Som på ett spa

Alltså, måste säga att det var ett sant nöje att gå till gynekologen idag. Musik i väntrummet, godis, nya (!) tidningar, modern snygg inredning och helt enkelt underbart. Gynekologen var helt suverän och hela mottagningen såg ut som ett spa eller en frisörsalong. Man blev bara så glad och uppåt av hela stället.

Och det bästa av allt. En stor rund fin follikkel på höger sida. Så det blir pregnyl spruta redan imorgon. Allt såg bra ut och Clomifen passar mig jättebra. Priset blev hälften lägre än jag förväntat mig och jag är bara sååå HAPPY!

Tack för trevliga och kunniga gynekologer och för att det faktiskt kan lyckas denna gång. TACK!

Liten baby

Idag var jag på ett ställe och skulle ta hand om ett barn på ca 3 år. Sen då situationen väl infann sig så gick jag omkring med en 2 månaders baby. Saken gjorde inte bättre att jag på morgonen fick veta att min en bekant fått en flicka igår. Där gick jag omkring med den lilla och tänkte att jag skulle kunna ha en sån här. Om allt skulle ha gått som jag ville. Men nej.

Som tur så skrek denna lilla mycket eftersom h*n var hungrig. Så det kändes inte så svårt sen mot slutet. Och jag skall på follikkelultra ännu idag. Så har jag tur så går jag själv med en tvåmånaders om ett år.

Helgen

Helgen har varit helt underbar. Fredag kväll var underbar med solskenet och trevliga personer. På lördagen sov jag länge och hade ne underbar frukost. På dagen åkte jag iväg på en fest vid havet. Så härligt att spendera tid med en massa okända (och med en del kända) människor. INGEN frågade om jag inte har barn. Inget babytjafs alls. Skönt. Kvällen var varm och den avslutades i stan på en härlig krog med underbar dans.

Fick total nollat jobb stressen som jag hade senast. Har inte ens tänkt på jobbet tills nu.

Men det som är bäst av allt. Jag behövde inte tänka på barnlöshetskarusellen alls. Jag drack vin, cider och bål och njöt av livet. Det var länge sen sist.

Regn och tjat på jobbet

Idag har regnet öst ner och feelisen på jobbet helt i botten. Alla talar skit om alla bakom ryggen. Jag försöker att hålla mig utanför deras dispyter, men det är svårt. Jag är tydligen en sån man kan komma och gnälla åt.

Det finns tre personer på jobbet som jag inte orkar med nu.
1. 60+ skall snart gå i pension. Så "borta" att man undrar om man kan lämna henne ensam med barnen.
2. 50+ som ser ut och beter sig som hon hör hemma på någon mentalanstalt. Dessutom extremt lat.
3. 50+ som bara gnäller om hur VIKTIGT hennes jobb som städare är. Och att ingen annan vill göra detta jobb, så HON gör det.

Så där, nu har jag också talat skit om dem bakom ryggen på dem. Som tur är det bara en dag och sen är det helg och jag skall på en fest. Får verkligen hoppas att det blir sista alkoholen på ett tag =)

En sväng på stan

Idag tog jag och min man en sväng på stan. Skulle inhandla en present och så ville jag se på lite kläder. Provade en snygg tunika på Gina som var såå gräslig att jag inte ens visade min man, drog bara snabbt av den och sa att den var ful. Oversize är såå inte min grej. =)

På stan så var det tydligen nån form av alla-gravida-är-ute-just-idag-dag. Överallt fanns de och så fanns de alla de som har barnvagn. Men nej, jag såg bort. Om jag såg någon med mage så försökte jag kolla in i något skyltfönster istället. Och det gick, det gick att få bort tankarna och jag blev inte sur. Hyvä mä!

Har redan under en längre tid haft "nattsvettningar". I början trodde jag att det berodde på att jag gått upp i vikt (och det gjorde det säkert också). Sen blev det bättre. Men nu då jag äter clomifen så har det dykt upp igen. Men nu kommer det mitt på dagen, som en blixt från klar himmel. Jag blir helt röd, börjar svettas och tycker det är skitjobbigt. Några minuter senare har jag gåshud och fryser. Kroppen är nog den underligaste ting som finns. Man blir aldrig klok på den.

Konstigt

Men just nu, idag, så känns inte den här barnlöshetsrumban så farlig. Dag 3 i menscykeln och första dagen för Clomifen. Det är nog hoppet. Hoppet som börjar byggas upp. Sakta men säkert.

Och så är det ju trots allt sommar. Borde försöka njuta av den medan den är här. Inte bara gå omkring och grubbla. Det får bli mitt motto för den här sommaren. SLUTA grubbla! Du kan grubbla i höst sen om ingenting hänt!

Men nu...jordgubbar, vattenmelon, sommarklänningar, lediga kvällar, solen...

Två veckor till midsommaren

Läste i EmmyAuroras blogg om hennes fasa för midsommaren. Och kom på att jag har samma fasa, men av olika orsaker. Jag var absolut säker förra midsommaren att nästa midsommar så kommer jag att delta i vår årliga sommarfest men en baby. Eller, kanske jag inte var säker, men jag bestämde att så skall det vara. Nu är den midsommaren här och jag är inte ens gravid. Jag har ta mej fan inte ens lyckats bli gravid.

Samma sak var det angående påsken. Snart blir det väl morsdag och frasdag och julafton också. Man måste väl börja resa bort under alla fögtider, men om det blir aktuellt med IVF så har man ju inte råd att resa bort.

Om två mveckor är midsommaren här.
Den årliga storfesten är här. Det enda jag hoppas på nu är att jag har ägglossning då. Kanske jag kan göra en midsommarbaby på det sättet istället. Och så får jag ju dricka mängder med vin. Och gud nåde den om vågar fråga när vi skall "skaffa barn". Den som helst vågar andas tankar om barn. Barnfri midsommar vill jag ha! För nästa år, då skall jag ha den där alldeles lilla söta egna ungen som är bara min (och min mans)!!!

Bokade tid till ultra

Vad är det att vältra sig i något mera. Beställde just behändigt via nätet tid till nytt ultra för att se om det händer något inuti mig. Skall plocka fram Clomifenet och ja...vänta på att få börja ta dem. Räknade ut att jag har ÄL passligt till midsommaren. Säger folk inte att de flesta barnen görs på midsommaren. Kanske jag skulle kunna "göra" ett barn på midsommaren i år.

Får göra en lista på midsommarstuff som behövs med ut i skärgården:

* skumppa
* sexig sommarklänning
* ev. pregnylspruta
* god mat
* goda vänner
* snabba spermier

Inget denna gång

Nej, det blev ingen baby den här gången (heller). Var helt förstörd i går kväll. Nu är det bara att börja räkna dagar då och plannera för nästa försök.
Facebook och vänner bloggar överöses av: "jag är såå lycklig över att ha mina fina tjejer som jag älskar så mycket" och "Idag fyller sötnosen två månader".

Vad skall jag skriva? Jag är såå lycklig över att BARA ha försökt under snart två år. Jag är såå lycklig över min nya sjal som jag köpte? Jag är såå lycklig över att jag snart skall få proppa i min clomifen igen. Och allra lyckligast är jag över att få ta en pregnyl spruta igen.

Nu skall jag gå och tröstäta!

Inget positivt

Nej, inget positivt här inte. Fick någon form av flytning just och färgen indikerar starkt på att min mens börjar om några dagar. Så jag kan nu lungt säga att mina stora och sjuka bröst, mitt illamående och min trötthet beror endast på PMS. Så det blir ingen bebis den här gången heller.

Så där för övrigt så händer det inte så mycket positivt runt omkring mig heller. Folk dör, folk tänker dö, saker går sönder, personer blir kidnappade, försäkringsbolaget är negativt osv.osv.osv.

Snart är det dags att ta fram kalendern och börja räkna till nästa ÄL. Räkna när jag skall äta clomifen, när jag skall ta pregnyl sprutan och när det blir follikkelultra (som jag denna gång dessutom själv är tvungen att betala).

Ge mig lite solsken, ge mig lite hopp, ge mig nånting.
PMS-monster.