Hormoner?

Idag fick jag frågan om jag väntar barn två gånger på jobbet. Eller en gång om vi planerat barn och den andra var mer direkt. Svarade liksom lite så där flummigt åt båda två, men ändå så att om de är smarta så skulle de förstå hur det ligger till.
Egentligen så vill jag ju berätta, få ut det! Men på jobbet så blir det då alla dessa solskenshistorier om ett par som minsann försökt i 35 år och sedan när de adopterade så då fick de femlingar! Ni vet, dessa härliga historier i vilka det ALLTID går så bra.
Så jobbet får vänta ännu, men chefen får nog veta i något skede. Om man är ofta på sjukledigt så börjar det utredas och jag tycker det är bäst att hon från början vet vad det handlar om. Just nu så springer jag ju bara på läkarbesök på dagtid. Det är jobbigt det också, hon som gör våra arbetslistor lär ju nog fundera då jag varje månad har någonting (känns det som).

Men, det är så här livet är just nu. Har känt mig aningen bättre mentalt under se sanaste dagarna. P-pillren har dock orsakat både det ena och det andra. Huvudvärk, magont, bröstspänning och fortfarande har jag de där jävla spottingarna. Det kommer nog aldrig att ta slut.
Tiden går framåt hela tiden, långsamt....men framåt!