Över

Operationen är över. Och tydligen denna månads försök att bli gravid också.

Operation gick ganska bra, blödde lite extra så jag fick vara kvar på sjukhuset hela dagen. Anestesiläkaren + en till läkare sa till mig att jag MÅSTE äta antiinflammatoriska värkmediciner nu. Äter även andra starkare men att infektionsrisken är så stor så jag måste äta dem. Suck! Så nu äter jag ungefär 2 såna tabletter per dag och så förstås de andra medicinerna som inte borde inverka negativt. Så, jag tror nog att det är kört för den här gången. Och så var det ju de följande gångerna utan clomifen så det blir på rikigt försök nästa år. Känns lite lågt just nu, speciellt med julen och allt som kommer. Börjar nog snart bli dags att berätta för föräldrarna tror jag. Jobbigt, men jag tror att det är nödvändigt. Jag drar mig undan familj och släkt mer och mer och jag vill ju inte göra det. Det bara känns lättare på det sättet. Kanske ett nyårlöfte: berätta för föräldrarna. Nyårslöfte:bli gravid under 2010 tänker jag inte ge. Det kommer ju ändå inte att lyckas.

Har inte på läänge läst gravidtidningar men nu så lånade jag några från bibilioteket, då jag visste att jag skall vara sjukledig. Blev sur över att alla berättelser går ut på att vi lyckades på första försöket eller de kämpade för att bli gravida i 5 månader. Och så kom återigen tanken på att jag kanske aldrig kommer att få vara gravid och föda ett barn. Jag kanske aldrig kommer att få köpa babykläder i pyttestorlek och provköra barnvagnar. I värsta fall kan det bli så.

Lånade även boken Så förbättrar du din fertilitet. Mycket bra info om livssituationen man befinner sig i. Så den skall jag läsa och se ifall det finns något som jag ännu kan göra.

Känns så fel att proppa i sig mediciner som hindrar en graviditet. Men har tydligen inget alternativ. Väntar på januari!!

Operation

Imorgon blir det operation för min del. Tråkigt men någon som måste göras.
Imorse lossnade mitt ägg också så ett atppert försök ännu ikväll sen operation och sen väntan på att bli frisk och på att mensen inte skall börja. Två veckors sjukledighet. Har varit till biblioteket idag och lånat både tidningar och böcker och digiboxen är fylld med en massa skit som inte kräver hjärnaktivitet så jag klarar väl av detta. Typ.

Läkarbesök

Idag har jag varit på det efterlängtade läkarbesöket som förövrigt gick riktigt bra. Jag var lite nervös, så som jag alltid är, men eftersom läkaren var bekant och jag inte kände mig det minsta gråtfärdig så gick det bra.

Vi är alltså oförklarligt barnlösa, men jag har problem med ägglossningen så det är troligtvis detta som orsakar problemen. Jag har inte celiaki (tack för det!!), alla proverna ser bra ut, jag svarar utmärkt på Clomifenet, Thyroxinet och Parlodelen fixar det andra och jag fick mera recept så jag har av alla mediciner som jag behöver.

Nästa steg blir insemination. Allt "förarbete" kommer att göras i min hemstad och endast själva inseminationen kommer att göras på annan ort. Jag är satt i kö till IVF men min läkare skulle helst se att det lyckas med insemination eftersom mina äggstockar har stor risk att bli hyperstimulerade ifall man gör IVF. Men om det kommer till det så är jag villig att försöka, trots riskerna.

En sak som gör att det kommer att ta ända till januari-februari innan vi får påbörja våra behandlingar är att jag skall opereras nästa vecka. Och jag kommer att vara extremt sjuk och vara tvungen att ta mediciner pga detta så läkaren ville INTE göra insemination nu. Inte heller nästa månad blir det något pga julen. Men i januari skulle jag ta kontakt och då blir det insemination. Fick medicin av denna läkare som jag kan ta efter operationen, trots att denna operation är så långt från gynekologisk som det kan bli. Ville väl att jag har mediciner som inte skadar en ev graviditet. Jag skall även denna cykel ta pregnyl, på söndag, sex på måndag och tisdag och operation på onsdag. Sen är jag totalsjuk i två veckor och sen är det redan BIM. Och genast denna månad ville inte läkaren försöka eftersom jag kommer att vara så svag ännu och det finns risk för infektioner.

Så nu är det bara att vänta på januari...det kommer att ta en evighet.

Ja just det och det behövs ingen tid till någon fertilitetsklinik, denne samma läkare sköter även om allt detta via en klinik denne jobbar på. Perfekt!!!!!

Helgen är över och jag har haft ganska kul. Hade fest här hemma och det var väl helt ok, inget mer med det.
Nu skall jag orka en hel vecka igen med en massa jobb. Nästa vecka skall jag opereras, ett litet ingrepp, får åka hem samma dag, men kommer att vara sjukskriven i 2 veckor efter det. Ärligt talat så behöver jag det, sjukskrivning. Att bara få vara och tänka och ta det lugnt. Troligtvis kommer jag att vara otroligt sjuk så det är därför jag får sjukledigt =(

Clomifenet verkar med besked, det gör ont i äggstockarna och jag var orolig att jag fått hyperstimulation eller något men det gick om sen och nu har det känts ganska bra. Man skall ALDRIG läsa vad som står på pappren som kommer med medicinerna, då får man allt som står där! Förutom det lilla barnet som man mest av allt vill ha. Den lilla biverkningen får man tydligen inte.

Äh, det börjar luta mot deprimerande det här så jag skall sluta, skall återkomma efter mitt sjukhusbesök, då är jag förhoppningsvis lite klokare. Och har en tid till fertilitetsklinik =)

Clomifen

Dag två eller tre av Clomifen, kommer inte ens ihåg det, måste kolla kalendern lite senare. Så nya chanser, nya möjligheter, nya konstiga symptom och en evig väntan. Denna gång är det dock lite lättare för jag skall till sjukhuset och få veta hur vi skall göra i fortsättningen. Det känns bra att få komma dit. Steg nummer tre börjar liksom. Första var försöka själv, andra med hjälp av Clomifen + pregnyl och nu så blir det väl insemination. Men jag är redo, vi är redo, vi är redo för nästa steg. Bring it on!

Hoppa över hoppet denna gång...

Ibland så blir jag bara så arg på detta hopp som jag har. Jag menar, det är ju bra att ha hopp, det vet jag. Men, kan inte bara mensen börja så jag slipper gå omkring och hoppas. Jag har haft mellanblödningar redan för flera dagar sedan. Halva dagen igår och hela dagen idag (hittills) ingenting. Brösten är så otroligt sjuka och magen. Alltså PMS eller? Och så har dumma lilla naiva jag läst på nätet för läänge sedan att de som normalt har mellanblödningar innan mensen brukar ha det då de är gravida också. Jaha och det ger ju liksom hopp i mängder. Jag är på BIM +1 idag. Men min mens varierar från 27-31 dagar och idag så är det just den 31 dagen.

Mår dåligt och har ont i magen. Kan det inte bara börja så jag får börja trycka i mig Clomifen!!

En blöt kväll

Igår blev en blöt kväll på stan. Tänkte att det spelar ju ingen roll då jag ändå inte är gravid. Roligt hade vi och jag var hemma sent. Så i allt detta mörker fanns det nog ljus i allafall. Och det känns skönt att veta.

Nästa vecka blir det väl bara att starta igång Clomifen-intaget igen då. Men det är okey, skall ju till sjukhuset och tala om hur vi skall fortsätta härifrån. Känns som om månaderna bara rinner iväg och nu är det nog dags för nästa steg. Bring it on, i´m ready!

Ont i magen och mellanblödning, need I say moore?

.

Måste bara säga

Jag vet att det viktigaste med hela det här är att få ett barn. Ett barn som man kan kalla sitt eget. Men i viss mån är jag också materialist. Jag vill ha just den där ena vagnen! Just de där fina kläderna! Och just den där filten! Och vet ni vad, sen då den dagen kommer så tänker jag köpa allt det där som jag drömt om i flera år att få köpa, planerat och funderat. Och om någon då kommer till mig och börjar förklara om att inte lära barnet att man kan få allt och så vidare, då smäller jag av!

Bara så ni vet!

Andras bloggar

Har nu suttit och läst andras barnlöshetsbloggar och man kan ju bara säga att igenkänningsfaktorn är hög. Det finns en hel del människor därute som går igenom samma sak som oss. Ingen nära till mig har genomgått IVF, men jag vet några "ytliga"bekanta som gjort det. Ett par som förblev barnlösa och ett par som adopterade. Kommer det att vara jag? Kommer vi att vara ett "såntdär" par som adopterar? Ju mer tid som går så börjar jag mer och mer tro att det kan bli så. Men vägen till det är lång. Vi är på steg 1, kan man väl säga. Nästa är insemination, sen ivf och sen vet jag faktiskt inte. jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva detta steg. Känner ingen som lyckats med insemination. Läser SÄLLAN på bloggar om såna som lyckats med insemination. Så man vet ju inte hur många gånger man vill göra detta, känns som bortkastade pengar. Max 3 gånger sen IVF. Tänk att detta alltid skall gå ut på pengar för min del, alltid kommer jag till det, förr eller senare. Jag är inte en sparsam person. Jag sparar till resor. Resten lägger jag sprätt på. Jag köper fina dyra kläder, mat, bensin, betalar räkningar osv. som vem som helst. Jag skulle också vilja bli gravid i misstag och slippa tänka på hur mycket pengar det kommer att gå till olika behandlingar. Det har ju redan gått hur mycket som helst.

From att vi började försöka få barn så har jag sparat alla t.ex. fakturor från halpatesti (varifrån jag köpt alla mina tester). Jag vill alltså räkna ut hur mycket detta blivande barn har kostat oss innan hon/han ens blivit till. Hur sjukt är inte detta!!?? Känner så otrolig svartsjuka mot alla dem som bara hux flux blir gravida. Vissa skall få sitt 4:e barn och vad har jag? Ingenting! Ok, jag har mycket bra i mitt liv, men det negativa tar väldigt ofta överhanden. Jag har väldigt positiva läkare, alltid något.

From några dagar tillbaka så är jag och min man medlemmar i simpukkayhdistys. En finsk förening för barnlösa. Tyckte väl att det är dags, så här lagom till 2 års dagen av barnlöshet. Två långa jobbiga år. Så alla ni som försökt länge, jag lyfter på hatten åt er, ni är starka som orkar.

Då vi gick med i föreningen så fick vi hem två tidningar och en massa brochyrer med mycket bra information. Efter flera år av att ha läst babytidningar (ja, jag har läst och köpt såna i flera år redan) så kändes det härligt att få läsa endast om barnlöshet, både bra och dåliga historier. Väldigt nyttigt just nu.

Nu skall jag gå och sova och sen då jag stiger upp blir det ÄL-test. Hoppas hoppas!! Och det jag sa om, i ett tidigare inlägg, att det skall bli skönt att vara sig själv denna månad och slippa alla konstiga besvär. Bröööööl, wrong answer!!!! Jag känner mig så skum, jag känner att min reaktionsförmåga är nedsatt, jag har kallt, jag har varmt, jag har svettningar men ändå inte. Huvudvärk, trötthet i mängder, argsint mot mannen (ej på jobbet som tur, men stackars mannen). Bäst att gå och sova nu bara så behöver man inte tänka så mycket. Två dagar kvar, sen blir det lite roligt på helgen, skall på "teater". =)