Haft lite paus

Har haft en liten bloggpaus. Försökt att fokusera på jobb och nöjen. Det har gått ganska bra.

Fick idag veta att det är en pojke min syster skall få. De hade fått veta det av misstag och hon berättade via sms. Försöker att ställa in mig på att jag skall bli moster. Just nu tänker jag det bara som att min syster får ett barn inte som det att även jag blir någonting, nämligen moster. Försöker mitt bästa för att tycka att allt detta inte är jobbigt.

Min svärmor hade frågat av min syster på en fest om hennes baby var plannerad. Hur f*n liksom frågar man det? Jag tycker det är ok att fundera över det själv men att fråga det rakt ut. Sen hade hon även börjat berätta att : Mikaelas bästa kompis är ju också gravid bla bla bla, vad fan har hon med det att göra? Sen hade hon sagt åt min syster att hon inte får säga något för hon blev väl osäker på det då min syster sa att hon inte hört något sådant. Och sen lite jesussnack på. Blir så jäkla störd på det där gud och jesussnacket. Man får ha sin tro och man får tro så mycket man vill men att försöka tynga det i ansiktet på andra som inte är intresserade av det är höjden. Det har gått till en sådan punkt att jag inte ens vill åka dit och hälsa på dem. Jag vill inte höra Gud välsingne dig då jag åker därifrån, jag får bara ångest av att tänka på det.

Och sen berättade min man att hans mamma har gått omkring en längre tid och trott att jag är gravid. Vet inte varifrån hon kan ha fått det?!! Vi har ju nog sagt att vi berättar sedan då det sker.

Det är en lång tid till maj och vår nästa IVF. Denna paus känns inte alls bra, men jag behöver tydligen detta. Spenderar dagarna i ända på att fokusera på att det inte blir något barn under 2011. Att det inte blir något. Att jag 2011 på julen inte har något barn i min famn, då heller. Jag vet att man skall hoppas och försöka tro att det kan lyckas men tyvärr så har jag ingen tro på våra två embryon som finns kvar i frysen. Inte efter förra upptiningen. Sannolikheten att de kommer att klara sig är minimal. Min läkare verkar inte riktigt tro att FET kan lyckas för mig. Åtminståne så känns det så.

Så maj 2011 är det som gäller. I januari gör vi ett sista FET försök och sen blir det en lång väntan. En lååång väntan.

Alla känsliga sluta läsa nu!

Min mens började idag. Med magont och blod, som det gjort sen då man slutat med lugesteronet och zumenon. För en stund sen gick jag på toaletten för att byta trosskydd och vad hittar jag? Något som ser ut som en liten fostersäck. Jag var tvungen att ha min man att titta på det också. Det var liksom en hinna som man kunde breda ut åt alla håll (ca 3-4 cm) och det såg ut som om där fanns en blodådra.
Jag förstår ju att det som är insatt måste komma ut men hur har det varit för er andra? Har ni haft nåt liknande? Jag brukar ha blodiga klumpar, men kan inte komma ihåg att jag skulle ha sett något sånt här tidigare.
Jag fick ju inget plus på stickan så något missfall kan det väl inte vara, eller?

Ruvardag 14 och över för den här gången

Inte gravid stod de på testet imorse och det är officiellt över för den här gången. Meddelade kliniken och passade på att fråga hur de har öppet under de första veckorna i januari. V. 2 är de på gång igen. Talade även med min läkare och planen är följande:

Invänta nästa mens som kommer ca 20-22.12. Börja äta zumenon. Boka tid till VUL. Tina upp de två stackare som finns kvar (en bra och en mindre bra). HOPPAS på att de klarar upptiningen och får bli överförda. Med tanke på hur det gick nu senast så har jag inte så mycket hopp för dessa två.

OM detta försök inte lyckas så blir nästa försök kommunalt i MAJ 2011!!!!!HERREGUD alltså. I MAJ!!!

Vi diskuterade med läkaren och hon var både orolig för embryokvaliteten och för hur min kropp klarar av medicinerna. Förra gången blev jag ju lite hyperstimulerad och det får jag inte bli den här gången. Och det viktigaste av allt, hon vill göra allt detta själv. Hon sa att hon inte vill att någon annan läkare ens gör VUL på mig. Hon vill göra allt själv för att hon känner till min historia och är så noga med allting. Hon vill flytta över två blastocyster och det kan man inte göra om man blir jätte hyperstimulerad. Och så måste jag använda p-piller eller p-ring innan igen.

Så i början av januari blir det ett FET om allt går bra och efter det så blir det IVF nummer 3. Det känns så jäkligt just nu att tänka att det är så länge tills nästa försök, men ekonomiskt så blir detta bättre för oss just nu. Vi "sparar" ungefär 3500 euro. Och om det blir embryon till frysen och vi får dem överflyttade så sparar vi ju också. Detta kostar ju 700 euro per försök. Men ni skall tro att jag kommer att gnälla över hur länge det är till maj och hur dum i huvudet jag är för att vi gjorde det här beslutet. Jag gör det nu redan. Men att odla och flytta över blastocyster kommunalt är billigare och jag får ha samma läkare iaf. (försöker hitta positvia saker i det här.)

Skulle ha lust att lägga mig ner och skrika, men vad hjälper det? Och vet ni vad som är det sorgligaste...det blir nog inget barn för mig under hela 2011 heller... :(

Ruvardag 13,5

Snart är denna ruvning över och man får övergå till det medicinfria livet. Testade igår morse med ett "billigt" test som var negativt. Så jag är rätt så säker på resultatet. Ingen mens ännu men nog alla diverse symptom: illamående, ont i ryggen, ont i magen, värk i magen, stick i magen, molvärk i magen, brännande känsla i magen, ONT i brösten och blir lätt arg/sur.

Imorgon blir det ett CB-test och sen får det räcka för den här gången. Hoppas på ett nytt FET i februari, men det är ytterst osäkert.

Vi har bestämt oss för att åka utomland i januari. Vi tänkte först på februari innan sportlovet men sen så krockar det liksom med detta FET så vi åker tidigare. Så det blir två veckor, vita stränder och god mat. Och om jag skulle råka att vara gravid imorgon, så åker vi nog i alla fall. :)

Surfar runt på "först minus sen plus" historier

Har försökt lite att bygga upp hoppet. Vet inte om det är klokt eller ej. Här kommer nu lite statistik som jag hittat. Vissa är från ivf och vissa från "vanliga" fall.

Minus                    Plus

- på dag 11           + på dag 14
- på BIM              + fem dagar senare
- på dag 15           + dag 16 (mf)
- på BIM+8          + på BIM+14
- på bim                +1v efter BIM (twins)
- på BIM+2          + BIM+4
- på rd 15             + en vecka senare
- på rd 12             + på td
- på BIM-2           + BIM
- på dag 12           + dag 13
- på rd 11              + rd 12
- på rd 11              + rd 13
- på rd 14              + rd 20 (twins)

Detta om något bevisar väl att man kan testa + även mycket senare. Så jag kanske har en chans ännu?? Och en sak till förvånar mig. Två stycken som fått tvillingar och båda testat väldigt sent +. Varför är det så?

Dagen blir bara värre

Tack för ert stöd och att ni tror att det ännu kan finnas en chans.

Tårarna kom nog i alla fall. Satt på facebook och skrev med mina kära släktingar om den förbannade julen. Detta fick mig i tårar och jag skrev som det är: att jag mår så jävla dåligt just nu och tar åt mig av allt som folk säger och skriver. Att de inte skall bry sig om mina kommentarer och vi gör så de vill och thats it. Men att mina kusins barn är "det som är det viktigaste" så får mig att känna mig så jävla barnlös. Och det var ju egentligen därför jag blev så sur från början. Nu har jag åtminståne sagt varför jag blev sur. Inte orsaken, det vet bara några av de som är med i tråden, men anyway.

Sen skrev jag lite med min barnlösa kompis som är så duktig på att välja de rätta orden så grät jag för det.

Och fick just ett sms av min mamma var hon berättade att hennes gudfar dött för en timme sedan. Handlat mat till helgen, fallit ihop utanför dörren hemma och bara gått bort. Så nu gråter jag igen.

Och skall på fest om några timmmar. Jag hade ju sminkat mig redan och varit på stan en stund idag. Vågar inte ens se mig i spegeln längre.

Ett liv har slocknat, borde då inte ett nytt väckas till liv?

Ruvardag 10

Och testet var som väntat negativt. Det molar på i magen och sticker och håller på.

Inga tårar, jag visste att det skulle bli så här. Ikväll blir det 30-års fest. Med åtminståne en mage. Suck! Kommer nog att bli lite jobbigt att sitta där och se på min bästa kompis mage och veta att inget växer i min, nu heller.

Testdagen är ju nästa veckas onsdag. Då tar jag ett nytt test och ringer sedan till kliniken. Nästa försök blir väl i Januari om de två jag har kvar klarar av upptiningen. Sen blir det IVF 3. Just så, det trodde man inte.

Ruvardag 9

Dag 9 är här.
- Har varit hos min Farmor och käkat mig så full med julmat att jag mår illa.
- Svarat på ett långt mail åt den barnlösa kompisen som nu väntar sin andra och förstår nu faktiskt att det är ett mirakel att hon överhuvudtaget har barn och att hon lever. Shit vilken story alltså. Vissa är tvugna att klara av så mycket i livet.
- Har idag blivit sååå sur på mina släktingar och det eviga faitandet om julen. Typ skit i julklapparna men min kusin barn är nog det viktigaste och dom skall nog ha julklappar dom. Håller på att tappar mina nerver och skulle just nu, om jag hade råd, boka en resa långt bort över julen.
- Har egentligen inga symptomer förutom dom vanliga. Det enda som jag märkte av idag var att jag får, för några sekunder, en känsla av att jag håller på att svimma. Sen går den över. Kan även bero på min extremt stela nacke. Men hur som helst så märkte jag av ett sån här fenomen idag.
- Ikväll blir det nog Idol och surfa på datorn. I säng tidigt.

Och....imorogon tänker jag tjuvtesta för första gången under FET 2. Det får bära eller brista, men det måste göras!

Ruvardag 8

Det molar på i magen som det brukar och inbillningen har börjat på allvar. Tänk om -tankarna har börjat bildas, men inte så mycket hopp. Eller kanske det är samma sak? Brösten är fortfarande sjuka pga lugesteronet.

Såg just en FB status som jag var tvungen att kika lite extra på. " På väg hem från XXX med en pärla". En person har gillat och frågat "inte två pärlor?" Det måste ju vara eller? Har redan tidigare funderat på om det kan vara så att dessa har gjort ivf men inte varit säker. Nu tror jag att jag är det. Speciellt då XXX är en sån ort vart inte så många svenskspråkiga åker "så där bara". Och där finns kliniker. Ok, jag är övertygad, de gör ivf. De har ett barn på två år.

Jepp, det liksom kittlar, värker, suger, molar på vänster sida. Men inte vid äggstocken utan längre ner, där jag kan tänka mig att livmodern finns.

Va...är det en gnutta hopp jag känner???

EDIT: Nu gissar någon på att det är en bil den där pärlan, hmmm??? Gissar ändå på IVF. Vad tror ni?
EDIT 2: Ok, det var tydligen en bil :( Tala om att ha sina spröt ute.

Ruvardag 7

Ont i brösten. Lite magkänningar som jag brukar ha, just de som gör att hoppet tänds för en sekund. Konstigt med tanke på att slutresultatet hittills alltid varit det samma.

Läste igår om att om man har blastocyster så fäster de på dag 1-3 efter att de blivit införda. Jag hade trott att det är lite längre tid. Men tydligen inte. Det stod även att man kan göra graviditetstest redan på ruvardag 9. Eller var det 8. Skrev ju givetvis inte upp var jag hittade infon.

Ruvardag 6

Ont i brösten. Stick lite då och då i magen. Extremt lätt-fly-förbannad på jobbet på alla ungarna.

Som vanligt alltså!

Ruvardag 4

Inte mycket till symptom här inte, förutom väldigt sjuka bröst pga lugesteronet. Och aningen stick i magen då och då. Men det är så tidigt ännu. Over and out.

Har fått en Award

Har fått en award av MDB

En award var man skall skriva tre saker som ligger en varmt om hjärtat och visa en favoritbild. Eftersom jag försöker vara rätt så anonym. Ankdammen här i finland är så liten så blir det lite svårt med bilden. Men skall lägga en "anonym" i alla fall :)

Denna bild är tagen i Spanien då vi var där i somras

1. Jag älskar att resa. Inte bara själva resmålet och värmen. Utan att packa, att planera, att boka, att sitta 14h i flygplan, att vänta på flygfältet, att drömma sig bort. Skulle kunna resa hela tiden men tiden och IVF/FET slukar det mesta just nu. Drömmer just nu om Filippinerna, Thailand och Malaysia.

2. Jag har alltid lackade naglar. Eftersom jag jobbar väldigt mycket så har jag inte tid för så många fritidsintressen. Jag har fina naglar och gillar att lacka dem med olika färger och gör fina mönster. Så jag lackar naglarna då andra är på gym ;)

3. Julen. Älskar julen och allt som har med det att göra (utom julkort på bebisar som inte är mina). Har beställt nya julgardiner och en fin julstjärna. Och shoppade lite på IKEA igår också...julpapper, hängen etc. So bring it on Christmas!

Nu stod det i "reglerna" att man skall ge vidare awarden till fem stycken. Jag tänker ge vidare den till just

DIG!!

DU som aldrig har fått någon award!

För det är du värd.

Ruvardag 1

Har testdag onsdagen 17.11. Om en evighet.

Ringde kliniken idag för att fråga hur det gick med den lilla kämparen. Nej -den klarade inte sig. Och så ville jag fråga vad det var för embryon jag egentligen fick. Det var två blastocyster. Trots att den ena var lite långsam så var även den redan i detta skede.
Två stycken finns kvar i frysen och chansen att de överlever upptining är inte så sannolikt. Hoppas att det är något som man inte behöver tänka på i närmaste framtiden.

Tack för alla era tummar och tår! Det betyder mycket att veta att det finns härliga människor därute som hejjar på en.

Ruvare vol. 4

Var på insättning idag och bär nu på två stycken embryon. En blastocyst som är "ok" och en som är "långsam". De blev tvungna att tina upp 7 stycken embryon. Fyra klarade upptiningen. En slutade att dela på sig. Två till mig och en som de ville se på tills imorgon.

Inte så värst positivt måste jag säga. Läkaren tror att det kan vara nåt fel på embryona då de klarar upptiningen så dåligt. Hedanefter, om det blir fler gånger, så skall embryona långtidsodlas, ALLTID. För att undvika att dåliga blir nerfrysta.

Själva insättningen gick bra trots min bakåtlutade livmoder. Man kunde se då de sattes dit och det tog inte så länge. Hade alldeles full blåsa så läkaren var mycket nöjd med det :)

Så nu har jag alltså två kvar i frysen och en vars öde bestäms imorgon. Det ser lite dystert ut måste jag säga. Det där en "ok" och en "långsam" lät inte så upplyftande. Jag vet ju att det kan fungera med andra än guldägg också men är nog lite skeptisk till att det kommer att fungera.

Jag var även på akupunktur idag. Så nu är allt upp till min livmoder och blastocysten...om de tycker om varandra eller inte.

Närmar sig

Kontaktade min läkare angående svampinfektionen och fick som order att ta medicinen jag hade hemma genast samma dag. Så nu väntar jag bara på att symptomen skall gå om.

Har under helgen uppnått en mogen kvinnas ålder och blivit 30 år. Skulle inte ha någon fest eller något men mina underbara släktingar och familj ville annat och ordnade en stor fest för mig med massor med presenter och goda smörgåstårtor. Och jag hade ingen aning om någonting. De hade gått bakom ryggen på mig. =) Spenderade även en natt på ett fint hotell tillsammans med min man.
Och det var alldeles underbart roligt med fest!
Så det blev ingen stor fest för kompisarna men en stor fest för familj och släkt.

Idag borde de ha tagit våra embryon ur frysen och på onsdag gäller det. Ifall inte det blir några problem. Så nu ÄR det nära!