onsdag 17 november 2010

Ruvardag 14 och över för den här gången

Inte gravid stod de på testet imorse och det är officiellt över för den här gången. Meddelade kliniken och passade på att fråga hur de har öppet under de första veckorna i januari. V. 2 är de på gång igen. Talade även med min läkare och planen är följande:

Invänta nästa mens som kommer ca 20-22.12. Börja äta zumenon. Boka tid till VUL. Tina upp de två stackare som finns kvar (en bra och en mindre bra). HOPPAS på att de klarar upptiningen och får bli överförda. Med tanke på hur det gick nu senast så har jag inte så mycket hopp för dessa två.

OM detta försök inte lyckas så blir nästa försök kommunalt i MAJ 2011!!!!!HERREGUD alltså. I MAJ!!!

Vi diskuterade med läkaren och hon var både orolig för embryokvaliteten och för hur min kropp klarar av medicinerna. Förra gången blev jag ju lite hyperstimulerad och det får jag inte bli den här gången. Och det viktigaste av allt, hon vill göra allt detta själv. Hon sa att hon inte vill att någon annan läkare ens gör VUL på mig. Hon vill göra allt själv för att hon känner till min historia och är så noga med allting. Hon vill flytta över två blastocyster och det kan man inte göra om man blir jätte hyperstimulerad. Och så måste jag använda p-piller eller p-ring innan igen.

Så i början av januari blir det ett FET om allt går bra och efter det så blir det IVF nummer 3. Det känns så jäkligt just nu att tänka att det är så länge tills nästa försök, men ekonomiskt så blir detta bättre för oss just nu. Vi "sparar" ungefär 3500 euro. Och om det blir embryon till frysen och vi får dem överflyttade så sparar vi ju också. Detta kostar ju 700 euro per försök. Men ni skall tro att jag kommer att gnälla över hur länge det är till maj och hur dum i huvudet jag är för att vi gjorde det här beslutet. Jag gör det nu redan. Men att odla och flytta över blastocyster kommunalt är billigare och jag får ha samma läkare iaf. (försöker hitta positvia saker i det här.)

Skulle ha lust att lägga mig ner och skrika, men vad hjälper det? Och vet ni vad som är det sorgligaste...det blir nog inget barn för mig under hela 2011 heller... :(

3 kommentarer:

  1. ojoj... gråter för din skull! Att skrika kan nog hjälpa lite - få ut lite av trycket... Men skönt att ändå ha en plan?
    varma kramar!!

    SvaraRadera
  2. Åh, vilka tråkiga nyheter! Verkligen. Jag trilladein på din blogg idag och läste lite. Trodde att det skulle stå "plus" i det senaste inlägget...Hoppas att det går bra nästa gång!

    SvaraRadera
  3. vad tråkigt att läsa..

    Skönt att läkaren verkligen bryr sig och är orolig, måste vara skönt att ha samma som vet ens historia.

    Hoppas att det lyckas på FET så att det inte blir en IVF igen! Håller tummarna, kram

    SvaraRadera