måndag 8 juni 2009

Konstigt

Men just nu, idag, så känns inte den här barnlöshetsrumban så farlig. Dag 3 i menscykeln och första dagen för Clomifen. Det är nog hoppet. Hoppet som börjar byggas upp. Sakta men säkert.

Och så är det ju trots allt sommar. Borde försöka njuta av den medan den är här. Inte bara gå omkring och grubbla. Det får bli mitt motto för den här sommaren. SLUTA grubbla! Du kan grubbla i höst sen om ingenting hänt!

Men nu...jordgubbar, vattenmelon, sommarklänningar, lediga kvällar, solen...

söndag 7 juni 2009

Två veckor till midsommaren

Läste i EmmyAuroras blogg om hennes fasa för midsommaren. Och kom på att jag har samma fasa, men av olika orsaker. Jag var absolut säker förra midsommaren att nästa midsommar så kommer jag att delta i vår årliga sommarfest men en baby. Eller, kanske jag inte var säker, men jag bestämde att så skall det vara. Nu är den midsommaren här och jag är inte ens gravid. Jag har ta mej fan inte ens lyckats bli gravid.

Samma sak var det angående påsken. Snart blir det väl morsdag och frasdag och julafton också. Man måste väl börja resa bort under alla fögtider, men om det blir aktuellt med IVF så har man ju inte råd att resa bort.

Om två mveckor är midsommaren här.
Den årliga storfesten är här. Det enda jag hoppas på nu är att jag har ägglossning då. Kanske jag kan göra en midsommarbaby på det sättet istället. Och så får jag ju dricka mängder med vin. Och gud nåde den om vågar fråga när vi skall "skaffa barn". Den som helst vågar andas tankar om barn. Barnfri midsommar vill jag ha! För nästa år, då skall jag ha den där alldeles lilla söta egna ungen som är bara min (och min mans)!!!

lördag 6 juni 2009

Bokade tid till ultra

Vad är det att vältra sig i något mera. Beställde just behändigt via nätet tid till nytt ultra för att se om det händer något inuti mig. Skall plocka fram Clomifenet och ja...vänta på att få börja ta dem. Räknade ut att jag har ÄL passligt till midsommaren. Säger folk inte att de flesta barnen görs på midsommaren. Kanske jag skulle kunna "göra" ett barn på midsommaren i år.

Får göra en lista på midsommarstuff som behövs med ut i skärgården:

* skumppa
* sexig sommarklänning
* ev. pregnylspruta
* god mat
* goda vänner
* snabba spermier

torsdag 4 juni 2009

Inget denna gång

Nej, det blev ingen baby den här gången (heller). Var helt förstörd i går kväll. Nu är det bara att börja räkna dagar då och plannera för nästa försök.
Facebook och vänner bloggar överöses av: "jag är såå lycklig över att ha mina fina tjejer som jag älskar så mycket" och "Idag fyller sötnosen två månader".

Vad skall jag skriva? Jag är såå lycklig över att BARA ha försökt under snart två år. Jag är såå lycklig över min nya sjal som jag köpte? Jag är såå lycklig över att jag snart skall få proppa i min clomifen igen. Och allra lyckligast är jag över att få ta en pregnyl spruta igen.

Nu skall jag gå och tröstäta!

onsdag 3 juni 2009

Inget positivt

Nej, inget positivt här inte. Fick någon form av flytning just och färgen indikerar starkt på att min mens börjar om några dagar. Så jag kan nu lungt säga att mina stora och sjuka bröst, mitt illamående och min trötthet beror endast på PMS. Så det blir ingen bebis den här gången heller.

Så där för övrigt så händer det inte så mycket positivt runt omkring mig heller. Folk dör, folk tänker dö, saker går sönder, personer blir kidnappade, försäkringsbolaget är negativt osv.osv.osv.

Snart är det dags att ta fram kalendern och börja räkna till nästa ÄL. Räkna när jag skall äta clomifen, när jag skall ta pregnyl sprutan och när det blir follikkelultra (som jag denna gång dessutom själv är tvungen att betala).

Ge mig lite solsken, ge mig lite hopp, ge mig nånting.
PMS-monster.

söndag 31 maj 2009

A spell on me

Någon har givit mig en förbannelse. Allt som händer i mitt liv just nu är negativa saker.

1. Min syster får missfall
2. Min mamma blev tvungen att ligga på sjukhuset
3. Stina ligger på sjukhuset eftersom hennes baby tänkte komma ut. (bf typ augusti/september)
4. Vår bil gick sönder (i en annan stad 200 km hemifrån)

Jag förtjänar säkert detta efter att ha varit så svartsjuk/avundsjuk och tänkt hemska tankar och tyckt synd om mig själv. Hallååå, det finns andra människor i världen också. Allting skall inte alltid bara cirkulera runt mig.
Så sist och slutligen så har jag det ganska bra. Just nu är det många som har det MYCKET värre. Fy skäms på mig!

fredag 29 maj 2009

Varför skrev jag det där om min dröm?

Min syster meddelande just att det blev missfall. Fan också! Jag hade just hunnit acceptera tanken och bli glad för hennes skull och så händer det här. Hon hade också just hunnit acceptera att hon skall bli mamma och så tas det bort från henne. Livet är så orättvist. På alla möjliga sätt.

För min del så har jag nog inte känt av nånting. Samma som förr, lite värk i magen, lite sugen på godis, lite svampinfektion och lite "varför-i-h*l-går-inte-tiden-snabbare-frammåt?"

Tur att det är helg. Det är det enda positiva just nu!

måndag 25 maj 2009

------------

Hittade inte på någon rubrik idag.

Har nu börjat vänja mig vid tanken på att jag skall bli moster. Att min syster skall få barn, att hon skall bli mamma. I går kväll ringde min mor och vi pratade en stund. Hon var givetvis orolig eftersom min syster är ganska ung men jag sa att de nog klarar av det.
Kom mig inte för att berätta om våra problem. Det var liksom inte riktigt läge. Tror dock att det är dags att berätta innan jag drar mig ifrån alla. Blir osocial och ensamvarg.
Hur man berättar sen, det vet jag inte. Skall jag berätta både för min syster och min mor eller bara för min mor? Eller skall jag hålla tyst ännu ett tag?

Min dröm är...vågar man skriva det?? Att jag skulle bli gravid nu med hjälp av alla mediciner och vi skulle få barn med nån månads mellanrum. Då skulle vi kunna komma varandra nära och umgås tillsammans med våra små. Min mor hade drömt att min syster skulle få tvillingar. Tänk om den ena kunde vara i min mage?
Nu börjar det vara dags för magi, för något magnifikt att hända. Det har gått nerför så länge, snart måste det väl börja gå uppåt?!

Väntan den fortsätter. Det enda magiska jag skall göra nu är att städa lite. Inte så värst magiskt.

söndag 24 maj 2009

Solen skiner

Men känslorna inne i mig är mera som regnmoln. Åskmoln är fel ord eftersom jag inte är arg. Jag är besviken, sur på min egen kropp, ledsen och svartsjuk.

Har varken talat med min mamma eller min syster sedan igår. Skulle inte klarat av det. Huvudet är fullt med tankar som jag måste få ut på papper, dock känns de för "intima" att skriva här.
Hur klarar man av det här? Hur gör man? Finns det ingen instruktionsbok?

Gårdagen var jobbig på många sätt. På jobbet vimlade det av gravida och barn. Spenderade hela kvällen med en som har två veckor till BF. Som tur är detta par sånt som inte pratar så mycket om graviditeten. Dels för att de inte vet något om barn och dels för att de inte orkar babbla bara bebisgrejer. Och så träffade jag givetvis Stina en stund också. Hon däremot pratar inte om något annat än barnet och vagnen och sängen och kläderna och ryggont.

Man får så mycket att bära som man klarar av säger de. Men vad gör man när det börjar kännas för tungt att bära?

lördag 23 maj 2009

Vad säger man, vad gör man?

Min syster ringde just och berättade att hon är gravid. Hon är 10 år yngre än mig. Vad säger man, vad gör man? Rödgråtna ögon på väg till jobbet. Hur klarar man det här?