Back to reality?

Igår kom vi hem efter vår 2,5 veckor långa semester. Har haft det skönt och kunnat koppla av från barnlösheten ganska bra, mensen kom och det var ingen katastrof. Då fick jag ju börja med clomifen igen. Idag var det bara att ringa till gynpoli och försöka få ny tid till ett follikelultra ännu denna vecka. Alla privata kliniker hade fullt och jag började få mild panik. Men min härliga läkare på sjukhuset fixade så att en annan läkare gör ultrat åt mig, på sin egen klinik. Så snällt av dem! Och det är så härligt då de båda är så uppmuntrande och är säkra på att det skall lyckas. Det behövs, för själv är jag riktigt säker på att detta inte kommer att lyckas. De drar upp mig ur träsket och tvingar mig att fortsätta försöka. Men nu känns det som sagt riktigt bra, speciellt då jag fick tid till ultra.

Semestern var skön och vi spenderade tid lite här och där i Finland och även i Stockholm. Jag har druckit enorma mängder med vin (inte på samma gång, men så där överlag). Jag har shoppat dyra kläder i mängder. Jag har gjort mitt bästa för att inte snegla på alla gravida (spec. i stockholm, visste ni om att ALLA är gravida där??) Jag har ätit fisk, räkor och ostar i mängder. Jag har åkt båt och suttit i bil. Bott på hotell och sett vackra platser. Haft det riktigt skönt, helt enkelt.

Nu så har jag en vecka kvar av semestern. Skall plocka lite blåbär, umgås med vänner och ta det lugnt. Sen börjar allvaret på måndag klockan 8 med tandläkare och jobbet klockan 9. Fy då!

Kommer inte ihåg om jag skrev tidigare om Clomifenets biverkningar men denna gång är det nog jobbigt. Jag svettas som aldrig förr. Jag blir helt röd i ansiktet och det bara börjar rinna, sen efter någon minut går det om och så får jag kallt. Så här håller det på säkert 20 ggr/dag. Det är jobbigt, speciellt om man är bland folk. Här hemma är det bara mannen som får se på då jag rycker tag i någon tidning och börjar fläkta med den. Som tur så hjälper han till ibland ;)
Men, jag skall vara glad, det är den enda biverkningen som jag fått. Det skulle kunna vara värre!

Semester

Andra dagen av min smester är här. Har försökt att packa inför vår resa och inte tänka så mycket på graviditet, barn, babyn, svårt att få barn osv. Men det är inte så lätt, speciellt då vi på torsdag åker till en kompis som vi skall bo hos och de har en baby på 3-4 månader. Dock är detta min "barnlösa" kompis så hon förstår om jag inte orkar vara den mest positiva.

Efter det spenderar vi några dagar med min mans syskon. De är båda gifta och båda barnlösa, ena paret vet jag är av fri vilja, men de andra vet jag inte med. Så då blir det inte så mycket babysnack om inte jag är den som för det på tal.

Sen blir det en vecka hos min kusin med småa barn. Men dessa är i samma ålder som de jag tar han om på jobbet så det borde gå bra. Värst är gravida och riktigt småa babyn.

Sen har vi en hel vecka bara jag och min man för oss själva. I min drömvärld så har jag just fått veta att jag är gravid och denna vecka flyger på som på rosa moln. Å andra sidan om det inte blev något den här gången så är vi åtminståne tillsammans ensamma och bor på hotell.

Satt idag och funderade över min släkt. Och att det inte kommit några som helst: -När skall ni skaffa barn? frågor av dem. Detta beror på att ett par i släkten försökte i 10-15 år att få barn och adopterade sedan. Så de vet att detta är känsligt. Å andra sidan är det skönt att slippa frågorna därifrån. Det räcker med att obekanta (såna som vikarierar på jobbet) frågar. I fredags så frågade en, helt utan förvarning, i kafferummet, efter en lång tystnad, -Har du barn? Jag svarade: Nej.------tystnaaaaaaaaaad i hela rummet--------- Folk anser mig dock som ganska ung (28) och säger att du hinner nog. Har lust att skrika: Det är då fan tur att jag började i tid då så att jag hinner SKAFFA dem!!!!!

Tror inte att jag uppdaterar bloggen under resan. Vi kommer att ha bärbar med men kanske en ordentlig bloggpaus skulle göra mig bra.

Ursäkte detta svamliga inlägg =)

Plusvindar åt alla som de säger på finska....plussatuulia....varma sådana!

ÄL =)

Trodde aldrig detta men äl stickan visade positivt idag. Och min man råkade vara hemma från jobbet. Lyckodag och semester har jag ju också. Happy!

Ingen ÄL ännu

Händer inget på ägglossningsfronten här inte. Min man åker på jobb imorgon och kommer tillbaka på onsdag nästa vecka. Om vi har tur kan han komma hem en sväng tidigare men det är inte säkert. För det andra så är ju detta en clomifen fri månad så jag är skeptiskt på alla sätt.

Måste tänka positivt! Det är ju sommar och solen skiner!!! (nästan i alla fall)

Imorgon börjar min semester!! =)

Skitblogg

Hela inlägget försvann...nice.....

Dumt test

Gjorde ett sånt där dumt test för att se hur stor chans det är att blir gravid utan behandlingar.

Raskauden todennäköisyys ilman hoitoa vastaustesi perusteella on:

3 kuukautta: 10.7%
6 kuukautta: 20.7%
12 kuukautta: 36.5%
24 kuukautta: 54.1%
36 kuukautta: 64.3%

http://www.hedelmallisyys.fi/finland/concern/Evaluating_Your_Fertility/Fertility_Calculator.jsp

Inte så dåligt som jag trodde, men bullshit är det iallafall.

Veckolslutet har varit helt okey faktiskt. Har inte läst gravidtidningar, inte sett gravida, hållit mig borta från facebook och inte tyckt så synd om mig själv. Trots mens!!!

Men redan på söndag börjar jakten på ägglossningen och denna gång kommer allt att ske utan några hormoner och injectioner. Så chanserna är nog ganska små. Så nu skall jag med det samma sluta skriva innan jag börjar fundera för mycket på det här igen.

Just nu mår jag bra, faktiskt!

Men ändå så hoppas man...

Trots mellanblödningarna så hoppas man. Man har ju hört att även den månad någon blivit gravid så har hon haft mellanblödningar. Så jag hoppas, jag hoppas in i det sista på att jag kanske skulle kunna vara gravid.
Brösten är inte lika sjuka som de brukar och det sticker inte så mycket i magen som det brukar. Men, det är trots allt ännu flera dagar till mensen borde börja.

Fick ett meddelande av min man i dag var han skrev att detta än en gång är så frustrerande. Tell me about it! Vad är det för litet "fel" inne i mig som gör att ägget och spermien inte hittar varandra? Jag äter medicin mot alla åkommor de hittat som kan orsaka barnlöshet. Jag har använt både clomifen och pregnyl. Vi har haft sex precis då man skall. Men ändå händer ingenting. Jag som hade hoppats på att få köpa mammakläder i slutet av sommaren. Jag som hade hoppats på en vårbebis. Jag hade hoppats på att få känna lycka.

Skit också

Helgen har varit underbar på alla sätt med båtutfärder och vänner och familj. Helt enkelt för bra för att vara sant. Har knappt tänkt på barn alls. Ända tills idag då det igen slog mot mig. Gick på toaletten hos min mormor och fann...mellanblödning. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skall kasta in handduken.
Plötsligt kändes inte sommaren så rolig längre. Jag hade precis sagt åt min man att sommaren är så härlig och att det är så härligt med doften av havet, blommorna och att grilla ute. Nu kändes allt det där så långt borta.

Försöker intala mig att även de som blir gravida kan ha mellanblödningar i början. Det KAN vara så, kanske för mig också. Men...det är nog kört, den här gången också!!

Ingenting

har jag haft att skriva, det nyper i nedre delen av magen så som det oftast brukar. Inga symptom, men stora förhoppningar. Försöker njuta av sommaren så mycket det går. Idag var en jobbig dag på jobbet och jag firar att helgen börjat med en konjak. Jag är ju ändå inte gravid. Sen då jag lugnat nerverna så blir det nog en båttur eller god mat.

Men först måste jag L-U-G-N-A nerverna...

Midsommaren är över, vardagen är här.

Midsommaren var fantastisk. Tänkte inte på att just jag är barnlös utan firade en riktigt vuxen midsommar. God mat (grillade säkert 7 gånger), drack vin och hade såå kul. Om man säger att ett skratt förlänger livet så fick jag nog en hel del extra liv under helgen.

Innan midsommaren var jag på follikkelultra och allt såg bra ut. Sen så var det ju dags för lite sex under midsommaren, lite knepigt då vi bodde i en ministuga med ett annat par. Men vi tog en "tupplur" under dagen så fick det ordnat. ;)

Nu är vardagen här och den långa väntan är här igen. Och jag går hela tiden och funderar över alla symptom som kropp kan tänkas ge. (Nu mår jag dåligt, jag är svintrött och nu sticker det i äggstockarna = inget ovanligt). Men det är så tidigt ännu att säga någonting alls så det är helt onödigt att söka efter en massa symptom. Ändå gör jag det!