Tråkigt, så jävla tråkigt

Hela julen har jag varit sjuk. I två veckor har jag gjort absolut igenting. Och ikväll så skulle jag och några vänner åka ut på stan lite. Äntligen tänkte jag! Trots att jag fått ont i halsen så tänkte jag att det skall bli kul att komma ut och se lite folk. Vännen: njaa, jag orkar nog inte. Du kan ju komma hit och titta på tv eller något sådant. Jag: jag har en tv hemma också.

Så nu sitter jag här och skriver. Trots att jag borde vara på väg ut och ha roligt med vännerna. Alla mina vänner är så JÄVLA tråkiga just nu. Jag har suttit hemma och tittat på tv och ätit ostar de senaste 10 åren, jag orkar inte längre. Ingen av mina vänner har barn och ingen av dem är gravida heller. Så det är ingen orsak.

Jag är så sur just nu att jag skulle kunna skrika. Min man skulle vara på jobb men han kom hem. Tyvärr så gjorde detta inte mig det minsta gladare. Jag hade ju en helt annorlunda kväll planerad. Om jag skulle ha Äl så skulle jag kunna utnyttja tiden effektivt men det har jag inte (testade för nån timme sen). Detta gjorde ju att jag blev på ännu sämre humör. AAaaah, jag bara väntar på att få återgå till vardagen. Och fy, det där skit nyåret är också på kommande.

ijfr3896ytbncoviyntieuhgi chgli. Amen.

Julafton

Firade med en liten 1-åring iaf. Hade glömt att det var två familjer som skulle fira tillsammans på kvällen. Däribland denna lilla sötnos. Och av någon underlig anledning vill alltid sånhär små vara nära mig och skratta åt mig. Tog mig ett stort glas med Baileys, bara för att jag kunde. Och åt så mycket gravad fisk som jag orkade.
Min mamma sa tidigare under dagen att det skulle vara så roligt om vi hade små barn lite närmare. Hon menade då de "närmaste" barnen i vår familj finns i Sverige. Jag låtsades titta på tv och inte höra vad hon sa. Sen efter en stund berättade hon att hennes en arbetskompis just fått en söt baby med provrör. Vet inte om hon ville att jag skulle veta att det är ok med provrör eller om det bara kom upp då det var tal om bebisar. Tänker iaf hålla mun om allt det här nu tills vi får veta om ÄL och hur det ser ut nästa gång jag skall till läkaren. Då kan man börja fundera ut vad man skall säga. Hoppas ju verkligen på att bli gravid innan detta. Så att jag inte behöver förklara.

Jul utan +

Jag tror att det skall gå riktigt bra iaf den här julen. Trots att det inte blev något +. Jag behöver INTE fira julen med några bebisar, den yngsta är 17 år. Och inte heller med någon som är gravid. Jag får äta så mycket ostar och gravad lax som jag vill. Och glöggen får vara spetsad. Och det skall bli roligt att åka ut en sväng på krogen i mellandagarna. Så, detta skall nog gå bra. Man måste bara hitta de positiva i det hela.

God jul allihopa, eller ja, jag själv då eftersom jag inte tror att någon hittat hit ännu.

Mera sjukledighet

Så blev det. Mer sjukledigt, hostmedicin och en stor burk värktabletter. Min läkare sa till mig att jag eventuellt har brutit ett revben när jag hostat så hårt. Hon kände och sa att det känns ok, men pga att det gör så ont då jag hostar så var hon inte säker. Köpte de sista julklapparna i dag. Jag är ju sjukledig men jag var tvungen att åka en sväng och köpa det sista. Och se MÄNNISKOR! Gud vad jag har saknat att se på folk, tala med folk... Nu bara sitter jag hemma och stirrar på filmer som en zombie.
Nu skall jag bli frisk, sen skall jag ha ÄL och sen ska jag ha en bebis. Helst före nästa jul!!!

En dag till

...sjukledighet blev det för mig. Lördagens arbetstur fick jag fixat med en arbetskompis. Så nu är det bara att fortsätta vila. Det är bara så tråkigt att vila. I går talade jag med min mormor en timme i telefon, sen sov jag en timme. Orkar helt enkelt inte använda min röst. Så nu skall jag vara tyst hela dagen, har iofs ingen att prata med heller :(

Jag har funderat att berätta om vår barnlöshet för min mamma. Jag vet ju att hon vänter på barnbarn fast hon inte sagt något. Det är jag glad över, att hon inte gnäller hela tiden fast jag vet ju att hon kanske skulle vilja fråga. Det skulle ju vara skönt ifall hon visste. Men sanningen är, om mamma vet så vet nog de flesta närmaste andra också. Mormor, pappa, mina kusiner osv. Det brukar fungera så med hemligheter i vår familj. Och så skall man låtsas om att man inte visste något. Helt sjukt, men så är det. Nej jag tror jag väntar ett tag. Om det bli IVF eller något annat sådant, då blir det nog att berätta.

Värre

Det här blir bara värre och värre. Och då jag ringer till hälsostation och arbetshälsovården sa de bara att åt mig att åka till jouren, inga läkare har tid att ta emot patienter (???). Så det blir det då imorgon, genast då jag vaknar. Jag gissar på en väntetid på ca 4h. Kul, ser riktigt fram emot morgondagen. Fuck alltså!!!!

Sovit otroligt dåligt

Men det kan man ju nog vänta sig. Bestämde igår pga. dagens blodprov att det inte blir några värktabletter eller hostmedicin. Så jag har hostat hela natten och trodde jag skulle dö emellanåt. Det gjorde min man också. Så skönt att stiga upp och åka för att ta provet. Hormon prover, kalium, natrium osv. 4 eller 5 provrör tog hon. Sen kom jag hem, åt frukost, värktablett och hostmedicin och gick å la mig. Sov i flera timmar. Nu gäller det bara att se hur resten av dagen börjar se ut. Jag tror att jag måste ta sjukledigt imorgon också. Hur skall jag kunna jobba då jag hostar så jag inte hör vad folk säger? Och får ju samtidigt inget sagt själv...hmmm...Men det kan ju bli bättre framåt kvällen...

Ät inte på 12h före blodprovet

jahaa...det är ju lite för sent för det nu. Men det blir bara typ 10-11h utan att äta något så jag skall ta det där blodprovet i morgon. Jag tänker inte vänta en månad till. Jag tar det imorgon och hoppas på svar så ASAP. Sen vet jag mer. Då vet jag om det behövs mer medicin eller om det är ok. Hoppas att det faktum att jag käkade lite pepparkakor och drack vatten inte förstör något nu bara.

Tiden går så sakta framåt. Vissa dagar händer bara ingenting. Idag är en sådan dag, jag bara hostar och känner mig sjuk. På fredag blir det jobb, då får vi hoppas att allt går snabbare framåt.

En sak är jag dock orolig för. Är lite rädd att Primoluten som jag åt förkortade min mens på något underligt sätt. Jag trodde att mensen började på lördag, men det visade sig bara vara massiva bruna flytningar. Läkaren sa att: mensens dag 1 är när det kommer blod. Ok, den dagen var på tisdag, idag är det onsdag och ingen blod alls. Så jag hade alltså en dag mens??? Hur konstigt är inte det? Hursom helst så är imorgon dag tre, eller fyra eller fem, men det spelar ingen roll, för just någon av de dagarna skall testet tas. Tomorrow. Nu skall jag gå och lägga mig och försöka tänka på andra saker.

(t.ex. titta på barnvagnar i babytidningar, fundera på fina namn, fundera över hurudan gravid-stil jag skall ha, tänka lite på missfallsrisk och fundera hur i h*l jag ska få mera hull runt min mage =)

Happy happy joy joy

Tänk att man kan bli glad för så lite. Skrev ju senast om den extremt äckliga nutridrinken, tänkte att det här blir tufft, men hör och häpna; chokladsmakande drinken var helt ok. Så alla ni +5kg som jag skall få, here I come. Och så hoppas (vet) jag att jag skall få en våg i julklapp så då kan jag lite bättre följa med viktuppgången. Knasigt med sån här problem, alla andra vill gå ner i vikt och jag vill gå upp. Nej jag vill inte, jag MÅSTE. Jag vill ha en egen liten baby som kommit ur min mage och om jag då måste få mera kilon, so be it.
Köpte nya mama idag. Det är dumt att köpa en massa mamma-läsning, då man inte ens är gravid, men det var ju i alla fall inte en gravid-tidning. Jag kan bli deppad om jag läser såna. Men tillbaka till den röda tråden, jag köpte nya mama pga de hade resespecial i den. Om att resa med barn och så. Jag bara väntar på att själv ha en liten att resa med så jag tänkte att jag kan köpa tidningen och spara den till bättre dagar.

För jag skall få min baby och vi skall resa utomlands hela familjen och ha så mysigt så. Vänta bara!!!!

Tråkigt

Just nu har jag så förfärligt tråkigt. Men det är väl så då man har sjulkledigt. Man skall ha tråkigt.
I morgon skall jag äntligen på det där blodprovet, sen börjar den långa väntan igen. På ÄL och på provsvaren. Sen när ÄL är över, då börjar den långa väntan på att EVENTUELLT få använda ett graviditetstest. Det behövs bara en månad, men det känns alltid som ett år. Vad skall man hitta på åt sig själv som tidsfördriv? Jobba är det lättaste, jobba så mycket det går så att man inte hinner tänka på något annat.

Första Nutridrinken är på väg mot min mage

En med jordgubbssmak och det är inte gott. Precis som jag trodde! Men jag har typ 6 till med andra smaker så HOPPAS att någon av de andra smakar något som går att dricka!

Nu har jag kommit nästan halvvägs på drinken. Går trögt...men det skall gå. Tänk om jag skulle få mina 5 kg. För grejen är ju den, till min längd så borde jag väga 59 kg och det betyder 9 kg till!

• Jag är sjukledig idag och har därför onödigt mycket tid över. Detta har lett till att jag läst andras bloggar om barnlöshet och känt igen mig så många gånger under dagen.

Det där man inte längre kan glädjas åt andras babylycka. Eller att man blir osocial och inte längre vill träffa vänner. Jag har blivit precis sån, inte ens de vänner som inte har barn vill/orkar jag träffa. Och så gnäller jag att De blivit tråkiga. Att de bara sitter hemma med sina pojk-/flickvänner. Sanningen är ju dock att tre av mina närmaste vänner träffat sin partner under de senaste två åren och de lever i den där -sitta hemma och titta på film och äta chips-fasen. Jag igen har en jag vill ut och träffa folk-fas. Jag vill göra roliga saker och träffa nya människor. Men ändå om de ringer och frågar om jag vill komma på en kaffe eller något så då är jag plötsligt trött eller har så mycket jobb. Då gör jag ju precis mot vad jag egentligen vill. Eller är det bara så att jag tröttnat på just dessa vänner. En av dessa hade jag en väldigt nära relation med tidigare, vi kunde berätta allt för varandra. Nu gör vi ALDRIG någontin bara vi två längre utan alltid är det med en tredje part. Som även det är min vän, men ni förstår vad jag menar. Man är ju inte liksom riktigt likadan då någon annan är med.

Nu så har jag druckit upp den där äckel drinken, jag kan ju säga att jordgubben INTE tillhörde mina favoriter. Men som sagt, många smaker kvar...jag måste ju hitta helt en som jag gillar.

Jag var på en julfest här för någon vecka sedan utan min man. Han jobbade och kunde inte komma, så jag tänkte att jag far ensam. Bestämde mig för att ta bilen. Det är en ganska lång väg till stället var festen hölls, jag var inte intresserad av betala långt över 50 euro i taxi-avgifter. Inte heller på att lämna på festen till tidigt på morgonen (som det brukar på dessa fester). Så jag tog helt enkelt bilen, måka...big måka.

Jag hann inte ens innanför dörren före en bekant ropade -Är du gravid? Nej svara jag. Sen stiger jag in, får se en som jag visste (tack och lov) att är gravid, två andra som jag inte känner som är gravida och en som nyss gift sig och hans nya fru med gigantisk mage. Vad gör jag här-tanken börjar krypa i min hjärna. Får bort den och har helt kul en stund. Tills den klassiska vem-är-du-och-vad-gör-du-här-rundan. Jag heter blablabla och varit med i denna förening och ja just det btw vi skall bli föräldrar...1....2....3.....4......5....personer säger det samma, tills sist skriker folk...vi också...och så skrattar alla gott. Jag också...inuti mig händer något helt annat.

Senare samma kväll kommer samma man och kläcker ur sig ännu en gång -Är du gravid? För att jag dricker ett vattenglas. Med högt ljud, skriker han ut det över hela salen. Jag blir sur, ropar tillbaka -Tror du faktiskt att jag skulle dricka alkohol om jag är gravid??? (hade med en miniskumppaflaska för att fira att jag fått nytt jobb, så jag drack alltså lite alkohol, men skulle ändå köra hem). Runt omkring mig satt många gravida och de flesta av dessa drack rött vin, vitt vin och öl. Säkert bara 1 glas, men anyway. Mannen bad om ursäkt och sa -Huono vitsi (på svenska: dåligt skämt). Och sen fortsatte kvällen som om ingenting skulle ha hänt.

Jag är glad att jag nu är hela tre dagar på sjukledigt. Min mens började officiellt idag. Men jag visste ju det redan för några dagar sen. Det känns ok att ta en liten paus just nu. Trots att jag har lite dåligt samvete för att jag är borta. Men nu skall jag vältra mig i barnlöshetsbloggar och äta så mycket som jag bara orkar. Sen skall jag börja på ny kula. Japp, jag skall igen räkna dagar, testa med ÄL-test och hoppas på att kanske denna gång, kanske det är min tur nu.

Min Historia

Jag har velat ha barn länge. Redan för ca 5 år sen började jag köpa babytidningar och surfa på nätet. Min man ville vänta tills vi gift oss. Vi gifte oss sommaren 2007. Påbörjade babyverkstaden i December (pga att vi var på bröllopsresa och jag tog en spruta före det, efteråt läste jag på förpackningen att man bör undvika graviditet under de kommande 3 månaderna, NOW you tell me!!!).

Av någon anledning har jag hela tiden vetat att "något är fel". Kanske det beror på att min mens varit konstig ända sedan jag slutat med p-piller/p-ring för flera år sedan. Min mens cykel ligger på 27-35 dagar. Jag har haft mellanblödingar i flera år, ätit både Terolut och Primolut för att få dessa under kontroll, förgäves. Som mest har jag haft blödningar/mens i 17 dagar i sträck. Det är inte roligt kan jag säga.

Sökte hjälp 7.10 2008 och sa då att vi försökt ett år (-2 månader, men det sa jag ju inte åt läkaren). Det gick ganska snabbt det här för oss. Jag behövde inte ens besöka en läkare utan jag fick prata med någon vilt främmande läkare, eftersom min egen slutat och de inte hittat någon ny, och han sa att: Gå på blodprov så fort som möjligt. Då svaren kommer skickar jag en remiss till Gynekologiska polikliniken.

Så enkelt var det! Sen ringde jag om svaren och fick höra att jag hade för höga prolaktinvärden. Då genomsökte jag internets magiska värld och fick för mig att jag hade både tumör i hypofysen och aldrig kommer att få barn. Sen ringer de från Gyn.poli. och säger att jag fått tid och att min man skall lämna ett spermieprov så fort som möjligt. Min man fick sitt svar inom en vecka. Normospermia, tack för det!!!Sen gick det en månad och så var det dags för min äggledarspolning.

Äggledarspolning, inget jag vill göra om. Det var extremt smärtsamt. Allt gick fel, läkaren fick inte in katetern ordentligt och sen då hon gjorde det och skulle börja så lossnade den igen. Hon fick spruta in massvis med "lösning" och ibland gjorde det så ont att jag inte ens kunde prata och svara på läkarens frågor. SOM TUR var min man ledig den dagen och kunde vara med mig, eftersom jag inte skulle ha kunnat köra bil hem eftersom jag var i så grymma smärtor efteråt. De började så fort jag satte mig upp i gyn.stolen så kände jag hur en våg av smärta steg uppåt mot axlarna. Jag hade ju hört att man kan ha ont i axlarna, men jag hade aldrig trott att det skulle göra så ont. Hade svårigheter att andas i två dagar och var sjukskriven i en dag.

Resultatet av detta besök var: äggledarna öppna och fina. Problemet till att vi inte kan bli gravida är enligt läkaren min undervikt. 173 cm och 50 kg. Ett BMI som skriker UNDERVIKT!!! Men jag har alltid varit underviktig, ända sedan jag var liten. Jag kunde knappt fatta vad hon pratade om. -5 kg, minst, skall du gå upp i vikt. Då får vi säkert kontroll över din menscykel. Under tiden skall du äta primolut. Ny tid i mars 2009. Nya blodprover dag 3-5 i nästa cykel.

Och så långt är vi på väg nu. Blodproverna skall jag ta inkommande torsdag. Det är ännu oklart om jag har ägglossning eller inte. Under det senaste året har jag använt ÄL-test varje månad, ibland jar det gett utslag, ibland inte.
Viktproblemet skall väl behandlas med mat. Ja men lätt säger ni -verkligen inte säger jag. Jag har försökt gå upp i vikt nästan hela mitt liv. Utan resultat. Nu MÅSTE jag gå upp i vikt. Läkaren sa: IVF-behandlingar på underviktiga ger inga bra resultat. Sen läste jag på nätet att underviktiga har en missfallsrisk som är typ 70% högre än hos "normalviktiga".

Eftersom jag kände att det här viktproblemet är något som jag inte klarar av själv så tog jag kontakt med en dietist. Idag var jag hos henne och diskuterade eventuella åtgärder. Hon tyckte att jag äter bra, nyttigt osv. Det jag nu skall försöka är: äta fler mellanmål under dagen, äta bröd till maten (eller ta två portioner), använda smör istället för smältost på smörgåsen, slösa med fett, dricka nutricia-näringsdryck (får se hur det går...brukar äcklas av alla såndär drycker, dyra är de också), försöka äta mera på morgonen...

Så där har vi den historien...
Om mig själv kan jag väl berätta att jag är 28 år, bosatt i Finland, älskar att vara i skärgården och att resa, jobbar extremt mycket ibland och vill mest av allt ha en liten baby...men det kanske ni redan fattat vid det här laget.

Nej, inte ett + så långt ögat kan nå

Jag visste det här, jag visste det hela tiden. Att det inte kommer att vara lätt för mig att bli gravid. Nu är medicineringen och undersökningarna påbörjade. Nu är det bara att vänta och hoppas. Hoppet sviktar mellan väldigt hoppfull och no hope. Min mens började idag, så idag är en definitivt no hope dag. Big time!!!