2010 är här

Julen spenderades i Spanien. Hur härligt som helst! God mat, drinkar och vitt vin i mängder och varma lata dagar på standen. Precis vad vi behövde just nu. Barnlösheten kändes långt borta. Klarade tom av att se gravida utan att bli helt galen. Egntligen skulle vi inte åka någonstans utan pengarna skulle sparas till behandliganrna som snart börjar men jag sa till min man att jag måste bort från allt detta, annars blir jag tokig. Och det var ett bra beslut.

Då vi kom hem från flyget åkte vi via butiken för att köpa lite mat tillvårt toma kylskåp. Träffade min mans en gammal "arbetskompis". Vi väntar barn, säger de. Och hans fru står med en stor lemonadflaska i handen. Min man gratulerade och ja sa väl: Voi kuinka kivaa. Sen tog jag en cider i min hand och konstaterade att den här smaken bara måste ju vara bra, den tar jag! Sen pratade vi inga mer om det. Varken med dem eller med varandra. Firade nyår med vänner och som tur klarade jag av att släppa det där totalt.

2010
Förväntingar: inte så höga faktiskt. Ja, vi skall börja med insemination men tyvärr är jag så negativt inställd till dessa att jag bara vet att det inte kommer att lyckas, eller så är det en defensmekanism. Kankse jag blir mer positvi sen då vi faktiskt börjar med behandlingarna.

2010 är väl året då vi får börja berätta för våra nära hur det egentligen ligger till med våra planer på att få barn. Min man har redan berättat åt några på jobbet. En hade genast förstått och det hade kunnat diskutera detta i flera timmar, eftersom de går igenom samma sak. Inte lika länge som oss och med ett missfall bakom sig, men barnlöshet är alltid barnlöshet.
Hur man gör då man berättar? Ingen aning. Det är lättare att tala med läkare och ytligt bekanta än att prata med sina egna föräldrar eller vänner. Pappa kommer att försöka med något: det ordnar sig nog ni är så unga tal och jag kommer att bli arg för att han inte fattar. Mamma kommer inte att kunna hålla detta för sig själv och det kommer att sluta med att min mormor, min kusin och några av hennes vänner vet det inom några veckor.

Usch, nu var jag fräck, de kanske tar det bra och inte alls beter sig som jag tror att de kommer att göra. Återstår att se.

Har två par kompisar som skall gifta sig i år. Och sanningen har slagit mig. Om allt går som jag INTE vill så kan det hända att dessa blir gravida före mig. Sa detta till min man, de kan få barn före oss! Fy vad orättvist var allt jag kunde tänka. Tänk om det blir så?