Ruvardag 9

Idag kändes det en stund som om jag hade ägglossning, höll på i typ 10 min. Lite illamående och allmänt nere. Men betydligt bättre än igår. Hade fått en rosa-gul-apricosfärgad flytning. Säkert inget farligt.
Har ont i brösten och ryggen.

Åt enorma mängder med turkiska peber igår och nu är hela insidan av munnen sönderbränd och allt smakar järn. Brukar få såndär måste-få-salmiak-nu-känsla nu som då och då går det åt mängder. Undrar vad embryona tycker om salmiak?

(Jag har lite tänkt att jag eventuellt skall tjuvtesta imorgon, det är ju tidigt men vill veta.)

Ruvardag 8 och deppig

Föll i en djup svacka idag. Min arbetskompis som jag berättade för att vi har problem med att få barn, är gravid. Hon var det redan då då vi talades vid men hon visste inte om det då ännu. Jag hade mina aningar. Och nu efter det så har gått och funderat över hennes mage och förseningar på morgonen etc.

Idag så frågade hon av mig när jag får veta om jag är... Jag sa att om lite mer än en vecka. Ville inte säga det exakta datumet. Sen steg hon bara upp och gick därifrån och jag tyckte att det var lite konstigt.
Sen vid kaffebordet så satt vi några stycken där och då kläckte hon ur sig det. Att hon är i v. 8 men ville berätta på jobbet för att är så trött. Berättade att hon varit på ultraljud till " min klinik" som jag tipsat henne om.
Det blev plötsligt såå väldigt jobbigt att sitta där. Kände att jag måste fly, men jag visste ju att om jag stiger upp och sticker iväg så kommer hon efter mig. Så det var bara att försöka hålla god min och låta de andra två prata och fråga saker av henne. Som tur var de båda såna: oj kul grattis. Och inte jameen ooooh kom hit så får jag krama dig-typer.

Lite senare kom hon fram till mig och kramade mig och sa någonting om: "att det skulle gå så här, då vi just pratade om att det inte fungerar..." Hoppas att det lyckas för er nu. Jag kunde inget annat än göra mitt allt för att kämpa mot tårarna som ändå trängde fram. Tror nog att det gjorde det för henne också. Hon hade sagt till sin man: jag kan ju inte gå till jobbet nu. Med tanke på mig, hur hon skall berätta det för mig.

Så nu är jag officiellt den där som människan som folk tänker på genast då de gjort sitt positiva graviditetstest. "- Hur skall jag kunna berätta för Mikaela". Skitkul att vara den personen! Den personen som är sist kvar av alla som försökt få barn.

Skulle på ett annat jobb efter detta. Grät hela vägen i bilen. Grät här hemma och gråter nu. Varför skall livet vara så här jävla orättvist?

Symptom: Lite ont i magen, brösten och ryggen. Sovit skitdåligt och drömt konstigt. Haft urvarmt på jobbet idag trots att jag brukar frysa. Är nu mer säker än någonsin att det inte lyckats. Ju mer som plussar, desto mindre finns kvar åt mig.

Ruvardag 7

Dag 7. Drömde mardrömmar i natt. Jag satt på ett fängelse i Pakistan eller Afganistan. Det var förvånansvärt lik något läger ställe. Och man fick gå runt ganska fritt. Men ändå, tanken...fängelse i Pakistan.

Kollade lite i min kalender från tidigare ruvningar. Dag 6 och 7 stod det ofta något om drömmar, annars ingenting. Lite konstigt tycker jag.

Lite värk i nedre delen av magen. TRÖTT på jobbet (kan bero på att jag inte haft ledigt under julen och skall till solen om två veckor). Blir lätt arg, märkte på jobbet att jag blir sur så snabbt, kort stubin med andra ord.

Ruvardag 6

Det bränner lite i min mage. Jag måste hålla i brösten då jag går ner för trapporna och jaa, sen var det inte så mycket mer.
Eller jo, jag har beställt graviditetstest. Två digitala och två "vanliga".

Ruvardag 5

Det var övergående med det magonda och illamåendet. Nu mår jag så där: jag-ruvar-just-nu-och-är-uppsvälld-och-det-sticker-hela-tiden-i-magen-och-jag-är-säker-på-att-det-inte-kommer-att-lyckas.

Ömma bröst, lite ont i magen, uppsvälld och allmänt fundersam.

Tänk om det ALDRIG kommer att lyckas?

Ruvardag 3 och 4

Igår hade jag lite så där ont i magen då och då. Sen på kvällen var vi en svång hos min Mamma och ett tu tre börjar jag må dåligt. Går på toaletten, då jag kommer därifrån börjar jag svettas och må riktigt illa. Det kör runt i magen och mensvärken blir bara kraftigare. Eftersom min man druckit två öl så är det jag som skall köra, de hela 25 km hem. Och jag mår såå illa och har så jädrans ont!
Hemma så går jag raka vägen och lägger mig. Med en varmvetedyna på magen somnar jag. Vaknar 4 tiden, kissar, går tillbaka och lägger mig. Det kör fortfarande runt i magen och lite före 5 går jag på toaletten igen, totaltömning och då lättar det äntligen.
Magsjuka eller medicin biverkning? Hursomhelst så är det hemskt. Igår skulle jag utan tvekan velat tynga i mig lite burana eller panacod men vill ju inte riskera någonting så jag använde bara vetedynan.

Lite ont i brösten har jag också. Undrar bara vilken medicin det är som orsakar detta, om det nu är någon medcin.
Nu har jag fått gnälla av mig lite, tack!

Ruvardag 2

Jaha, det började tidigt den här gången. Googlandet efter: när fäster blastocysten. Dag 1-2 eller 2-5 har jag googlat fram. Och ni vet, allt som läser då man googlar är ju sant. ;)

Det känns fortfarande i magen. Mensvärk light skulle jag kalla det. Hoppet är stort men ju mer jag tänker på vår situation desto mer förtvivlad blir jag. Varför?

Sköldkörtelunderproduktion
För höga Prolaktinvärden
Eventuellt PCO-äggstockar
Spermier som ibland kräver ICSI
Tydligen Endometrios (skall be att få mina papper från sjukhuset. Vill läsa hur det egentligen ligger till.)
Mellanblödningar VARJE månad
Fel på emrbyona då de klarar upptiningen så uselt

= vad är oddsen att vi kommer att lyckas? Det känns lite hopplöst just nu.

Tar för tillfället 6 olika mediciner, 10 tabletter/vagitorier/dag. Detta är min 5:e ruvning och jag har allt som allt ruvat på 9 stycken embryon. Borde det inte börja vara min tur nu. Men sen tänker jag på de som gjort 12 stycken IVF behandlingar och ruvat på 24 embryon och ännu inte fått något plus. Då är det ju nog deras tur nu!

Ruvardag 1

Har spenderat de två senaste dagarna "on the road". Efter insättningen bestämde vi oss för att åka till grannstaden för att spendera dagen hemma hos min mans bror och hans fru. Samtidigt tog jag mod till mig och bestämde mig att jag skulle åka och hälsa på den barnlösa vännen som numera är tvåbarns mamma. Det gick bra, kändes inte jobbigt men jag höll inte bebisen. Det skulle kanske blivit lite väl. Några tårar blev fällde av oss båda och jag fick höra lite om den dramatiska förlossningen och hon om vår FET.

Shoppade ett par små sockor på Stockman till min syster som skall få när som helst. Allt känns som lite lättare då man är ruvare. Vänta bara sen om två veckor så kanske det inte alls känns lika bra.

Denna gång gjorde insättningen lite ont. Inte farligt, men så att det kändes. Jag var jättekissnödig och eftersom min livmoder är ordentligt bakåtlutad så var de tvungna att tynga på UL-maniken lite hårdare och då hon förde in kateter så kändes det obehagligt. Senare under kvällen kände jag sammandragningar i livmodern och nu hela dagen så har det värkt både i livmodern och i äggstockarna och så strålar det ut mot vänster ben lite grann. Bra eller dåligt -ingen aning. Men ruvar gör jag och redan det är ett under!

Ruvare vol 5

Sitter i bilen och är RUVARE! Två stycken embryon av klass 2 överfördes( en blasto och en 12 cellig). Läkaren sa att de såg bra ut och hade bara tappat en cell var under upptiningen. Eftersom jag aldrig varit gravid så ville hon att jag skulle prova både kortison och aspirin denna gång. Så nu har jag även dessa mediciner. Och just det. Jag har tydligen endometrios, konstigt att det ALDRIG varit tal om det tidigare!!!

Tack för tummarna...

...det gjorde susen! De ringde från kliniken ca 12.30 tiden idag och meddelade att BÅDA klarat upptiningen och skall vidareodlas men att de inte är i top klass. Så imorgon hoppar vi i bilen på morgonen kör så långt vi hinner tills de ringer från kliniken och meddelar det slutliga resultatet. Antingen vänder vi om eller så kör vi hela vägen fram och lägger in lite embryon.
Shit jag trodde verkligen inte att de skulle klara sig ens så här långt. Hoppas de klarar sig lite till!!!!!