Svampinfektion och FET

Kan man använda svampmedicin om man precis skall göra FET? Åt ju antibiotika tidigare och har nu åkt på en svampinfektion, precis innan FET. Tänkte bara fråga om någon varit i liknande situation?

VUL och allt ok

Var på VUL idag och allting såg fint ut. Slemhinnans tre "skikt" syntes och slemhinnan var perfekt. Får börja med lugesteron imorgon, emrbyona tinas på måndagen och sen blir det insättning av två stycken embryon på onsdag eftermiddag. Så nu får vi bara hålla tummarna att det blir många fina exemplar att välja mellan.

Var lite orolig då jag skulle på VUL idag. Jag fick igår en rosa flytning och idag kom det även något liknande. Den var inte som blodaktig eller som en mellanblödning utan rosa genomskinlig. Skumt. Men gynekologen sa att det är ok.

Sen så tog jag KANSKE en tablett för mycket av zumenonet imorse. Jag kom helt enkelt INTE ihåg om jag redan tagit ett piller eller ej på morgonen. Tala om att vara totalt yr i bollen. Men det var också ok, som tur.

FET 2 datum och ny plan

Igår fick jag ett oväntat samtal av min läkare som berättade att hon diskuterat vårt "fall" med embryologen. Eftersom vi aldrig lyckats med att bli gravida så vill hon givetvis göra så att vi har de bästa möjliga chanserna. Därför har de bestämt att denna gång tina upp 4-6 stycken embryon, odla dessa till blastocyster, sätta in två och om det blir något över så skall dessa säkert frysas ner på nytt.
Nytt datum för FET blev 3.11 och den 29.10 skall jag börja med lugesteron. VUL är nästa veckas torsdag.

Så nu börjar detta bli verkligt igen. Två stycken blastocyster säger man ju inte nej till. Och jag hoppas ju verkligen att det blir två stycken till mig av dessa. Läkaren ansåg att vi har så många i frysen att det är ok att tina upp så många. Man vill ju så gärna att det skall lyckas så jag skulle göra vad som helst för att det skall lyckas. Detta låter som en vettig ide och jag hoppas verkligen att resultatet blir bra.

Är fortfarande sjuk och äter antibiotika. Det vill inte riktigt bli bättre i halsen trots medicinen. Det enda som hjälper är att äta värkmedicin, men det kan jag ju inte äta så mycket av just nu så jag försöker att stå ut. Hostan är helt otrolig och jag vaknar flera gånger per natt och hostar så att tårarna sprutar och jag tänker spy. Helt galet!!! Det enda positiva är att jag får finfina magmuskler av hostandet.

Angående akupunkturen så skall jag dit nästa vecka på en behandling och sen genast efter insättningen, samma dag så skall jag på en behandling och efter det tar vi paus och ser vad som händer. Hoppas verkligen att livmodern nu skulle vara mer mottaglig på något sätt.

Sjuk

Jag är sjuk, för snart 10 dagen i rad. Fick en läkartid idag och hoppas på att få en kur med antibiotika. Bihåle- och /eller luftrörsinflammation gissar jag på.

Läste just på FL att min en gammal kompis har plussat igår. SUCK!

Därtill så har min en bekant troligvis drunknat i helgen och det hänger som ett mörker över stan just nu. De har inte hittat honom ännu men oddsen är i princip noll.

Skall på akupunktur idag och så har jag ett arbete ikväll som jag måste sköta. Så helt sjukledig kan jag nog inte vara.

Väntar på att min läkare skall ta kontakt så vi får se när det blir VUL. Men det blir väl nåt strul med det kan jag tänka mig.

Inte bra just nu...

p.s Något positivt måste jag ju skriva. Huset vi var och tittade på var SUPERSNYGGT innuti men kräver enorma mängder jobb utanför. Så nu funderar vi, velar och funderar. Skulle det kunna vara vårt hus???

Mensdag 1

Jepp, idag kom den, på riktigt. Precis som den brukar med magont och blod. Hur kunde jag gå och lura mig själv att det skulle ha hjälpt med akupunktur så här snabbt? Skall ta kontakt med läkaren på måndag och fråga när det blir VUL. Har ju nu ätit medcin många dagar tidigare än vad jag egentligen skulle ha behövat. 

Har hittat ett fint hus som vi skall åka och titta på på söndag. Priset är lite väl maffigt men man kan ju alltid titta. Och egentligen så söker vi inte efter ett hus på riktigt. Vi skulle kanske vilja bygga ett, men var får man tag på en bra och billigt tomt som inte ligger 20 km utanför stan? Egentligen så vill jag inte ens bo i ett egnahemshus med allt jobb som tillkommer, jag reser hellre oftare och bor lite mindre. Men det skulle ju vara roligt och detta hus verkar vara i fint skick. Något fel måste det ju vara...det är det alltid.

Vaddå 30-års kris? Velar mellan allting. Bo kvar -flytta. Jobba kvar -börja studera. Renovera -ha det som förr. Köpa svindyr väska -köpa en resa för samma peng. Och det värsta är att jag tror att allt kommer att falla på plats -bara jag blir gravid. Precis som om det skulle göra så att livet med ens blir perfekt och harmoniskt. Shit, det är ju först då det börjar, kaoset och oron.

Men just nu så tror jag faktiskt att en Louis Vuitton väska skulle få mig lycklig. Det värsta är att jag faktiskt tror att en väska kan få mig lycklig. Skjut mig någon!!!

Lite jobbigt just nu

Måste säga att nu är det lite halvjobbigt. Jag och min bästa vän täffades precis och nu syns det tydligt att hon är gravid och ett tu tre så känns det skitjobbigt. Det har ju varit jobbigt hela tiden men nu blev det liksom mer klart att hon faktiskt är det. Nu kan andra skarpsynta också se det. Pratade egentligen inte alls om hennes graviditet utan mest bara om att vi planerar att åka ut och äta, om vart vi skall fara och så.
Plötsligt hittade jag inte på något att prata om och det kändes tidvis lite krystat.
Blä, är det så här det kommer att vara nu? I all evighet?

Uppklarat

Sms:ade min läkare genast imorse och förklarade hur det låg till, att jag käkat zumenon och inte riktigt är säker om det var mensen eller nån annan blödning jag haft. Fick som svar, om det var en riklig men kort blödning får jag fortsätta om den var mer som mellanblödning så skall jag sluta. Så jag valde att fortsätta med medicinen. Nästan en dag var mensen borta och nu har det börjat komma blod igen så vi är väl back in business nu då, antar jag.

För er som kanske inte följt min blogg så länge så kan jag ju berätta lite om mina mellanblödningar. Då jag slutade med p-piller för flera år sedan så var detta en oänskad biverkning som fortsatt genom åren. Enda sättet att få bort dessa är med hjälp av p-piller eller p-ring.
Blödningarna börjar ca 7-10 dagar innan mensen, varierar mycket. Så jag har blödningar ungefär 12 dagar per månad. Det är jobbigt med dessa, jag har förstört otaliga fina trosor, det går åt mängder med trosskydd och det är allmänt jobbigt.
Orsak: okänd. Blödningsrubbning säger läkaren och ordinerar gulkroppshormon som terolut och primolut. Detta kortar av blödningarna med ca 2 dagar så det är liksom ingen skillnad.
Har länge varit säker på att det är detta som orsakar min barnlöshet, att inget vill fastna i mig. Att det liksom sköljs ut med dessa blödningar.
Nu har jag börjat med akupunktur i hopp om att det skulle hjälpa mig och även få mer blodflöde i livmodern som kan hjälpa embryot att fästa bättre.

Och nu den här gången så hade jag bara två dagar av mellanblödningar och sen började mensen. Var helt WHAT??? Det har ju liksom aldrig hänt tidigare och man skall ju börja med zumenon genast, jag väntade dock till nästa dag. Och sen slutade det ju ett tu tre. Men började på nytt idag så jag tog beslutet att fortsätta medicinen. Men glömde ju att fråga läkaren när jag skall boka vul. Får fixa det nästa vecka.

Är sjukledig, tappade rösten igår och idag gick det helt enkelt inte att jobba idag. Så nu skall jag ta det lugnt i några dagar och så är jag förhoppningsvis i skick nästa vecka.

Jamen FUCK!

Alltså, VAD skall man göra åt dessa mellanblödningar? Igår började min mens, den fortsatte idag. Tog zumenon som jag skall och vad händer...den slutar, precis som senast. Var på akupunktur idag och sa att jag var så nöjd över att det lyckats med att korta av mina mellanblödningar redan. Och så det här.
Nu får det nog bara lov att komma mycket blod om en stund för jag tänker ta en till zumenon idag och om det inte börjar komma mer så får jag väl ta kontakt med min läkare igen. Varför kan inget bara gå som det skall? AAARGH!!!

Mellanblödningnummer 1

Igår fick jag första mellanblödningen. Beräknad mens är väl till ca 15 så några dagar kvar nu då sen får jag starta hela fanskapet igen. JAG SKALL VARA GRAVID INNAN JUL!!!!

Akupunktur 2

Var idag på akupunktur för andra gången. Vi bestämde att vi denna gång skulle fokusera mer på min axlar och min nacke. Och herregud vad ont det gjorde. Hon satte två nålar i nacken och rummet började snurra och jag började må illa. Sånt där jag-har-ont-i-nacken-illamående. Skit vad ont det gjorde. Så satte hon i händerna, nedre delan av ryggen och i fötterna. Sen tyngde hon och klämde på min hals och min nacke och undrade vad i allsin dar jag har gjort för att lyckas få mig i sånt här skick.
Svaret på detta är ju enkelt, ingenting. Jag har inte yogat, inte varit ute och gått, inte gjort någonting förutom suttit framför datorn. Inte undra på att man är helt slut i kroppen.

Jag sa till mig själv, kroppen är en helhet och alla delar måste fungera för att det skall vara harmoni i kroppen. Jag är säkert så spänd i nacken att blodet inte cirkulerar ordentligt. Jag är säkert så spänd så att jag inte kan bli gravid. Skall tillbaka nästa vecka så vi får fortsätta med behandligen, behöver det verkligen.

Min mens borde börja nästa vecka, ca den 15 har jag räknat ut. Om ca 9 dagar så mina mellanblödningar kan ju kicka igång när som helst. Imorgon blir det att hämta ut medicinerna från apoteket...får se hur mycket det blir den här gången...

Kan inte den här månaden bara vara över redan???

Denna månad. Denna oktober månad så jag fyller 30 år. Jag skulle ha ett barn då jag fyller 30 eller åtminståne vara gravid, stor som ett hus. Nu sitter jag här så ogravid som man kan bli med världens värsta 30-års kris och inga som helst garantier på att det någonsin kommer att bli något barn. Hur kul är det?

Jag väntar och väntar. Just nu väntar jag på att mensen skall börja så att jag får börja trycka i mig mediciner. Att vänta på en sån sak?! Har precis försökt att läsa lite andra bloggar och se hur det gått för folk och så. Och just nu så känns det som att det är kört. Vi vet ju inte ens om det är möjligt för mig att bli gravid. 2 IVF:er och en FET och inget plus.

Denna 30-årskris finns med mig hela dagarna i ända. Skall jag ändå ta och byta jobb? Eller skall vi flytta till stan? Vad gör vi här i barnfamiljshelvetet utan barn? Eller skulle jag ändå ta och studera något, byta branch helt enkelt? Eller sälja allt och bara resa? Flytta utomlands? Köpa ett hus och börja med ett renoveringsprojekt? Bygga ett nytt?
Någon som känner igen sig?

Träffade min syster igår, nu syns det klart och tydligt att hon är gravid. Som tur så sa ingen något om graviditeten eller klappade på magen eller något sådant, åtminståne så att jag skulle ha sett det. Vi pratade på precis som vanligt men som sagt inget om graviditeten eller magen. Hade för flera år sedan plockat hem en babyoverall från min mammas hus, som egentligen min syster haft då hon var baby och hittade den i ett skåp för några veckor sedan och tänkte att denna gör jag ingenting med och att min syster nog vill ha den. Så jag gav den åt henne igår och hon blev riktigt glad. Det kändes väl helt ok då men efteråt lite konstigt. Såg en massa babysar i reklamer på tv och fick en sån där: jag måste få en baby nu-känsla.
Idag ringde jag till min bästa vän för att se ifall vi skulle kunnat åkt och tittat på deras nya hus, men de var inte på plats. Kom på att hon nog är över v. 12 redan och att det kanske syns redan att hon är gravid. Jag har ju inte träffat henne på flera veckor. Vi skall träffas nästa vecka så då får jag ju se hur det ser ut.

Blä, tycker att det här är så jobbigt just nu. Snart får jag springa på hm´s babyavdelning och köpa små söta kläder som jag inte ens får lägga i egen byrå. Känslan av att livet är så grymt orättvist bubblar upp nästan dagligen. Varför alla andra och inte vi? Vad är det för fel på mig? När är allt det här bedrövliga över? Och går det någonsin över fast man blir gravid och får ett barn?

Så jag väntar, väntar på mensen och medicinerna för det är det enda jag kan göra just nu...