Ruvardag 8 och deppig

Föll i en djup svacka idag. Min arbetskompis som jag berättade för att vi har problem med att få barn, är gravid. Hon var det redan då då vi talades vid men hon visste inte om det då ännu. Jag hade mina aningar. Och nu efter det så har gått och funderat över hennes mage och förseningar på morgonen etc.

Idag så frågade hon av mig när jag får veta om jag är... Jag sa att om lite mer än en vecka. Ville inte säga det exakta datumet. Sen steg hon bara upp och gick därifrån och jag tyckte att det var lite konstigt.
Sen vid kaffebordet så satt vi några stycken där och då kläckte hon ur sig det. Att hon är i v. 8 men ville berätta på jobbet för att är så trött. Berättade att hon varit på ultraljud till " min klinik" som jag tipsat henne om.
Det blev plötsligt såå väldigt jobbigt att sitta där. Kände att jag måste fly, men jag visste ju att om jag stiger upp och sticker iväg så kommer hon efter mig. Så det var bara att försöka hålla god min och låta de andra två prata och fråga saker av henne. Som tur var de båda såna: oj kul grattis. Och inte jameen ooooh kom hit så får jag krama dig-typer.

Lite senare kom hon fram till mig och kramade mig och sa någonting om: "att det skulle gå så här, då vi just pratade om att det inte fungerar..." Hoppas att det lyckas för er nu. Jag kunde inget annat än göra mitt allt för att kämpa mot tårarna som ändå trängde fram. Tror nog att det gjorde det för henne också. Hon hade sagt till sin man: jag kan ju inte gå till jobbet nu. Med tanke på mig, hur hon skall berätta det för mig.

Så nu är jag officiellt den där som människan som folk tänker på genast då de gjort sitt positiva graviditetstest. "- Hur skall jag kunna berätta för Mikaela". Skitkul att vara den personen! Den personen som är sist kvar av alla som försökt få barn.

Skulle på ett annat jobb efter detta. Grät hela vägen i bilen. Grät här hemma och gråter nu. Varför skall livet vara så här jävla orättvist?

Symptom: Lite ont i magen, brösten och ryggen. Sovit skitdåligt och drömt konstigt. Haft urvarmt på jobbet idag trots att jag brukar frysa. Är nu mer säker än någonsin att det inte lyckats. Ju mer som plussar, desto mindre finns kvar åt mig.