söndag 11 oktober 2009

Måste bara säga

Jag vet att det viktigaste med hela det här är att få ett barn. Ett barn som man kan kalla sitt eget. Men i viss mån är jag också materialist. Jag vill ha just den där ena vagnen! Just de där fina kläderna! Och just den där filten! Och vet ni vad, sen då den dagen kommer så tänker jag köpa allt det där som jag drömt om i flera år att få köpa, planerat och funderat. Och om någon då kommer till mig och börjar förklara om att inte lära barnet att man kan få allt och så vidare, då smäller jag av!

Bara så ni vet!

onsdag 7 oktober 2009

Andras bloggar

Har nu suttit och läst andras barnlöshetsbloggar och man kan ju bara säga att igenkänningsfaktorn är hög. Det finns en hel del människor därute som går igenom samma sak som oss. Ingen nära till mig har genomgått IVF, men jag vet några "ytliga"bekanta som gjort det. Ett par som förblev barnlösa och ett par som adopterade. Kommer det att vara jag? Kommer vi att vara ett "såntdär" par som adopterar? Ju mer tid som går så börjar jag mer och mer tro att det kan bli så. Men vägen till det är lång. Vi är på steg 1, kan man väl säga. Nästa är insemination, sen ivf och sen vet jag faktiskt inte. jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva detta steg. Känner ingen som lyckats med insemination. Läser SÄLLAN på bloggar om såna som lyckats med insemination. Så man vet ju inte hur många gånger man vill göra detta, känns som bortkastade pengar. Max 3 gånger sen IVF. Tänk att detta alltid skall gå ut på pengar för min del, alltid kommer jag till det, förr eller senare. Jag är inte en sparsam person. Jag sparar till resor. Resten lägger jag sprätt på. Jag köper fina dyra kläder, mat, bensin, betalar räkningar osv. som vem som helst. Jag skulle också vilja bli gravid i misstag och slippa tänka på hur mycket pengar det kommer att gå till olika behandlingar. Det har ju redan gått hur mycket som helst.

From att vi började försöka få barn så har jag sparat alla t.ex. fakturor från halpatesti (varifrån jag köpt alla mina tester). Jag vill alltså räkna ut hur mycket detta blivande barn har kostat oss innan hon/han ens blivit till. Hur sjukt är inte detta!!?? Känner så otrolig svartsjuka mot alla dem som bara hux flux blir gravida. Vissa skall få sitt 4:e barn och vad har jag? Ingenting! Ok, jag har mycket bra i mitt liv, men det negativa tar väldigt ofta överhanden. Jag har väldigt positiva läkare, alltid något.

From några dagar tillbaka så är jag och min man medlemmar i simpukkayhdistys. En finsk förening för barnlösa. Tyckte väl att det är dags, så här lagom till 2 års dagen av barnlöshet. Två långa jobbiga år. Så alla ni som försökt länge, jag lyfter på hatten åt er, ni är starka som orkar.

Då vi gick med i föreningen så fick vi hem två tidningar och en massa brochyrer med mycket bra information. Efter flera år av att ha läst babytidningar (ja, jag har läst och köpt såna i flera år redan) så kändes det härligt att få läsa endast om barnlöshet, både bra och dåliga historier. Väldigt nyttigt just nu.

Nu skall jag gå och sova och sen då jag stiger upp blir det ÄL-test. Hoppas hoppas!! Och det jag sa om, i ett tidigare inlägg, att det skall bli skönt att vara sig själv denna månad och slippa alla konstiga besvär. Bröööööl, wrong answer!!!! Jag känner mig så skum, jag känner att min reaktionsförmåga är nedsatt, jag har kallt, jag har varmt, jag har svettningar men ändå inte. Huvudvärk, trötthet i mängder, argsint mot mannen (ej på jobbet som tur, men stackars mannen). Bäst att gå och sova nu bara så behöver man inte tänka så mycket. Två dagar kvar, sen blir det lite roligt på helgen, skall på "teater". =)

Inbillning

Det var nog bara inbillning eller något fel på testet. Fortsätter med testningen och kom till min glädje på att det är mindre än en månad tills vi skall till sjukhuset igen!

måndag 5 oktober 2009

What??

På dag 11 sitter jag här med ett ÄL-test som ser positivt ut??!! Fattar ingenting, det borde inte bli så här starka steck ännu på flera dagar. Det är nog nåt fel på testet! Och för det andra så har tiden gått ut för länge sedan, nu sitter jag bara och vrider och vänder på den och funderar. Skall testa på nytt med CB imorgon. Detta är ändå bara inbillning. För det andra så är min man inte hemma så det får inte vara ännu. Måste försöka få hem honom imorgon i så fall.

Min man har ett sånt jobb att han måste sova över på sin arbetsplats. Inte alla dagar men ibland. Men då är han också ledig långa tider. Men ser det ut så här så får han nog fixa hem sig imorgon...

fredag 2 oktober 2009

Nya tag?

Jaha, då befinner man sig i dag 7 på denna menscykel. Denna gång blir det ett försök utan Clomifen och det känns jobbigt. Känns som om chanserna är noll. Nästa månad blir det clomifen och ett besök hos min gynekolog. Då bestämmer vi om fortsättningen.
Tills dess är det väl ÄL-test som gäller och försöka klara av alla gravida. Är lite orolig över en resa som vi skall på till fjällen med min mans studiekompisar och deras fruar/flickvänner. Vi har ingen kontakt med dessa och jag är livrädd att vi skall komma dit och finna flera stycken gravida, vet inte om jag klarar av det nu. Så ärligt funderar jag på att inte åka pga detta. Så jobbigt. Beror lite på hur ÄL-testen visar och så. Tänker inte bestämma något ännu.

fredag 25 september 2009

Svagt ögonblick

I ett svagt ögonblick så berättade jag för min syster via textmeddelande att jag försökt i två år att bli gravid. Då kändes det rätt, nu ångrar jag mig. Min man tyckte att det var bra. Han sa att han inte har berättat åt någon och att det börjar bli jobbigt att bära på. Jag har berättat åt några kompisar som haft samma problem, åt mina bästa tjejkompisar och åt mina fysioterapeuter och frisör. Min frisör skall adoptera och båda mina fysioterapeuter har själva lidit av barnlöshet. Så det har varit lätt att berätta för dem.

Reaktionen var dock inte den jag väntade, därför ångrar jag mig. Men å andra sidan så vet jag inte vad jag ville ha för reaktion heller. Hon har ju precis haft missfall själv så det är kanske svårt för henne att tänka sig min situation. Hade väntat mig följdfrågor eller något. Anyway, nu vet hon det. Kanske har hon ringt min mamma...det vet jag inte.

Nu skall jag försöka klara veckoslutet utan att deppa ihop totalt. Mensen borde lägga igång typ på söndag...nice! (det finns EN bra sak med nästa månad, inga mediciner, inga svettningar och en kanske rätt så normal Mikaela hela månaden).

torsdag 24 september 2009

Paska, skit och kräpp!

För en stund sedan då jag for från jobbet så kände jag det. Mellanblödningen! Så nu finns det nog inget hopp kvar.

Min mamma berättade igår att vår en bekant skall få sitt fjärde barn. Vissa får alltså fyra barn och jag får inget. Just nu känns livet bara så oändligt orättvist. Sen fick jag höra om ett till par som väntar idag. Först kände jag svartsjukan komma krypande men sen fick jag höra att de försökt i ca två år och då blev jag lite lugnare, en stund...vi har ju också försökt i två år snart och inte fan har något hänt åt oss ännu. Inte ens ett litet svagt streck på en jävla pinne.

Till julen blir det två år. Två långa år av besvikelse och väntan. Två långa år av att glida isär från vänner och familj. Ett år av mediciner som gör att jag inte känner igen mig själv längre. Ett halvt år med mediciner som ger svettningar. Ett halvt år med sprutor och nålar.

Om en månad skall jag till sjukhuset igen. Blir nog inget roligt besök. Rutinartat förmodar jag. Jag lägger en remiss till IVF, ni får vänta ett år. Typ nåt sånt väntar jag mig. Då jag sticker därifrån skall jag ringa till en privat klinik och boka tid.

Jobba mer, spara mer pengar och köpa sig ett barn. Tänk så fel det låter. Barn är inget man köper. Men det gör man visst det. Man köper IVF, man köper insemination. Man betalar för att få spermier "uppstoppade" på rätt plats. Man betalar för medicinerna och man betalar för resorna. Medan andra "i misstag" råkar bli gravida.
Livet är fan inte rättvist!

onsdag 23 september 2009

Onödigt inlägg

Det där förra inlägget var ju så onödigt. Nu sitter jag här igen och räknar dagarna. Tänk om!

Man borde väl fatta vid det här laget att PMS symptom = snart börjar mensen. Hur svårt skall det vara att lista ut detta? Nej vet ni, varje timme utan mellanblödningar ger en dl hopp och många dagar är snart litervis med hopp. Och sen visar verkligheten sitt fula tryne igen.

Tills dess skall jag samla decilitervis med hopp.

Skrivet 15 min senare: Mellanblödning nummer 1. Behöver nog ej hoppas längre!

söndag 20 september 2009

Jobbar på

För tillfället så har jag enormt mycket jobb. Därför så har jag inte uppdaterat här. Och den andra orsaken är att jag inte riktigt hunnit tänka på det här med att vänta på BIM. Det är väl en vecka kvar ungefär. Men jag försöker att låta bli att titta i kalendern och försöker koncenterara mig på att jobba. Av någon underlig anledning så har det fungerat hittills. Blev väl så besviken förra gången. Så nu har jag satt på en "spärr", vill inte bli så besviken igen.

Nu skall jag forstätta jobba =)

torsdag 10 september 2009

En stor fin en

En väldigt enorm stor follikkel hittades på vänstra sidan, två minimala på höger och en slemhinna som ser bra ut. Fort som f*n till apoteket som givetvis var stängt. Skulle vara på jobbet klockan 9 och apoteket öppnade 9. What to do? Skickade min man till apoteket för att köpa pregnyl och sprutor och hela faderullan. Han åker dit och kommer på att han glömt sina kort och pengar hem. Han får ändå medicinen eftersom det är panik-fort-ta-medicinen-genast! Kommer med medicinen åt mig som sitter och funderar på varför han inte ringer. Har lagt mobilen på tyst funktion, inte konstigt att jag inte "hör" något. Till slut får jag medicinen, gömmer den i kylskåpet på jobbet och far iväg på utflyjt med barnen. Kommer tillbaka, rusar upp till kylskåpet, hämtar pregnylen och börjar fundera var i all världen jag skall få detta gjort. Bestämmer mig slutligen för toaletten, säkrast då man kan låsa dörren.

Sitter på knäna med toalettstolen som mitt bord. Blandar och söndrar ampuller. Lyckas få det gjort, nålen är lite kortare än vanligt och det svider som tusan. Skit samma fort skall det gå. Klart! Kastar in grejerna i en påse som jag fort för till min väska. Sen blixtsnabbt tillbaka till barnen och sjunga imse vimse spindel.

Och nu är det bara att ha sex idag och i övermorgon. Sen börjar väntan...än en gång.