I ett svagt ögonblick så berättade jag för min syster via textmeddelande att jag försökt i två år att bli gravid. Då kändes det rätt, nu ångrar jag mig. Min man tyckte att det var bra. Han sa att han inte har berättat åt någon och att det börjar bli jobbigt att bära på. Jag har berättat åt några kompisar som haft samma problem, åt mina bästa tjejkompisar och åt mina fysioterapeuter och frisör. Min frisör skall adoptera och båda mina fysioterapeuter har själva lidit av barnlöshet. Så det har varit lätt att berätta för dem.
Reaktionen var dock inte den jag väntade, därför ångrar jag mig. Men å andra sidan så vet jag inte vad jag ville ha för reaktion heller. Hon har ju precis haft missfall själv så det är kanske svårt för henne att tänka sig min situation. Hade väntat mig följdfrågor eller något. Anyway, nu vet hon det. Kanske har hon ringt min mamma...det vet jag inte.
Nu skall jag försöka klara veckoslutet utan att deppa ihop totalt. Mensen borde lägga igång typ på söndag...nice! (det finns EN bra sak med nästa månad, inga mediciner, inga svettningar och en kanske rätt så normal Mikaela hela månaden).
Uppdatering
1 år sedan
Tänkte säga hej, har ganska nyligen hittat hit. Vi har inte försökt lika länge som ni, men känner igen mig i det du skriver. Önskar er lycka till!
SvaraRaderaJag berättade också för min syster för några dagar sen, och jag är nöjd med att jag gjorde det. Jag tror att hon förstår mig på något sätt bättre nu; kanske också din syster fast hon inte kunde säga det..?
SvaraRaderaVälkommen Jenny! Det känns bra att veta att någon annan har samma känslor, ibland är man så ensam med sina tankar.
SvaraRaderanuuti: Kanske hon förstod mig...ibland så har min syster en tendens att säga saker på ett konstigt sätt. Har dock inte talat med henne nu sedan jag berättade. Återstår att se...