Mer

Jepp, det kom mer idag. Inte mycket, men lite. Vet inte vad jag skall tro. En del av mig skriker nidblödning även om jag inte tror på det. Med min mellanblödningshistoria så vet jag ju att det är kört. Om det börjar komma ordentligt med blod så får jag nog skicka sms till min läkaren privata nummer som jag fick för nödfall. Visst tycker ni också att detta är ett nödfall??!! Jag måste ju börja spruta på dag 2 så det kan ju vara närsom helst om den startar nu. Men liksom 10 dagar för tidigt???

Kört

Första bruna flytningen idag. 12 dagar före beräknad mens. Jepp, här går det bra! Tydligen har den förra IVF satt allt i obalans.

Suck, extra jobb åt mig

Idag kom en man in till mig på jobbet och sa att en av mina rutor gått sönder på min bil. Suck! Ett stenskott hade fått hela rutan att slittras. Jäkla sommararbetare! Och nu är det ju så att JAG måste betala alla kostnader och får först i efterhand erättningen via försökringsbolaget. Låter helt töntigt enligt mig. Det är frågan om ett stort företag som skall betala detta.

Sen fick jag erättning för resorna till kliniken, men även ett extra brev var det stod att det fattas något papper från kliniken, något bevis på att jag varit där. Ringde sjukhuset, ingen svarade.

Försökte ringa min man som är på jobbet, inget svar, försökte ringa bilfirma om ny ruta, inget svar. Nu är klockan för mycket för att jag skulle kunna föra någonting mer för detta idag. Var tom tvungen att avboka ett jobb ikväll, kan ju inte köra runt med en splittrad ruta.

Nice, really nice. Vad händer månne imorgon? Cykla till jobbet i regnet och få punktering.

Ingen bra dag med andra ord!

Ägglossning

Skrev ju precis igår att jag inte hade alls någon ÄL-känningar trots att jag borde haft det. Men på kvällen så började det där onda i magen som gör att jag bara vet att det är ÄL på gång. Så vi körde på, för att vara säkra. Så nu kan man i två veckors tid lite hoppas igen och sen är det redan dags för första besöket med kliniken. Så om det inte lyckas så känns det inte som något stort nederlag.

Idag frågade ett barn av mig var min bebis är. Förklarade att jag inte har någon. Men hemma då? Nej, inte där heller. Men i din mage då? NEJ, INTE DÄR HELLER. Tänkte nästan bli sur på en stackars liten 3 åring. Nej men hennes mamma har nog en i magen, sa hon. Det kan vara sant eller så bara önsketänkande men i alla fall. Väldigt många gravida magar ser jag på jobbet dagligen. Min tur, min tur, min tur, nu är det faktiskt min tur!!!

Snälla ägglossning och spermier, kan ni inte bara mötas och bilda det ni skall och fastna där ni skal och do your thing. Alla andra lyckas ju, varför kan inte ni också?!

Vill vara sommargravid

Helgen har förflutit i trädgårdens tecken. Vi har fixat i vår lilla trädgård och träffat lite släkt. Min unga kusin har nu fått sin baby en månad för tidigt efter en massa komplikationer och jag var i helgen tvungen att möta hennes mamma, min faster. Sa bara grattis och som tur så blev det inte så mycket prat om detta. Hon visade lite babykläder som hon köpt och jag kunde väl inte bry mig mindre. Kände att jag inte ville utsätta mig för allt detta med babysnack. Pratade mest bara ytligt om olika graviditetskomplikationer och sånt eftersom min kusins baby även blivit opererad efter födseln.

Tiden går långsamt igen. Två veckor kvar till första mötet med kliniken. Men då borde min mens komma genast efter detta så då får jag börja ta puregon igen. Borde ha ÄL just nu men har inte känt av någonting alls. Skippade att testa denna månad eftersom IVF:en är så nära nu. Hoppas så innerligt på att det skall lyckas den här gången. Jag vill också vara gravid nu under sommaren.
Som jag skrev i ett annat inlägg så börjar en massa magar dyka upp iom att vinterjackorna flyger av. Såg en bekant idag som är gravid och rätt så stor redan. Sen vi FB så fick jag i förrgår veta att en gammal klasskompis väntar. Hon är i v. 35 redan. Det är liksom många nu, men som tur ingen nära till mig som jag måste träffa ofta. Om jag har tur så är jag också gravid innan denna sommar är slut. Det skulle vara perfekt att vara gravid i början av sin semester, ifall man är illamående eller annat så behöver man inte ta sjukledigt från jobbet heller. Och så skulle man få sova så länge som man vill. Alla dagar!
Och tänk på alla fina klänningar man skulle kunna ha. Nej, vänta...magen skulle ju inte börja synas förän på hösten. Så det skulle få bli fina höststövlar, halsdukar och koftor. Duger åt mig det också. Bara jag skulle få bli gravid. PLEACE!!!

Har lugnat ner mig

Spenderade helgen med goda vänner i solskenet och på en och annan terass i en ny stad som verkade riktigt gemytlig faktiskt.

Solen har fått mitt humör att stiga, men det som egentligen fått humöret upp är ju nog vår nästa IVF-behandling. Det blev ett samtal privat och får göra nästa IVF redan i juni. =) Är så väldigt lättad. Det kommer att bli svårt med den finansiella delen, men just nu lever vi på sparbudget och försöker räkna ut hur vi skall få det att gå runt.

Bestämde mig alltså för att ringa till samma privatklinik var min egen läkare jobbar och tala med henne. Ville liksom få klarhet i saker och ting. Och jaaaaa, den privata sektorn är ju helt enkelt för underbar. Vänliga, trevliga och anpassar sig efter VÅRA behov. Läkaren ringer mig från sin privata telefon på kvällen och vi pratade en lång stund. Hon beklagade dessa omänskliga väntetider och sa att ingen borde få vänta så här länge och ingen borde tvingas gå privat pga detta system. Hon sa också att jag absolut skall ringa tillbaka till sjukhuset och lägga mig på "listan". Så att jag är där. Det kan ju bli aktuellt med syskonförsök sa hon ;)

Skall alltså på 0-ultra och första besök redan nu i början av juni, invänta mensen och börja spruta med en större dos än senast för att få fler ägg. 125 skall jag ta nu så det är inte någon stor skillnad. Äp och insättning blir ca kring midsommaren. Hon sa även att jag när som helst kan sms henne om det är något (till hennes privata nr!!!!) Och om dagen då vi skall träffas så fick jag välja, hon har semester då så när som helst passar =) Rahalla saa, som dom säger i Finland.

Ringde tillbaka till sjukhuset för att be om några provsvar som behövs för ivf:en och satt mig på listan. Jahaa sa sköterskan, vilken lista till våren eller? Nej hösten sa jag. Jahaa, det är nog fullt men hon tar väl dig i alla fall då. Hehe, så nu är jag med största sannolikhet på höstens lista trots att det inte finns plats och min läkare sa ju aldrig vilken "lista" jag skulle på utan bara att jag skulle lägga mig i kö. Så jag drog till med hösten ;)

Så kan ni tänka er att det blir ivf igen redan före midsommaren (eller ja kanske efter men anyway). Jag är så glad. Nu orkar jag vara glad och nöjd igen. Har börjat se en massa gravida på jobbet, föräldrar till barn som gömt sina magar under vinterjackor. Just nu känns det ok, vem vet, kanske 2 ivf lyckas??!!

Ger inte upp

Pratade lite igår om det här med att gå privat och min man är väl nog med på det. Han ser bara den negativa delen i det hela, att vi inta kan resa som förr och såna saker. Det är klart att det stör mig också. Jag älskar att resa och ibland så MÅSTE jag resa bort för att rensa mina tankar. Men just nu så är ett barn viktigare. Och jag frågade av honom om han är beredd att vänta till 2012 så då sa han bara: se inte på mig på det där viset ;) Gav väl en lite ilsken blick. Om man knappt kan vänta över sommaren så hus skall man kunna vänta år?

Just nu så hoppas jag på att min kropp skulle fått någon magisk förändring av alla medicinerna och skulle fungera normalt en månad och vi skulle bli gravida utan mediciner och hjälp. Hahaa, jag vet att det låter sjukt, men det har ju hänt. Har läst om såna fall på olika forum. (så jag tror nog vi skall försöka pricka äl den här månaden och hoppas på det bästa, ingen har ju aldrig sagt åt oss att det inte kan gå...)

Det kändes tidigare som om vi aldrig kommer att få barn, allt känns så hopplöst just nu. Satt med datorn i famnen hela dagen igår och läste och läste. Känner mig lugnare nu. Det var bara första gången och vissa har blivit gravida efter 4 eller 7 ivf försöket. Så det är inte hopplöst. Och en del tycker att ivf behandlingarna är så jobbiga att de inte gör fler än en eller två behandlingar. För mig är väntandet det värsta och jag skulle helst ha en behandling på gång hela tiden. Jag är väl en sån som inte ger upp i första taget. Denna väg skall ses ända till slut och kanske lite till.

I helgen skall jag på ett seminarium med en fd studiekompis till en stad jag aldrig varit i tidigare så detta skall bli kul. Hon vet om vår situation så man kan prata med henne. Och även den bekanta som jag berättade om som försökt nu i ca 7 månader (som har endo) kommer att vara där men hon kommer att delta i ett annat seminarium. Anyway, man kommer bort en stund, får dricka lite vin och kanske äta gott. Det finns bara ett problem, the money. ALLTID i maj så börjar detta problem. Har mindre jobb under sommaren och därmed också mindre pengar. På senaste tiden har det droppat in räkningar från sjukhus och det blev en helt galen summa som skall betalas denna månad. Hoppas verkligen på att det finns någonting extra i lönen annars blir nästa månad lite "fattig".

Har som tur för någon månad sen satt undan lite pengar i en låda. Detta är min "have fun" låda. Alltså i juni då kompisarna ringer och vill ha med mig på terass/på glass/ut och äta så har jag lite pengar undan för roliga saker. Som skall användas endast till detta ändamål. Och nu skall jag skicka fakturor till en massa ställen och lägga ALLA dessa inkomster på sparkontot. Och försöka tänka över min budget. Inga fler dyra kläder nu! Ingen internet shopping med visa-kortet. Inte en massa tidningar från butiken. Och så skall jag börja tänka över mina inköp lite nogrannare.

Tack tingeling för ditt inlägg, läste dina texter och man kan inte säga annat än att detta system här i Finland är helt fel. Och detta är ju något som väldigt få vet om och kommer som en kalldusch sen!

Mera telefonsamtal

Ringde tillbaka till sjukhuset idag och fick tala med samma sköterska som igår. Som tur var hon mycket trevligare idag än vad hon var igår. Berättade som det var, att jag vill tala med min läkare. I september blev svaret. Bestämde mig ändå för att fråga om denne läkare nu är på sin privata klinik. Hon visste inte men trodde det och sa till mig att ringa dit och försöka få tag i henne den vägen. Jag sa att vi funderat på att gå privat om det tar så här länge.

Då berättade hon att kön här just nu är 1,5 år och alla nya kommer att få göra sina IVF:er 2012. Och om vi har "otur" så kommer det att bli 2012 för oss också. Orsaken till detta är både pengar och det faktum att det inte finns någon läkare som tar han om dessa ivf-patienter förutom några futtiga veckor under hela året.

MEN, OM vi går privat så kommer vi att gå miste om våra kommunala försök. Vi har ju gjort ett nu och om vi gör t.ex. två vid en privat klinik så är dessa också "använda". Varför det är så här fick jag inget svar på.

Ringde min man och sa att detta är ju helt sjukt och att jag verkligen vill gå privat! Att jag är redo att dra tillbaka på allting. Han tyckte att vi skulle prata om det ikväll och han lät inte så positiv. Det skulle väl fattas, att min man säger att han vill vänta. Till 2012!!!!!

Det har känts orättvist förr, men nu börjar jag förstå vad orättvist betyder!

Frysen är tom

Brevet kom idag från sjukhuset och frysen är tom. Mitt hjärta är tomt. Det var liksom min sista livlina som jag klamrade mig fast vid. Nu är även den förlorad.

Nu skall vi fundera om vi skall gå privat eller om vi skall vänta tills v. 35 då jag får ringa min läkare. Vilket i sin tur kan betyda att det inte händer någoting före i september-oktober-november i värsta fall. Och just nu så klarar jag inte av att vänta så länge. Mitt psyke klarar av ivf, medicinerna och ruvningen men inte att vänta igen. Det klarar jag inte av. Jag har NOLL livsglädje, ingenting är roligt och tanken på att gå hela sommaren utan att veta när och vad som kommer att hända är rent utsagt människoplågeri.

Det kan inte vara så här jävla svårt! Livet kan inte vara så här svårt!

Sjukhuset och dålig service

Börjar förstå varför det kostar att gå på privat klinik.

Ringde till sjukhuset idag och fick som svar att jag bara skall vänta. PÅ VADDÅ???? Min läkare kommer att vara på sjukhuset nästa gång i september. Så du kan ju ringa tillbaka då sa sköterskan. FATTAR NI HUR LÄNGE DET ÄR TILLS DESS???

Blev så sur. Sa att jag skall ringa till det andra sjukhuset var de gör ivf-behandlingarna. Nej det behöver du inte sa sköterskan. Men de hade ju sagt att jag skulle ringa även dit. Så frågade jag om jag hade något i frysen. Det visste hon inte.

Så jag ringde till det andra sjukhuset och fick höra att de inte kan se på datorn om jag har någonting i frysen utan måste bara vänta på "brevet".

Vad lär vi oss av detta? Ingenting. Jag är inte ett dugg klokare än vad jag var före jag ringde. Äggen i frysen är ju vår egendom, skall vi inte få veta hur det ligger till egentligen?

Försökte fråga hur vi gör OM det finns något i frysen, kan vi inte då få göra något redan i juni, innan de stänger. På mitt eget sjukhus sa hon bara att vi inte har någon läkare som gör behandlingarna förutom denna ena läkare som är på plats nästa gång i september, så de kan inte göra något. Och då hon är på plats sen så är hon väldigt upptagen. "Vi har kö vet du hit, jättelång kö och deras tider är redan bokade då till september". Det kändes precis som om: du hade din chans och misslyckades, längst bak i kön. Jag trodde att då man väl är inne så försöker de alla 3 försöken ganska nära varandra och sen får man förflytta sig till den privata sektorn.

Och sättet de pratade på...vad ringer du hit och gnäller liksom. Noll tanke på det att jag kanske mår dåligt och skulle vilja ha lite vänliga ord. Det är SÅÅ jobbigt att gå igenom ivf-behandling och det vet ni alla som gjort det så man skulle förvänta sig lite sympati från deras sida.

Så nu skall jag vänta på "brevet" i vilket allt kommer att bli kristallklart. Fattar bara inte varför de inte kan berätta vad jag har eller inte har i frysen. Så jag redan nu skulle få börja fokusera på framtiden.

Sen har det gått dåligt på jobbet idag och igår fick jag veta om två som är gravida. Bekanta, men iaf. Just nu suger det nog big time. Inte nog med att det inte blev något barn så är sjukhus personalen dumma!!!

Får man vara på kommunala och privata samtidigt? Alltså göra behandlingar privat medan man väntar på att det händer något på kommunala sidan? I Finland?