lördag 31 januari 2009

Jakten på ägglossningen

Den jakten har inte gått så bra denna gång. Inga streck på stickorna. Känningar i magen, men inga streck. Så tyvärr ser det svart ut just nu. Facebook kryllar av..."nu är vi hemma med miraklet" och "titta så söt prinsessa". Suck. Och jag som inte ens lyckas med en ägglossning för tillfället.
Nästa lördag stiger jag på ett flygplan och återkommer efter ca 12 dagar. Det behövs verkligen just nu!

söndag 25 januari 2009

Berätta ej för någon

sa kompisen som ringde och berättade att han har ett bra skvaller. Jaha, vem är gravid var min första gissning. Vet du vem som är gravid, sa han. Fuck i helvete om det är din flickvän då dör jag...tänkte jag. -Stina sa han. En bekant till oss. Vi umgås mest med hennes kille, inte så mycket med henne. Hon är i vecka 5. I vecka 5 och hennes kille hade berättat åt en massa kompisar. Och nu kom infon till mig redan. Jag tänker givetvis hålla käft, men för er berättar jag.

Om det skulle varit min kompis tjej det var frågan om skulle jag säkert gått och blivit riktigt deppad. Men nu, ja vad skall man säga. Dessa två är inte precis föräldramaterial om man säger så. Hur de skall klara av ett barn med deras livsstil är ju ett mysterium.

Trots detta är jag svartsjuk. Jag vill ju också vara gravid.

torsdag 22 januari 2009

Jäkla facebook

Jälka dumma facebook med alla halvbekantas söta babybilder. Dumma jag som tittar på dem och blir avis. Dumma me!

onsdag 21 januari 2009

Andra dagen

av paroldel på gång. Hittills INGA symptom av nånting. Ev. lite huvudvärk, men jag tror att det är stress huvudvärk. Nu är det bara återigen att vänta på ÄL om det blir någon sådan denna gång. Sen den långa väntan på BIM. Och det allra värsta är att detta kan hålla på så här i åratal. Om ingenting hänt då vi far till läkaren nästa gång så vet jag vad hon kommer att säga. Hon vill att vi skall prova själv ännu en tid och sen först ställa oss i kö.
Men...jag äter primolut jag äter parlodel och jag äter en jävla massa mat.
= jag har gått upp i vikt (ca 3 kg) och tar alla mediciner. Men ok, nu skall jag vänta och se vad som händer med parlodelen och om det är helt ok så borde värdena sjunka inom 2 mån.

Vänta vänta vänta

måndag 19 januari 2009

Parlodel

Nu börjar det! Idag kom parlodel receptet på posten. Skall hämta ut det ikväll. Sen börjar det på allvar. Snälla snälla snälla gör så att jag inte börjar må illa!

söndag 18 januari 2009

Suck....

Fick just veta att en av de där kompisarna som jag studerade med skall få sitt andra barn. Tydligen är hon ganska långt gången. Och jag har missat det hela. Kanske det beror på att hon och jag haft noll kontakt på senaste tiden. Så nu har alla åtminståne en på väg eller ett barn utom jag. Dagen som började så bra är inte längre så bra.
Jag gråter för första gången på väldigt länge!

torsdag 15 januari 2009

Nu händer det saker

Idag skulle jag ringa om mina provsvar för ägglossningen. Finemang! Allt bra, jag HAR ägglossning! Jippiiiiiiiiiiii! Sen skulle jag ringa till läkaren senare om mina prolaktinnivåer. Men då säger skötaren....ett ögonblick så skall jag.......musiiiiik.....hej, det är din läkare här. Dina prolaktinnivåer är höga. Jag skickar ett recept åt dig. Tadaa!
Nu är det bara att invänta receptet, hämta ut det och fortsätta försöka.
There is hope!

måndag 12 januari 2009

Jaha, vad gör man

medan man väntar på nästa ägglossning? Livet är ett evigt väntande. Och då har jag inte ens väntat länge på livet. Eller jo, det har jag. Men jag har inte försökt så länge som många andra.

Idag berättade en arbetskamrat som jag träffar några gånger per år att hon skulle vilja byta arbete. Fortsätta inom samma branch men på ett annat ställe. Ja men sök dig vidare sa jag. Jo sa hon, det har varit meningen, men hon har varit gravid de senaste tre somrarna men fått missfall alla gånger och bara fortsatt på samma ställe. Så vad gnäller jag över? Det har ju varit tre skitjobbiga år för henne. Så dåligt har jag det inte. Skäms på mig!

söndag 11 januari 2009

Nej, inte den här gången heller...

Igår kväll kom det lite mellanblödningar. Jag fick feber och blev sjuk, igen. Imorse började mensen då. Så nu får jag vänta en månad igen på att gå omkring och fundera på är jag eller är jag inte. Enda positiva är väl att mensen började på en gång och det har ju nog med primoluten att göra.
Tur att jag inte byggt upp hoppet alltför stort! TUR!

Skrivet senare samma dag.
Det börjar bli jobbigt att orka. Jag känner mig så osocial. Så tråkig. Så ensam. Jag jobbar på, ser på små söta barn i åldern 1-4 varje dag. Hur länge orkar man med det? Hur länge orkar man jobba med småa barn då man själv inte kan få några(ok, överdrivet, jag vet ju inte ännu om vi kan eller inte kan få, men det ser dåååligt ut)? Mitt sätt att klara av det här just nu är att jobba så mycket jag orkar. Dagtid med barnen, kvällarna med försäljning. Planerar vår resa till solen. Vad skall jag göra sedan då solresan är över? Svaret är: boka och börja planera nästa solresa! Det är det enda som är roligt just nu. Ofta bara sitter jag och stirrar ut i toma intet och känner mig tom.
Är fortfarande glad över att ingen av mina riktigt nära vänner ens har planer på att göra några barn på en god tid framöver. De har just träffat sina partners och ingen av dem är barnkära. Just nu kan jag inte glädjas åt andras graviditeter. Inte ens den kompis som har två svåra missfall bakom sig och väntar nu för tredje gången och har kommit så långt att barnet troligtvis klarar sig om det skulle födas nu. Orsaken till att jag inte kan glädjas: Hon har varit den jag kunnat prata om dessa saker med. Det kan jag ju givetvis i fortsättningen också, men skillnaden är att nu kommer hon att ha ett barn och inte jag.
Det "gäng" som jag hängde med under studietiden var den grupp som alla ville ha barn ganska fort. En gifte sig genast då skolan slutade. Efteråt visade det sig att de försökt få barn en tid och jag hörde ryktesvägen att de skulle ha sökt hjälp men att de blivit gravida i alla fall. Graviditeten var svår, hon blödde hela tiden, men dödde till slut en liten flicka. Innan hon blev född fick jag höra att en annan i gänget blivit gravid och att även de sökt hjälp. De hade fått mannens spermieprov som visat sig vara dåliga. De gifte sig och genast efter det blev hon gravid. Sen den tredje visste redan då hon var 16 år att det inte kommer att vara lätt efter en massa operationer etc. De försökte i ca 2,5 år. Och nu efter två missfall är hon gravid. Och här står jag! Jag kan ju tillägga att över hälften av studiekompisarna har fått barn efter att vi slutade skolan. Blir så deppad varje gång det kommer ett e-mail av någon som är såå lycklig över att ha fått sitt efterlängtade barn (de har säkert försökt i två hela månader). Vi hade en "klassträff" i somras och enda orsaken till att jag åkte med dit var att jag visste att min ena vän var i samma situation som jag och att vi kunde "ta stöd" av varandra. Det var tur eftersom en var gravid och alla andra som kom hade barn med sig. Hur blir det nästa gång då? Jag vet precis hur det blir! Jag åker inte. No way jag skulle klara av det att vara med alla magar och babyn. Det värsta är ju att typ alla visste om att jag hade babyfeber redan då vi studerade. Detta var 2003-2004 nån gång. Orsaken till att vi inte började försöka förän 11/2007 är att min man ville vänta tills vi gift oss. Helt sjukt tyckte jag, men jag väntade. Och hela tiden bara visste jag att det skulle bli så här. Och här är vi nu.

Nu skall jag rycka upp mig. Jag skall försökta bota min förkylning, fixa mina naglar, åka på jobb imorgon och vara sååå glad igen! Och nu fick vi en gäst också...jag är sååå...jääävla.....deppad just nu....

lördag 10 januari 2009

Då man blir gravid

Jag har en målad bild framför mig att jag direkt skall känna mig annorlunda då jag blir gravid. Att jag skall börja må illa genast eller något annat typiskt symptom. Att jag helt enkelt skall bli en annan människa. Så trodde jag innan jag gifte mig också, att jag på något sätt skulle känna mig annorlunda då jag gifte mig. Det enda som ändrade var mitt namn. Inget annat! Så varför skulle det vara annorlunda då jag blir gravid? Gravid skall jag bli! På ett eller annat sätt. Men jag vet inte om det kommer att kännas annorlunda på något sätt. Tror inte det. Berättar nog sen då den dagen kommer.

fredag 9 januari 2009

Ostkväll

Just det, idag. Ostkväll...jag som svor på att ha en ostfri månad. Det blev det inte. Skyller på att jag måste gå upp i vikt. Då måste jag ju äta en massa =)

Nästa vecka vet jag. Om det blir någon bebis denna månad eller inte. Vill inte hoppas för mycket för jag orkar inte bli så besviken igen. Men, man får ta det som det kommer.

Vi har fått två nya väldigt små barn till jobbet. Söta, men oerhört högljudda och griniga. En arbetskompis sa: -Nu försvinner väl din babyfeber när du hör på de där två. Joo sa jag och tänkte 1. Kärringjävel...jag hade sagt i "förtroende" åt henne att vi försöker då hon frågade rakt ur och där står hon nu och ropar ut det högt på gården. Suck. 2. Trodde hon verkligen att två griniga ungar skulle ta bort min längtan att få egna barn. Suck återigen.

Just nu väntar jag på den efterlängtade resan till solen som sker nästa månad. Då skall jag shoppa, ta det lugnt, försöka att inte tänka på babysar och hoppas att det INTE finns så många med stora magar på hotellet. Så att jag inte blir påmind hela tiden.

Nu ostkväll =)

torsdag 8 januari 2009

Blodprov

Ok, då har jag varit på blodprov, again. En vecka kvar att vänta på svaren. Hoooppas att jag är gravid före det. Men med alla dessa pms sympton så tror jag att det är en dröm som inte kommer att gå i uppfyllellse. Tyvärr.

måndag 5 januari 2009

Inbillning


Jag går omkring och inbillar mig att jag är gravid. Jag har så jäkligt ont i brösten. Det kan ju absolut inte bero på att jag äter primolut -nej. Konstigt magont har jag också, säkert detta även en biverkning av medicinen.
Julen och nyåret var fyllt med alkohol och ostar som man INTE får äta som gravid. Har ätit brie,mögel och andra ostar så mycket som jag orkade. Nu inbillar jag ju mig att jag gjorde detta eftersom jag säkert blir gravid, så att jag inte behöver äta det igen på länge. Andra tar vita månader från alkohol jag tar en vit månad från brie-ostar.

Har gått upp 2 kg i vikt. Nice!!! Nu är det bara att fortsätta på min stenhårda diet, som för övrigt inte lyckades så bra under jul och nyår. Trots att jag åt mycket så åt jag bara skräp, min dietist vill att jag skall äta som vanligt, bara lite mer. Nu skall jag gå och äta.

fredag 2 januari 2009

Nytt år och nya försök

Så var nyåret firat och min förkylning har äntligen blivit bättre. Den 30.12 fick jag oväntat ett + på ÄL-stickan, var så förundrad att jag dubbelkollade med CB-test och ja, positivt ägglossningstest. Så nu är de två närmaste veckorna fyllda med...jag har kanske lite ont i magen, brösten känns större, jag mår illa, vill äta hela tiden....osv. Bara att vänta.

Fick idag resultaten från mina blodprov. Prolaktinnivåerna är fortfarande höga, de har tom stigit sen förra gången. De skall vara 520 men nu har jag 762 (senast 637). Skall ringa till läkaren om två veckor då hennes semester är slut och fråga om det är något jag borde vara orolig över.

Sen det dumma. Jag hade ju hela tiden väntat på dessa svar, nu skulle jag äntligen få veta om jag har ÄL. Nej, det provet skall tas i slutet av cykeln. Det hade ingen sagt åt mig. Så nu skall jag på ett till blodprov nästa torsdag. Efter det tar det en vecka, sen vet jag det. Suck. Jag hoppas ju förstås på att jag hinner bli gravid före det.

Hoppas hoppas hoppas....