2 magar och lite tystnadspliktsgnäll!

Idag då jag kom till jobbet hade vi en vikarie som jag känner sedan tidigare. Ganska snabbt på morgonen sa hon att hon har halsbränna och nåt om en baby till vintern. Inget jag noterade men inte heller min arbetskompis som själv är mormor. Det syns inte att hon väntar, hon har sett likadan ut alltid då jag har känt henne. Vet inte hur långt hon är på väg, funderade lite på det idag men förövrigt så kändes det helt ok. hon är vikarie och komme inte att jobba med mig så värst länge 8som det ser ut nu).

Sen lite senare skulle jag på ett möte med en terapeut och gå igenom lite saker. Gravid, förstås hon också. Hennes syntes så bra så jag kunde inte låta bli att stirra på hennes mage. Brukar inte glo på magarna utan tvärtom, strirra dem i ögonen för att försöka glömma magen, men idag gick det inte riktigt.
Tur att dessa är personer som jag knappt känner och kommer att ha rätt så lite att göra med.

Efter jobbet åkte jag till ytterligare ett ställe på palaver och där fick jag gnälla av mig angående mitt jobb. Härligt att kunna prata om saker med dess rätta namn då vi båda har tystnadsplikt. Blev av med en del som jag burit på ett tag nu. Så det var väldigt positivt.

Angående gravida vännen och systern har jag inte fått mycket gjort. Eller jo, skall på ett evenemang snart och fråga gravida vännen om hon ville följa med. Det ville hon nog men hon undrade om jag pratat med vår andra vän om hon också kunde följa med och våra män/pojkvänner. Hade lite hoppats på att åka bara vi två, men det kan vara bäst att se hur det känns nu först med lite mer folk och sedan träffas bara vi två. Ett steg i rätt riktning åtmiståne.

Överlag så känns det bättre nu. Då jag inte har träffat dem eller haft så mycket kontakt. Har koncentrerat mig på jobb och försökt att inte tänka på det hela tiden. Tårarna kommer rätt så lätt om jag funderar för mycket på det. Borde försöka se på saken ur en annan synvinkel: jag skall bli moster! Eller Min bästa vän skall få en baby! Men än så länge känns det lite krystat tyvärr. Och till på köpet har jag ju min egen behandling på kommande. Om den misslyckas så vet jag inte hur det blir med allting. Men, den dagen den sorgen.