Våren börjar smått krypa på. Tack för det!
De senaste dagarna har varit rätt så ångestfyllda, inte pga barnlösheten utan pga sjukdomar i vår familj. Först min mamma, som fick en ny diagnos. Sen min mans mamma som fick diagnos cancer. Allt detta på samma dag som min kära morfar dog på.
Det hjälper inte att börja vältra sig i eländet utan man måste försöka se framåt. Små steg i taget. Mitt personliga nästa steg är vår lilla mini utlandsresa. Efter det blir det påsken som är veckan därpå och sedan så får jag sluta med ett hormon och börja skjuta in nästa. Och ni må tro att jag längtar efter detta! Hade tänkt mig att vi skall hämta medicinerna nästa vecka från apoteket. Det är också en milstolpe.
En av de saker som jag tycker är värst med hela detta är humörsvängningarna. Att gå från hopp till total "döda-mig-nu" känsla. Att känslorna under en dag kan vända totalt. Att i en stund vara superglad och några sekunder senare bryta ihop. Om detta inte skulle bero på barnlösheten så skulle jag söka hjälp och tro att jag blivit knäpp.
Som tur så är jag "bara" barnlös. Inte knäpp ;)
Uppdatering
1 år sedan
OM inte någon annan i din släkt planerar barn eller är med barn så finns det ju lite större chans till att ni får barn pga din morfars död. Sorgligt men sant. Jag hoppas verkligen det för eran skulle... så ni får något gott ur hand död
SvaraRaderaHan dog redan för två år sen och min kusin var gravid då så jag räknade att det gick "jämt ut" redan då.
SvaraRaderaMen tyvärr är det ofta så att en dör och en föds. Man vill ju bara att det skall födas!