Mens dag 1 är här, back in business liksom

Då var Ä N T L I G E N mensen här. Den har hållit på och varit jobbig igen. 11 dagar av mellanblödningar och idag kickade det igång. Skall ringa om UL tid om en stund och hoppas att jag får tid till den 30.12. Sen gäller det att lägga allt hopp, alla tummar och alla mirakel på att mina två i frysen överlever och kan bli överflyttade. Om så skulle ske blir det ca 5. 1 2011.

Berättade idag för en arbetskompis om vår barnlöshet. Hade tänkt att hon skulle kunna vara en potentiell person att tala med om detta och det var hon. Det bara gled in på detta ämne. Ni vet hur det kan gå ibland...Mens-gynekolog-PCO....by the way jag kan inte få barn. Det visade sig att även de har försökt i nästan ett år. Tydligen rätt så aktivt med tester osv. Det var riktigt skönt att få tala med någon. Även om det kan hända att hon redan är gravid. Då är hon det. Men nu vet hon åtminståne var jag står.

Mellanraport

Mellanblöder som bara tusan och väntar på att mensen skall kicka igång så vi får börja på vårt 3:e FET försök. Det har kommit rikligare spottings nu, vet inte vad det kan bero på. Får se då om det blir någon överföring alls denna gång.

Lite jobbigt

Det är lite jobbigt nu, men med betoning på lite.

Vi var hemma hos min gravida bästis för några dagar sedan. De hade flyttat och vi var dit på middag med ett annat par. Som tur blev det inte så mycket gravidsnack men jag märker att det är SKITjobbigt att träffas. Nu syns det tydligt och bf är i början av mars. Så det är snart. Inga bebisgrejer ännu men en Anna Wahlgren bok såg jag. Det skar också i hjärtat.

Sen träffade jag min gravida syster också. Där stod den nya fina vagnen och väntade (och det är klart att det var den vagnen jag vill ha...) och sängen var bäddad och skötbordet monterat.

Varför känns det som om alla andra lever mitt liv? Och då jag vet att det inte blir något barn under 2011 för vår del så gör det ännu mera ont. När tar denna smärta slut????

Lever

Jag lever nog. Har planerat in en massa roligheter och försöker att inte tänka så mycket.

Julfester, träffar med kusiner, vänner och bekanta. Resa i januari.

Läser andras bloggar, skriver inte så mycket...men jag är nog med fortfarande. =)

Haft lite paus

Har haft en liten bloggpaus. Försökt att fokusera på jobb och nöjen. Det har gått ganska bra.

Fick idag veta att det är en pojke min syster skall få. De hade fått veta det av misstag och hon berättade via sms. Försöker att ställa in mig på att jag skall bli moster. Just nu tänker jag det bara som att min syster får ett barn inte som det att även jag blir någonting, nämligen moster. Försöker mitt bästa för att tycka att allt detta inte är jobbigt.

Min svärmor hade frågat av min syster på en fest om hennes baby var plannerad. Hur f*n liksom frågar man det? Jag tycker det är ok att fundera över det själv men att fråga det rakt ut. Sen hade hon även börjat berätta att : Mikaelas bästa kompis är ju också gravid bla bla bla, vad fan har hon med det att göra? Sen hade hon sagt åt min syster att hon inte får säga något för hon blev väl osäker på det då min syster sa att hon inte hört något sådant. Och sen lite jesussnack på. Blir så jäkla störd på det där gud och jesussnacket. Man får ha sin tro och man får tro så mycket man vill men att försöka tynga det i ansiktet på andra som inte är intresserade av det är höjden. Det har gått till en sådan punkt att jag inte ens vill åka dit och hälsa på dem. Jag vill inte höra Gud välsingne dig då jag åker därifrån, jag får bara ångest av att tänka på det.

Och sen berättade min man att hans mamma har gått omkring en längre tid och trott att jag är gravid. Vet inte varifrån hon kan ha fått det?!! Vi har ju nog sagt att vi berättar sedan då det sker.

Det är en lång tid till maj och vår nästa IVF. Denna paus känns inte alls bra, men jag behöver tydligen detta. Spenderar dagarna i ända på att fokusera på att det inte blir något barn under 2011. Att det inte blir något. Att jag 2011 på julen inte har något barn i min famn, då heller. Jag vet att man skall hoppas och försöka tro att det kan lyckas men tyvärr så har jag ingen tro på våra två embryon som finns kvar i frysen. Inte efter förra upptiningen. Sannolikheten att de kommer att klara sig är minimal. Min läkare verkar inte riktigt tro att FET kan lyckas för mig. Åtminståne så känns det så.

Så maj 2011 är det som gäller. I januari gör vi ett sista FET försök och sen blir det en lång väntan. En lååång väntan.

Alla känsliga sluta läsa nu!

Min mens började idag. Med magont och blod, som det gjort sen då man slutat med lugesteronet och zumenon. För en stund sen gick jag på toaletten för att byta trosskydd och vad hittar jag? Något som ser ut som en liten fostersäck. Jag var tvungen att ha min man att titta på det också. Det var liksom en hinna som man kunde breda ut åt alla håll (ca 3-4 cm) och det såg ut som om där fanns en blodådra.
Jag förstår ju att det som är insatt måste komma ut men hur har det varit för er andra? Har ni haft nåt liknande? Jag brukar ha blodiga klumpar, men kan inte komma ihåg att jag skulle ha sett något sånt här tidigare.
Jag fick ju inget plus på stickan så något missfall kan det väl inte vara, eller?

Ruvardag 14 och över för den här gången

Inte gravid stod de på testet imorse och det är officiellt över för den här gången. Meddelade kliniken och passade på att fråga hur de har öppet under de första veckorna i januari. V. 2 är de på gång igen. Talade även med min läkare och planen är följande:

Invänta nästa mens som kommer ca 20-22.12. Börja äta zumenon. Boka tid till VUL. Tina upp de två stackare som finns kvar (en bra och en mindre bra). HOPPAS på att de klarar upptiningen och får bli överförda. Med tanke på hur det gick nu senast så har jag inte så mycket hopp för dessa två.

OM detta försök inte lyckas så blir nästa försök kommunalt i MAJ 2011!!!!!HERREGUD alltså. I MAJ!!!

Vi diskuterade med läkaren och hon var både orolig för embryokvaliteten och för hur min kropp klarar av medicinerna. Förra gången blev jag ju lite hyperstimulerad och det får jag inte bli den här gången. Och det viktigaste av allt, hon vill göra allt detta själv. Hon sa att hon inte vill att någon annan läkare ens gör VUL på mig. Hon vill göra allt själv för att hon känner till min historia och är så noga med allting. Hon vill flytta över två blastocyster och det kan man inte göra om man blir jätte hyperstimulerad. Och så måste jag använda p-piller eller p-ring innan igen.

Så i början av januari blir det ett FET om allt går bra och efter det så blir det IVF nummer 3. Det känns så jäkligt just nu att tänka att det är så länge tills nästa försök, men ekonomiskt så blir detta bättre för oss just nu. Vi "sparar" ungefär 3500 euro. Och om det blir embryon till frysen och vi får dem överflyttade så sparar vi ju också. Detta kostar ju 700 euro per försök. Men ni skall tro att jag kommer att gnälla över hur länge det är till maj och hur dum i huvudet jag är för att vi gjorde det här beslutet. Jag gör det nu redan. Men att odla och flytta över blastocyster kommunalt är billigare och jag får ha samma läkare iaf. (försöker hitta positvia saker i det här.)

Skulle ha lust att lägga mig ner och skrika, men vad hjälper det? Och vet ni vad som är det sorgligaste...det blir nog inget barn för mig under hela 2011 heller... :(

Ruvardag 13,5

Snart är denna ruvning över och man får övergå till det medicinfria livet. Testade igår morse med ett "billigt" test som var negativt. Så jag är rätt så säker på resultatet. Ingen mens ännu men nog alla diverse symptom: illamående, ont i ryggen, ont i magen, värk i magen, stick i magen, molvärk i magen, brännande känsla i magen, ONT i brösten och blir lätt arg/sur.

Imorgon blir det ett CB-test och sen får det räcka för den här gången. Hoppas på ett nytt FET i februari, men det är ytterst osäkert.

Vi har bestämt oss för att åka utomland i januari. Vi tänkte först på februari innan sportlovet men sen så krockar det liksom med detta FET så vi åker tidigare. Så det blir två veckor, vita stränder och god mat. Och om jag skulle råka att vara gravid imorgon, så åker vi nog i alla fall. :)

Surfar runt på "först minus sen plus" historier

Har försökt lite att bygga upp hoppet. Vet inte om det är klokt eller ej. Här kommer nu lite statistik som jag hittat. Vissa är från ivf och vissa från "vanliga" fall.

Minus                    Plus

- på dag 11           + på dag 14
- på BIM              + fem dagar senare
- på dag 15           + dag 16 (mf)
- på BIM+8          + på BIM+14
- på bim                +1v efter BIM (twins)
- på BIM+2          + BIM+4
- på rd 15             + en vecka senare
- på rd 12             + på td
- på BIM-2           + BIM
- på dag 12           + dag 13
- på rd 11              + rd 12
- på rd 11              + rd 13
- på rd 14              + rd 20 (twins)

Detta om något bevisar väl att man kan testa + även mycket senare. Så jag kanske har en chans ännu?? Och en sak till förvånar mig. Två stycken som fått tvillingar och båda testat väldigt sent +. Varför är det så?

Dagen blir bara värre

Tack för ert stöd och att ni tror att det ännu kan finnas en chans.

Tårarna kom nog i alla fall. Satt på facebook och skrev med mina kära släktingar om den förbannade julen. Detta fick mig i tårar och jag skrev som det är: att jag mår så jävla dåligt just nu och tar åt mig av allt som folk säger och skriver. Att de inte skall bry sig om mina kommentarer och vi gör så de vill och thats it. Men att mina kusins barn är "det som är det viktigaste" så får mig att känna mig så jävla barnlös. Och det var ju egentligen därför jag blev så sur från början. Nu har jag åtminståne sagt varför jag blev sur. Inte orsaken, det vet bara några av de som är med i tråden, men anyway.

Sen skrev jag lite med min barnlösa kompis som är så duktig på att välja de rätta orden så grät jag för det.

Och fick just ett sms av min mamma var hon berättade att hennes gudfar dött för en timme sedan. Handlat mat till helgen, fallit ihop utanför dörren hemma och bara gått bort. Så nu gråter jag igen.

Och skall på fest om några timmmar. Jag hade ju sminkat mig redan och varit på stan en stund idag. Vågar inte ens se mig i spegeln längre.

Ett liv har slocknat, borde då inte ett nytt väckas till liv?