Läste ut Att föda idag och kommer nog att läsa vissa kapitel på nytt för att få det att sjunka in bättre. På nåt sätt så anser jag att boken tar upp smärtlindring i en liten negativ ton och då jag läst delar av den så tänkte jag att jag skall minsann föda med bara lustgas jag. MEN jag känner mig själv och jag VET att det aldrig kommer att gå. Jag klarar ju knappt av blodprov. Kanyl i handen är ett kapitel för sig och jag kommer mer än väl ihåg hur det gick till när Pingvinen plockades ut ur mig som litet ägg. Och det var inte behagligt. Jag kommer även ihåg hur det kändes efteråt då jag ett tu tre fick ont i magen och låg och slog med handen i madrassen pga smärtan. Då var det inget bautahuvud på väg ut ur mig....
Så smärtlindringen är jag tyvärr tvungen att tacka ja till.
Det kommer att gå, det tvivlar jag inte på och det kommer att vara jobbigt, det vet jag också. Men det kommer att gå, på något sätt och i nuläget så känner jag ingen panik över förlossningen. Det får ta den tid det tar, jag får ta den smärtlindring som behövs och det som är det viktigaste är ju det faktum att ut kommer ett barn som är vårat.
Vår egen lilla Pingvin!
Ja just det och en bild kan jag ju bjuda på. Så här ser jag ut i vecka 29 (28+0)
Ja det är ju många kvinnor innan oss som fött barn. Så jag tror nog att vi med ska klara det ;-) Jag oroar mig inte heller. Jag ser fram emot resultatet - att få hålla i min efterlängtade plupp!
SvaraRaderaKära Mikaela. Även om du är rädd för sprutor och kanyler kan du mycket väl komma att föda utan smärtlindring. Jag vet, eftersom jag är paniskt förskräckt för nålar och aldrig skulle uthärdat ett äggplock som du gjort, men födde barn utan någon smärtlindring (eller några nålar överhuvudtaget). Tycker det är stor skillnad mellan den smärta som framkallas utifrån av andra människor och det som kroppen själv åstadkommer vid en förlossning. Stort lycka till.
SvaraRaderaåh vilken fin magbild! vad roligt att se :)
SvaraRaderajag tänker precis som dig gällande förlossningen. ett steg i taget och inte älta det för mycket, då får jag panik... sen tänker jag att man får väl ta det som det kommer, man börjar med lustgas och när man är tillräckligt öppen och det är möjligt att få epudral tar man den om smärtan är vidrig. och känner man att man klarar det utan gör man väl det. hur det än blir är det viktigaste att plutten kommer ut frisk och att man själv inte är förstörd för livet.
kram så länge!
www.ivfresa.blogg.se
Hej Mikaela!
SvaraRaderaVisst är det möjligt att föda med bara lustgas trots att du varit med om ett jobbigt äggplock! Jag var med om ett väldigt smärtsamt äggplock och en jobbig endometrios-operation och klarade ändå av att föda min lilla skrutt med endast bad och lite lustgas strax före krystningsskedet. Jag rekommenderar boken "Innan du föder" av Anna Wilsby för den ger en positiv bild av födandet och smärtan som är bra att ha med sig i sinnet inför och under förlossningen. För mig hjälpte det enormt att tänka/säga högt "ja, öppna upp, slappna av" åt min kropp under förlossningen i stället för att kämpa emot smärtan och spänna sig, för då gör det bara ondare. Det är enorma krafter en kvinna har under förlossningen och om man bara låter kroppen "följa med i förloppet" så sköter den själv om sin smärtlindring på ett fiffigt sätt (genom endorfiner). Dessa endorfiner gör också att man får en otrolig kick efteråt och känner sig pigg och kry, inte alls som om man just fött barn! Fick själv en fin förlossning och kunde ärligt genast efteråt säga "detta gör jag gärna om imorgon", särskilt med tanke på vilket pris man får för mödan. Lycka till med förlossningen!
Tack för fina tips! På något sätt skall det nog gå. Köpte boken Att möta förlossningssmärtan av Gudrun Abascal då vi var i stockholm så jag tror jag skall läsa den ännu. Förloppet och vad som händer när osv börjar vara på klart men själva smärtan är jag mest "rädd" för så den boken skall jag läsa.
SvaraRaderaOm jag hittar "Innan du föder" på biblioteket skall jag kanske låna även den.
Och de säger ju att tiden går rätt så fort då man föder barn =)