Framtiden

Satt här och funderade på framtiden. På den närmaste framtiden. Jag har varit så lycklig över att ingen från denna sida av släkten har småa barn. Inga magar, inga barn och inga frågor. Hur kommer detta att bli nu? Kommer släkten att börja fråga av oss nu? Jag hoppas att den barnlöshet som funnits i familjen förr ännu skulle inverka så pass att ingen frågar något. Men det kan ju inte jag veta.
Och vad i hela fridens namn skall jag då svara på dessa frågor om de kommer. Jag har inte ens berättat för mina föräldrar ännu. Jag får liksom inte riktigt till det. Skall jag bara säga det eller skall jag skriva ett brev? Hur har ni gjort?

Tiden går så långsamt just nu. Väntar på inseminationen och först och främst på mensen att den skall börja. Speciellt nu när jag har mellanblödningar så vill jag att den skall kicka igång så jag slipper dessa.

Var till biblioteket och lästa lite baby och gravidtidningar. Köper inte dem längre och läser egentligen inte såna längre. Men ibland får jag såndär infall. Jag vill ju så gärna ha alla möjliga konstiga cravings. Jag vill så gärna fundera ut vad mitt barn skall heta. Jag vill shoppa vagn och mammakläder. Varför kan jag inte få göra det?