inte brukar ge någon mat på akuten.
 

Sjukskriven

Jepp, jag är sjukskriven. Började på ett nytt jobb så där hux flux, där jag är tvungen att springa efter ett barn på en gård utan staket så att detta barn inte skall rymma(!). Började känna mig slut och anfådd och tyckte det var jobbigt att gå och stå och ville bara sitta ner. Ringde till mödrarådgivningen och hon sjukskrev mig resten av veckan.
Idag ringde jag tillbaka och sa att jag nog tror det är sammandragningar det är frågan om. Har funderat hur det känns och alla har sagt att: Du VET nog sen när du har sammandragningar!! Guess what, det har jag inte visst förän igår! Då satt jag med händerna och klämde på magen och så kände jag hur den blev hårt. Jag har alltid tänkt att det är bebisen som gör något så att det känns så, men kom nog fram till att det måste vara sammandragningar. Min man kände också och sa till mig att så där tycker han det har varit redan i många veckor. Jag har bara inte själv fattat. Så jag ringde tillbaka till MVC idag och fick tid till en läkare imorgon, bara för att kolla att jag inte börjat öppna mig eller något annat hemskt.
Är inte så värst orolig men det är ju inte så kul heller det här. Men nu är jag som sagt sjukskriven resten av veckan och nästa vecka är det meningen att jag skall jobba 4 dagar och sen börjar min semester så tjejen på mvc sa att hon tror läkaren sjukskriver mig för de fyra dagarna. Så det börjar se ut som om jag har semester nu då =)

Babyn sparkar och verkar må fint. Så det är ju en himla tur det!


(bild lånad från internet)

Vecka 26 (25+0)

Värmeböjan sköljde över Finland här i veckan och idag är det + 32 grader varmt. Folk tycker väl jag är tokig men just nu sitter jag faktiskt härinne för jag kan bara inte vara ute i värmen.

Pingvinen väger ungerfär 850 gram och är fortfarande lika vild som tidigare. Nu syns rörelserna ovanpå magen, men jag kan fortfarande inte urskilja vilka kroppsdelar det är som syns. Jag har faktiskt ingen aning om det är ett huvud eller en fot som trycker på.
Det känns som om det är så långt kvar, men ändå börjar jag ha lite panik om vi skall hinna beställa/köpa/fixa allt innan Pingvinen kommer. Vagnen har vi beställt och den får vi efter midsommaren. Det blev en Emmaljunga duo edge som jag trånat efter. Mannen gav efter till slut då han såg att den ryms både i bilen och tamburen. Billig var den ju inte men eftersom det blir en höstbebis så var det viktigt för mig att få en stor vagn.

Har köpt en liten body i storlek 56, ett par sparkbyxor och två par mössor. Några bodyn och strumpor hade jag från förr. Inget annat har jag köpt iklädväg. Ingen säng, inget skötbord...ingenting...shit, borde jag ha bråttom?

Men fast jag inte köpt dessa ännu så har jag ju lite på gång hela tiden, en mössa skall jag ropa in på huuto.net så fort det kommer en i bra pris. Skötväska jagar jag på blocket och tradera. Babyskyddet skall vi köpa av en kompis eller av min syster. Sängen skall inhandlas på ikea och någon form av skåp till bebisens kläder. Före detta borde dock sovrummet tapetseras.

En av orsakerna till att vi inte fått något gjort här hemma är att vi har sprungit på en massa hus och lägenhetsvisningar och tänkt lämna bud på två stycken, men dragit oss ur i sista stund. Här nära skulle ha funnits en perfekt lägenhet till ett perfekt pris, men vad var då felet?? Jo en VÄLDIGT livligt trafikerad väg precis invid huset och vi testade att stå ute vid terassen men vi som är vana med att det är tyst...nej, det gick bara inte. Lägenheten var perfekt, vi skulle bara ha behövt renoverat den lilla toaletten och ev. bytt ut golvet på övre våningen. Så vi var så ledsna. (Till beslutet inverkade givetvis också det faktum att det inte fanns något garage, gården var lite dåligt skött och en del av renovering som var gjord, var slarvigt gjort)

Så sånt här! Magen växer och blir bara större hela tiden. På morgonen tycker jag den är liten och nätt men på kvällen är den enorm och jag vaggar framåt. Min man skrattar åt mig varje kväll då jag blivit så stor och pratar med magen. =)

23+3 och MVC

Var till MVC idag och checkade läget.

Babyn har det bra. Vi tänkte inte få fram några hjärtljud men det berodde nog på att den lilla hade bestämt att sparka i dopplern istället. Så det lät bara ljud från de små fötterna som sparkade =)

Järnvärdet hade blivit så dåligt att det är dags att äta järntabletter. Kom ju över hälften innan det blev dags. Sen blir det sockerbelastningstest om några veckor. Det är jag INTE intresserad av men det är tydligen så att det görs på alla som är över 25 år så vad gör man. Hatar att ta blodprov, speciellt då det skall tas tre stycken på samma dag. Hu då!

Har gått upp nästan 4kg så inte mer än det ännu, men jag har märkt att jag nu har lite ökat behov av mat så vi får se om det börjar öka snabbare nu.
Mina sköldkörtelvärden var lite sämre så troligtvis måste jag öka dosen thyroxin snart. Hon skulle ringa mig då hon pratat med läkaren.

Så allt är bra. Idag har jag semester och skall åka in till stan och shoppa lite då jag ätit. Min man håller på med att lägga värmeslingor i vår tambur så jag åker helst bort så han får sköta det ifred ;) (egentligen så vill jag bara shoppa lite och slippa syssla med hemarbeten ;) Kanske shoppa lite år bebisen...