Min Historia

Jag har velat ha barn länge. Redan för ca 5 år sen började jag köpa babytidningar och surfa på nätet. Min man ville vänta tills vi gift oss. Vi gifte oss sommaren 2007. Påbörjade babyverkstaden i December (pga att vi var på bröllopsresa och jag tog en spruta före det, efteråt läste jag på förpackningen att man bör undvika graviditet under de kommande 3 månaderna, NOW you tell me!!!).

Av någon anledning har jag hela tiden vetat att "något är fel". Kanske det beror på att min mens varit konstig ända sedan jag slutat med p-piller/p-ring för flera år sedan. Min mens cykel ligger på 27-35 dagar. Jag har haft mellanblödingar i flera år, ätit både Terolut och Primolut för att få dessa under kontroll, förgäves. Som mest har jag haft blödningar/mens i 17 dagar i sträck. Det är inte roligt kan jag säga.

Sökte hjälp 7.10 2008 och sa då att vi försökt ett år (-2 månader, men det sa jag ju inte åt läkaren). Det gick ganska snabbt det här för oss. Jag behövde inte ens besöka en läkare utan jag fick prata med någon vilt främmande läkare, eftersom min egen slutat och de inte hittat någon ny, och han sa att: Gå på blodprov så fort som möjligt. Då svaren kommer skickar jag en remiss till Gynekologiska polikliniken.

Så enkelt var det! Sen ringde jag om svaren och fick höra att jag hade för höga prolaktinvärden. Då genomsökte jag internets magiska värld och fick för mig att jag hade både tumör i hypofysen och aldrig kommer att få barn. Sen ringer de från Gyn.poli. och säger att jag fått tid och att min man skall lämna ett spermieprov så fort som möjligt. Min man fick sitt svar inom en vecka. Normospermia, tack för det!!!Sen gick det en månad och så var det dags för min äggledarspolning.

Äggledarspolning, inget jag vill göra om. Det var extremt smärtsamt. Allt gick fel, läkaren fick inte in katetern ordentligt och sen då hon gjorde det och skulle börja så lossnade den igen. Hon fick spruta in massvis med "lösning" och ibland gjorde det så ont att jag inte ens kunde prata och svara på läkarens frågor. SOM TUR var min man ledig den dagen och kunde vara med mig, eftersom jag inte skulle ha kunnat köra bil hem eftersom jag var i så grymma smärtor efteråt. De började så fort jag satte mig upp i gyn.stolen så kände jag hur en våg av smärta steg uppåt mot axlarna. Jag hade ju hört att man kan ha ont i axlarna, men jag hade aldrig trott att det skulle göra så ont. Hade svårigheter att andas i två dagar och var sjukskriven i en dag.

Resultatet av detta besök var: äggledarna öppna och fina. Problemet till att vi inte kan bli gravida är enligt läkaren min undervikt. 173 cm och 50 kg. Ett BMI som skriker UNDERVIKT!!! Men jag har alltid varit underviktig, ända sedan jag var liten. Jag kunde knappt fatta vad hon pratade om. -5 kg, minst, skall du gå upp i vikt. Då får vi säkert kontroll över din menscykel. Under tiden skall du äta primolut. Ny tid i mars 2009. Nya blodprover dag 3-5 i nästa cykel.

Och så långt är vi på väg nu. Blodproverna skall jag ta inkommande torsdag. Det är ännu oklart om jag har ägglossning eller inte. Under det senaste året har jag använt ÄL-test varje månad, ibland jar det gett utslag, ibland inte.
Viktproblemet skall väl behandlas med mat. Ja men lätt säger ni -verkligen inte säger jag. Jag har försökt gå upp i vikt nästan hela mitt liv. Utan resultat. Nu MÅSTE jag gå upp i vikt. Läkaren sa: IVF-behandlingar på underviktiga ger inga bra resultat. Sen läste jag på nätet att underviktiga har en missfallsrisk som är typ 70% högre än hos "normalviktiga".

Eftersom jag kände att det här viktproblemet är något som jag inte klarar av själv så tog jag kontakt med en dietist. Idag var jag hos henne och diskuterade eventuella åtgärder. Hon tyckte att jag äter bra, nyttigt osv. Det jag nu skall försöka är: äta fler mellanmål under dagen, äta bröd till maten (eller ta två portioner), använda smör istället för smältost på smörgåsen, slösa med fett, dricka nutricia-näringsdryck (får se hur det går...brukar äcklas av alla såndär drycker, dyra är de också), försöka äta mera på morgonen...

Så där har vi den historien...
Om mig själv kan jag väl berätta att jag är 28 år, bosatt i Finland, älskar att vara i skärgården och att resa, jobbar extremt mycket ibland och vill mest av allt ha en liten baby...men det kanske ni redan fattat vid det här laget.