MVC-besök

Idag var jag till BM och träffade samtidigt en läkare. Hb var 126, blodtrycket 115/73 (stiger sakta men säkert), hade gått upp över 1kg men det beror till en del på svullnaden (som dock är bättre idag) och jag kan föda vaginalt. Så så långt var det bra.

Men mitt SF-mått hade bara växt en cm så det är fortfarande "för litet", endast 28 cm nu. Så denna vecka eller nästa skall vi till sjukhuset på ett tillväxtultraljud. Läkaren sa att hon tror att babyn inte kommer att vara mer än 3,5kg då den föds. Troligtvis kommer den att vara mindre. Men tidigare så sa BM att jag ju kan ha en stor baby då jag är lång. Så det skall bli skönt att få ett nytt ultraljud av förhoppningsvis en kunnig läkare.

Så här ser det ut just nu =)

Snart ikea

Imorgon åker vi äntligen till ikea för att hämta bebisens klädskåp så nästa vecka kommer att vara tvätt-vecka och packa bb-väskan-vecka.

En kompis fick sin lilla flicka i förrgår 2800g och 47cm så det var en liten en. Börjar bli lite orolig om hur stor vår bebis är och vi har lite pratat om att göra ett privat ultraljud ifall de tycker att vi inte behöver gå på tillväxt ultraljud nästa vecka då vi skall till mvc.

Bebisen har hicka nästan hela tiden. Och sparkar med ena foten hela tiden, den andra foten känns inte så vi skojade att den kanske bara har en fot. Men mvc-tanten sa att de nog brukar märka sånt på ultraljudet så vi kan nog vara lugna.

De senaste veckorna har jag varit sugen på nektariner, sen gick det över och några dagar så var det oboy och tunnbröd som gällde. I början åt jag ju granny smith äpplen. Några cravings skulle jag inte säga att det är frågan om eftersom de inte pågått så länge utan bara en liten tid. Och jag får inga raseriutbrott om jag inte får dem. Idag är det hemmagjorda chokladbollar som gäller.



Mvc besök idag

Var till MVC idag och nästan allt såg bra ut. Blodtrycket 116/70. Viktuppgång 8 kg. Bebisens hjärtljud ca 132.
Men sen hade jag protein i urinen, igen! Så nu blir det att lämna ett till urinprov (på måndag) för att se om jag kanske ändå har UVI. Och mitt SF mått var samma som för två veckor sen så om det är konstigt ännu nästa vecka så skall jag skickas till sjukhuset för ett tillväxtultra. Just nu ligger jag under kurvan =( Men BM sa att det inte är något farligt med detta utan att bebisen säkert växer som den skall iaf. Den beräknas nu vara 2,5kg och vid födsels så räknar de med att h*n är ungerfär 3,5kg. Men eftersom jag är så lång och smal så kan jag dölja ett större barn. Så man kan få räkna med 300-400g till.

Så vi får se om 1,5 veckor när jag skall till läkaren och mvc på nytt hur det ser ut och på samma gång kollas det om jag kan föda på naturlig väg etc. Så detta ser jag fram emot.

BM sa även att eftersom jag är smal och lång och inte har gått upp så mycket i vikt så suger babyn extra mycket ur mig vilket gör att jag är så trött och slut. Hon sa att hon stött på detta ofta. Så nu blev jag ordinerad mycket kolhydrater =) Inte mig emot! Bring it on pasta och potatis.

Släppa fram sitt "rätta" jag

Började fundera över torsdagkvällen då jag var ute på restaurang med mina kompisar. Kom hem och var så lycklig och tyckte det hade varit så jätteroligt. När har jag senast tyckt att något har varit så där jätteroligt?

Man kan ju säga att det är ett tag sedan. Sen började jag fundera att det kanske är den riktiga Mikaela som håller på att titta fram. Hon som fanns innan barnlösheten, innan det där träsket av skit, det där träsket av dålig feeling hela tiden, de där känslorna av avundsjuka, svartsjuka och längtan.

Kanske jag håller på att bli jag igen? Men, vem är jag?

ONT och vecka 35

Shit alltså vilken dag! Min man åkte på jobb vid 11.30. Hade lite konstig mage och lite diarre´ som tydligen hör till min graviditet då och då. Sen började en liksom mensvärk i mitten av magen, precis ovanför blygdbenet (heter det så?) och det liksom slutade inte. Gick i duschen, hjälpte inte, låg på min "jumppaboll", hjälpte inte. Försökte kolla på klockan lite då och då men det var ju inga sammandragningar utan en konstant smärta.

Sen tog jag min vetedyna som tog bort det ondaste. Värmde den allt som allt 3 gånger och låg och vred mig i soffan för att hitta en bra ställning. I något skede värmde jag den JÄTTEvarm och la den mot magen och tvingade mig själv att somna. Sov kanske 45 min trots att det gjorde väldigt ont fortfarande. Vaknade, kissade, hade ännu ont. Men sen då jag kom tillbaka lyckades jag hitta en ställning i soffan som inte gjorde ont hela tiden. Satt så jättelänge.

Helt skumt alltså. Bebisen skall verkligen INTE komma ut ännu!!!! Nu gör det ont då jag rör på mig men då jag sitter så är det ok. Började fundera om jag har fått kallt, om det kan vara urinvägsinflammation?! Men det gör ju inte ont då jag kissar.

Försökte ringa min man just men han svarade: har bråttom! Så jag sa att han kan ringa senare (mår ju bättre nu). Vill inte skrämma upp honom då han är på jobbet. Han har bara ett sånt jobb att ifall det händer något så kan det ta flera timmar innan jag får hem honom.
Bebisen rör på sig hela tiden så där vet jag att allt är bra. Det är ju huvudsaken, men man blir ju skraj då man får så där ont ett tu tre. Låg bara och tänkte och sa: jag tänker inte föda nu, det är för tidigt!

Hoppas att resten av dagen är bättre =)

Japp, jag har syndat

En stor fet bit getost på kycklingsmörgås blev det igår på restaurang med två kompisar och ett glas alkoholfritt vitt vin. Och det var gudomligt gott!

Min bästa vän var ute utan sin lilla bebis för första gången och min andra kompis erkände att de lämnat bort sina p-piller. Kände att det var skönt att hon sa det. Fast jag nu snart själv skll bli mamma så kändes det bra att veta att det kan komma glad nyheter därifrån inom kort. Det är ju konstigt egentligen men då man vet att det kan komma nyheter så är man liksom förberedd. Tänk att man ännu måste var lite förberedd.

Imorgon börjar vecka 35. Fatta det!!!

Har sammandragningar dagarna i ända. Men jag tar det lugnt. Har varit på förlossningsförberedelse kurs och lärde mig kanske lite nytt, men det mesta visste jag sen tidigare.

Fick rådet att inte planera sin förlossning in i detalj utan mera ta det som det kommer och det tycker jag är en bra grundregel. Det lär ju sällan skall bli som man planerat i alla fall.

Vecka 32 och läkarbesök

Var precis till läkaren och det blev som jag trodde. Sjukskrivning de resterande 3 veckorna före mammaledigheten börjar. Sammandragningarna kommer så ofta och att springa efter en massa barn är inte möjligt just nu.
På måndag har vi en skolningsdag och den skall jag delta i så EN dag skall jag jobba, sen den 2.8 börjar sjukledigheten.
Jag ville ju jobba så att inte tiden skall bli så lång, men just nu känns detta val ok och rätt så skönt. Det är massor med fina dagar kvar. Min syster och bästa kompis är hemma med bebisar så jag kan umgår med dem. Läsa böcker. Börja tvätta bebiskläder. (bara vi får skåpet från ikea...det kommer att ta en månad tills dess) Så jag har nog att göra ;)

Bebisen har svängt sig med huvudet neråt redan för länge sedan och vägrar tydligen att flytta på sig mer. Hickan känns alltid på samma ställe, ryggen och rumpan rör på sig lite men ploppar alltid tillbaka i samma position. Så den har tydligen bestämt sig för att vara så redan nu.

Vecka 31

Var på rådgivningen idag och lyssnade på hjärtljuden (ca 130 slag). Hade gått upp nu 6 kg allt som allt så det är inte så mycket men alldeles passligt enligt barnmorskan. Slutade med mina järntabletter för nästan två veckor sedan och var väldigt orolig att värdena skulle gått ner men till min förvåning så låg värdet på 130 så nu är det bara att fortsätta äta jordgubbar i mängder.

Skall träffa en läkare igen nästa vecka och prata om då jag skall börja jobba igen i augusti. Har sammandragningar hela tiden och tror inte jag kommer att kunna jobba. Det känns tungt hela tiden, att andas och jag vill absolut inte gå i trappor. Så troligtvis så blir det sjukskrivning de resterande 3 veckorna. Det blir nog bäst så.

Var på biblioteket idag och lånade 8 namnböcker och skall läsa igenom dem och skriva upp lite alternativ. Har tre egna namnböcker och en lista med säkert 30 namn. Min man har typ 3 namn på sin lista men...som tur har vi tid kvar :)

Blodprov igen och lite tankar om den stundande förlossningen

Nu har jag varit på det förhoppningsvis sista blodprovet på en lång tid (mätning av sköldkörtelvärdet). Det gick väl ok men hon som tog provet var aningen för nervös för att jag skulle kunna slappna av. Trots sin ålder, hon var inte ung precis och då hon var klar så var hon tvungen att gå och kolla med några kollegor att det kommit tillräckligt i provröret för att det skall undersökas.

Läste ut Att föda idag och kommer nog att läsa vissa kapitel på nytt för att få det att sjunka in bättre. På nåt sätt så anser jag att boken tar upp smärtlindring i en liten negativ ton och då jag läst delar av den så tänkte jag att jag skall minsann föda med bara lustgas jag. MEN jag känner mig själv och jag VET att det aldrig kommer att gå. Jag klarar ju knappt av blodprov. Kanyl i handen är ett kapitel för sig och jag kommer mer än väl ihåg hur det gick till när Pingvinen plockades ut ur mig som litet ägg. Och det var inte behagligt. Jag kommer även ihåg hur det kändes efteråt då jag ett tu tre fick ont i magen och låg och slog med handen i madrassen pga smärtan. Då var det inget bautahuvud på väg ut ur mig....
Så smärtlindringen är jag tyvärr tvungen att tacka ja till.

Det kommer att gå, det tvivlar jag inte på och det kommer att vara jobbigt, det vet jag också. Men det kommer att gå, på något sätt och i nuläget så känner jag ingen panik över förlossningen. Det får ta den tid det tar, jag får ta den smärtlindring som behövs och det som är det viktigaste är ju det faktum att ut kommer ett barn som är vårat.
Vår egen lilla Pingvin!

Ja just det och en bild kan jag ju bjuda på. Så här ser jag ut i vecka 29 (28+0)

Vecka 29

Vecka 29 är här och i min bok som man får från barnmorskan står det att man nu kan fira 7 månaders kalas =)

Är på semester och har tagit det bara lugnt. Varit på stan med några tjejkompisar. Hämtat gravidtidningar på biblioteket och läst dessa. Lyssnat på åskan. Börjat läsa Att föda boken (dock inte kommit så långt). Verkligen skönt att inte ha så mycket inplanerat för en gångs skull.

Var på sockerbelastningsprov nu i veckan och såg som vanligt ut som en sprutnarkoman efteråt. 3 stick inom loppet av två timmar. Och igår då jag var till mödrarådgivningen och läkaren så ville de att jag skulle gå på ett till prov för att kolla min sköldkörten på nytt då det var lite högt senast. Men då sa jag stopp! Att jag inte går någonstans före på måndag, att mina stackars händer måste få vila lite från alla stick. Så på måndag morgon skall jag tillbaka på ett blodprov. Sen hoppas jag att det skulle räcka för ett tag.

Hade gått ner lite i vikt vilket var överraskande. Trots att jag ätit som en häst på senaste tiden. Blodtrycket var fortfarande lågt och Hb behövdes inte tas eftersom de tagit det på sjukhuset och det var ca 120 så tydligen så har extra järntillskott gjort järnet! Babyns hjärtljud låg på 150 och tidigare har det varit 140 och 144.

Börjar så längta efter bebsisen nu att jag skulle vilja gå på ett till ultraljud. Bara för att få se den lill* igen. Men det är ju inte så länge kvar till september...

Vagnen får vi hämta nästa helg. Borde nog göra en lista på vad som fattas. Jag har ju liksom tid för sånt nu =)