Fest igår

Denna helg var varit fylld av både jobb och fest. På fredagens fest visste jag ett en gravid kommer med som jag aldrig träffat. Det gick helt okey tillsammans med 120 andra personer (och det faktum att jag var snyggast klädd och hade finaste håret =). Igår var det en mindre tjejfest med under 10 personer. Då jag kommer innanför dörren ser jag en stor mage som kommer emot mig. Jaha, det var väl väntat eller något liknande försökte jag intala mig själv. Sen kommer ännu en till med sin mage. Vaaaa...du också och så försjönk de in i sin när var hur diskussion.
Att man aldrig lär sig. Att man aldrig lär sig att vara FÖRBEREDD! Jag var säkert helt konstig under hela "festen". I den här åldern är det ALLTID någon som är gravid som kommer på fest. Och eftersom det här är såna som jag träffar så sällan så visste jag ju inte på förhand. Det är alltid bäst om man hinner smälta det typ nån dag/vecka före man träffas. Denna gång ignorerade jag ganska långt allt med babyn och pratade med de andra istället.

Idag började jakten på ÄL som givetvis inte var idag. Men efter 12 dagar mens och mellanblödningar som inte ännu slutat så är jag ganska skeptisk till att det händer något den här gången.

Solen skiner i alla fall. Alltid något.

En efterlängtad baby

Kom till världen idag. Min "barnlösa" kompis som jag varit barnlös tillsammans med fick sin flicka. Hon vägde 2415g så hon är liten men tillräckligt stor för att klara sig. Kände lycka, visste ju att det var på gång snart. Måste hitta på någon kul present och skicka. Senare.

Nu är det en fin dag så jag tror att det kan bli en fika på stan. Hoppas alla barnvagnsmammor och alla gravida stannar hemma idag. Trots att jag är glad för min kompis skull betyder det inte att jag är glad för alla gravida. Sorry, men så är det!

Snart börjar jakten på ÄL (igen)

Börjar nästan vara trött på allt det här med ÄL. Men jag känner mig själv så bra att jag vet att jag inte bara kan "skita i det" en månad som så många gör. Jag skulle ALDRIG kunna göra det, inte i nuläget iaf. Nej, ge mig stickor, tabeller och en kalender. Här ska räknas och funderas i flera dagar. Och mina uträkningar hittills säger att om det blir mens istället för + den här gången så kommer mensen att börja på påsklovet då vi är ett stort kompisgäng på väg till en stuga. Hur kul är det? Om den inte börjar så måste jag förklara varför jag inte dricker något. Bäst att köpa läsk och hälla det i ciderflaskan i så fall.

Tror ändå att det blir IVF för vår del. Varför är Maj sååå långt borta?

Yeeeeah!

Lillstrumpa har kommenterat ett av mina inlägg. Du är den första, TACK för det. Visste inte att min blogg är på finska, jag trodde att jag ändrat allt till svenska. Måste försöka åtgärda detta. Ville skriva ett svar till Lillstrumpa, men det gick inte =( Anyway! Ja, jag bor i Finland och jag gick till en dietist som sa att jag kan dricka dessa nutridrinkar som tillägg till maten. Jag blev rekomenderad dessa av märket Nutridrink som fås receptfritt på apoteken här i Finland. Man kan få dem billigare om man har recept men det är typ bara cancersjuka och såna med anorexi som får dem på recept tror jag. Just nu smakar dessa drinkar trä och jag försöker på annat sätt få upp min vikt, men det är absolut inte lätt.

Jag tar gärna emot tips om hur man går upp i vikt =)

14.3

Igår var en riktigt bra dag. Det fanns mycket att göra på jobbet, tiden gick rätt så snabbt. Då jag kom hem fixade jag en utsökt lasagne och tog det lugnt en stund. På kvällen gick vi in till vår lokala "pub" och skrattade och hade roligt med vänner som vi inte träffat på några månader. Drack lite (ok, många glas) vin för första gången på länge. Gick till en bekant som bodde i närheten och gick sen hem mitt i natten. Riktigt lyckad kväll. Såna där kvällar kan man inte ha sen när man har barn. (Förutom om man har babysitter) Så ärligt, igår gjorde det inget att jag inte var med barn. Men snart snart är det dags för ÄL-jakten igen. Nr 16 here I come.

Mens dag 1

Då började det då, på rätt dag tack vare primolut. Hade inga high hopes så nu kändes det helt ok, det var väntan denna månad som kändes värst.
Av någon konstig anledning så känns det dock annorlunda denna månad. Mensen alltså, det gör ont på ett annat sätt än det brukar och ja, känns annorlunda på något sätt, kan ej förklara. Har en månad kvar av primolut, sen är det slut med det. Får se då vad min läkare anser att är nästa steg. Jag svarar IVF men man vet ju aldrig.
Har ingen aning om var min vikt ligger, försöker att inte bli viktfixerad, men det är otroligt svårt när man ser hur ens mage växer och växer och sväller upp och ser gravid ut. UTAN att vara det. SUCK...typ 1,5 kg kvar. Sen får jag nog sluta gå upp eller köpa nya byxor. Vad gör man inte för att få ett eget litet knytte?!

Ljusbrunt

Så vi vet ju alla vad det betyder. Att det är kört denna månad. Hittade ingen ÄL med stickorna denna månad så jag hade ju nog inte väntat mig något heller, så JAG TÄNKER INTE ENS VARA SUR! Nästa månad blir det sex varannan dag, vad ÄL-stickorna än visar. 2 månader kvar tills läkarbesöket. Vänta vänta och vänta.

Jag befinner mig i en svacka

Det enda jag gör är tänker på den här förbannade barnlösheten. Internet borde förbjudas! Hittills har jag bara läst svenska bloggar om barnlöshet men idag avancerade jag även till finska. Hittade genast flera stycken som jag kunde känna samhörighet med. Kul, nu kommer ännu mera tid gå åt att läsa dessa bloggar. Om det är möjligt att lägga ner mer tid på detta än vad jag redan gör. Jag jobbar och läser på om barnlöshet. That´s what I do!
Undrar vad alla andra gör den här tiden. Ser på tv, borstar tänderna, läser någon rolig bok eller pysslar med något kul. Men inte jag, nej jag har tappat all inspiration till att göra något annat än just det här.
Nej nu skall jag gå och äta något så att jag går upp i vikt. Sen skall jag drömma mardrömmar om kompisarnas tvillingar och en annan kompis som skäller ut mig precis som förra natten. Så skall jag sova riktigt dåligt och svettas hela natten och räkna dagarna (3) tills min mens börjar. Och alla de jag drömde om är gravida just nu. Tvillingarna är nog förhoppningsvis bara en och hon som skällde ut mig skulle nog aldrig göra det på riktigt.

1. Jag vill inte drömma något alls i natt.
2. Jag vill sova ända tills telefonen piper.
3. Jag vill att min mens börjar redan imorgon så kan jag sluta bygga upp det där lilla hoppet som denna gång är extremt litet.
4. Låt mig helst EN kväll slippa internet. ALLT, facebook, bloggarna, familjeliv, mammapappa, min egen blogg, emmaljungas nätsidor, hotmail.....
5. Låt mig försvinna bort helst en liten stund....

Inget positivt här inte

Har haft en så där halvt dålig dag. Mensvärk på vänster sida så det börjar väl när som helst. Har försökt att göra någonting vettigt, men det enda jag gör är att läsa om barnlöshet och måla upp ännu svartare moln på min redan dystra himmel. Vi har försökt nu i 16 månader. Vi har varit på spolning av äggledarna, vi har gett spermaprov och jag äter medicin mot prolaktinet.

Ledarna är öppna, sperman är bra och prolaktinet var bara aningen förhöjt. Det som jag oroar mig över är mina mellanblödningar som trots primolut inte blir bättre. Så här var det senast jag åt dessa också, det blir inte bättre fast jag äter medicin. Enligt tester så har jag ägglossning vilket betyder att det inte är något "fel" där heller.

Oförklarligt barnlös. 16 månader är väl inte ens länge, det vet jag. Men det känns som en evighet. Speciellt nu då min tid till gyn.poli. blivit uppskjuten med två månader. Egentligen så har jag ju nu två månader på mig att försöka få detta att lyckas. Men vad gör man då man tappat hoppet om att det skall lyckas på naturlig väg? Tankarna går mot -Det lyckas ju ändå inte! Lättast skulle vara om jag hade en orsak: du blir inte med barn därför att du har endometrios eller du blir inte med barn för du har whatever. Då skulle jag åtminståne veta vilka behandlingar som kanske skulle passa och då kunde jag börja läsa på om dem. Men nu skummar jag igenom en massa olika behandlingar och fattar ingenting.

Och läkarens ord hör jag hela tiden i bakhuvudet: IVF-behandlingar ger dåliga resultat på såna som är underviktiga.
+5kg skulle jag gå upp. I morse låg jag på + 4,1kg. Så nu är det 900gram kvar. Två veckor kanske det tar? Äta, äta och äta ligger på schemat.

MEN, kommer läkaren nu att säga på nästa besök. Nej du, 5 kg är för lite, gå upp 5 till, då blir du säkert gravid. Och så väntar jag igen. Och blir allt mer nedstämd och osocial. Jobbar mer och mer så att jag skall slippa tänka på det hela. Fritiden går åt att sitta vid datorn och surfa på gravid/barnlös/bay-sidor. Vad är det för liv?
VAD ÄR DET FÖR LIV??????

Ny bebis kom till världen igår

skrev min kompis i ett mail. En liten pojke. Jaha grattis. Sen såg jag Stina igen. Det är tydligen officiellt nu, 2 personer bara idag har sagt åt mig -vet du att Stina är gravid? Hon jobbade igen så jag hälsade och flöt förbi. Behövde inte säga något ännu heller.

En vacker dag har det varit idag. En solig fin dag och härligt att var ute och gå på isen. Men det enda som cirkulerade i mitt huvud var tankar om framtiden. När får vi barn? När är det vår tur? Behöver vi hjälp? Varför har inte ÄL-testet visat något?

Och isen var full av barnvagnar, barn och babyn samt gravida. Och så lilla jag.